En blogg om allt och ingenting....

Min bukplastik.

2011-11-15T15:28:00.003+01:00

Jag vill egentligen bara tacka (även om han inte läser min blogg) världens absolut bästa kirurg (enligt mej): Ivan Letterfors! Han är superdunderduktig, och jag valde att gå till honom IGEN eftersom det var han som även fixade mina bröst :)

Jag såg på nåt tv-program häromdagen då en tjej hade gjort en bukplastik och det blev sååå misslyckat! Snittet hade kirurgen lagt för högt så resultatet blev en "pung" där underlivet sitter, och magen såg helt förstörd ut! Stackars stackars tjej!

Nej - ska man göra en så stor operation så krävs det en kunnig läkare! Jag fick tips om att kolla upp billigare ställen (av mina vänner) när jag funderade på detta med en bukplastik - men ALDRIG i livet att jag kollar andra ställen när jag redan varit nöjd med Ivan! Det får kosta vad det kosta vill - bara det blir bra :) Och min mage blir bara finare och finare för varje dag :) Ivan Letterfors på fotot nedanför alltså!

1 gång i månaden.....

2011-11-15T08:32:00.004+01:00

...är livet verkligen ett helvete! PMS ! Jag har PMS och jag skulle kunna skjuta nån ! Jag har läst någonstans att dom som har ADHD - oxå har svårare PMS. Så kan det nog va....

Jag fick utskrivet antidepressiv medicin mot detta - tydligen ska det hjälpa vid PMS - men jag blev så förbannat trött av den medicinen så jag slutade :( Jag kan inte gå omkring som en zoombi i 2 veckor när jag har 4 ungar att ta hand om - det funkar liksom inte...

Mest synd är det om min familj! Jag är ju som ett vandrande monster och skäller på allt och alla hela tiden! Usch :(

Någon som vet någon dundermedicin mot PMS? Kommentera gärna härinne isåfall - behöver verkligen hjälp :(

Rädslor....

2011-11-14T09:50:00.003+01:00

I ett halvår ungefär ska det tejpas vid bikinilinjen - där läkaren skar upp mej (hua!) - vid bukplastiken....Idag var det alltså dags för tejpbyte och medans jag låg där på sängen (min man tog bort tejpen) så tänkte jag på detta med fobier och rädslor...JAG har en massa rädslor!

Rädsla för döden, för sjukhus, för sprutor (svimmade som barn vid varje besök hos doktorn), höjdskräck och insektsskräck! Trots det så gör jag mycket i mitt liv som jag - med tanke på alla rädslor - borde undvika....Jag opererar mej te x frivilligt. Dom har - vid den senste operationen - sytt mej från höft till höft - alltså inget litet snitt! Och för 12 år sedan gjorde jag en bröstförstoring....

Jag har varit gravid 5 gånger (om jag räknar med missfallet), och under en graviditet blir det ju ibland en del kompikationer - och bl a har jag haft hemorojder så stora att jag fått uppsöka akuten och skära bort dom :( Ajajaj! Desstutom har jag krystat ut ungar på över 4 kilo - Moa vägde 5,4 kg - ingen lätt förlossning....

Jag har tatuerat mej en hel massa! Piercingar har jag haft på olika ställen (bl a i bröstvårtan).

Visst är det konstigt.....?

Däremot fortsätter jag skrika mej hes när en spindel kryper över golvet - och jag skulle aldrig ens drömma om att ta i en sån jävel!

Jag skulle heller aldrig hoppa fallskärm - däremot fick jag som 40-års present - en luftballongsfärd! Shit! Jag förstår faktiskt inte hur jag ska våga- men skam den som ger sej! Upp måste jag ju på nåt sätt.....

Jag går ju KBT ibland- och där handlar det ju om att möta sina rädslor. Och det är kanske det jag gjort? Eller är det bara en enorm vilja och drivkraft jag fötts med?

Fortsatt sjukersättning.....

2011-11-14T08:07:00.004+01:00

...fick jag om jag inte berättat det tidigare i bloggen.....Känns jätteskönt. Slipper vara orolig och kan satsa på att bli "frisk" istället......

******************************

Nåt mer som hänt? Jag har raderat bort lite "energitjuvar" från mitt liv - vilket känns helt underbart! Sorgligt att det råkar vara en av min fd bästa vän, men jag var tvungen...Det "skar" sej mellan oss redan för 2 år sedan och vi har inte kunnat reparera den skadan sedan dess :( Jättetrist, men ödet ville annorlunda.

******************************

Annars lunkar livet på i sin vanliga takt...Har fortfarande ont efter op men det lär väl bli bättre. Jag har ju mitt virkande - som gör att jag kan sitta still (för det behöver jag), och då kanske jag läker snabbare...

Avslutar inlägget med en bild på en giraff som jag virkat!

Om ni tittar på vänster sida på min blogg härinne - längst upp - så ser ni min länk: "nettan virkar". Där har ni min egna facebookssida - där jag visar upp mina alster :) och även säljer :)

Fel...

2011-11-12T19:53:00.002+01:00

HUR bor du va frågan i förra inlägget...HUR - inte VAR! Jag bor i villa givetvis :) Fortsätter med detta:

Tre saker jag inte förstår mig på: Hmm...svår fråga. Ska fundera och återkomma :)
Tre saker som finns på mitt skrivbord/bordet: penna, block och mobil.
Tre saker jag gör just nu: bloggar, facebookar och pratar med mina ungar.
Tre saker jag vill göra innan jag dör: Öppna egen butik :)
Tre saker jag kan: Skriva poesi, virka och teckna.
Tre saker jag inte kan: Meka med bilar, räkna matematik och allt som handlar om teknik.
Tre saker jag tycker att du ska lyssna på: Thåström! Finns bara han.
Tre saker jag skulle vilja lära mig: Ekonomi ! Kommer inte på mer.
Tre favoriträtter: Kycklinggryta, hemmagjorda köttbullar och tonfisksallad!

2011-11-12T15:42:00.002+01:00

Hittade detta på nätet - bra om man är uttråkad :) Så här svarade jag:

Hur bor du: Huskvarna
Brukar du komma i tid: Japp
Hur lång är du:171
Kan du laga mat: Japp
Vad jobbar du med/pluggar du: Sjukpension
Vad har du på dig just nu: Tajts och tröja
Har du någon fobi: Spindlar!
Hade du en bra kväll igår: Japp - IDOl var på tv :)
Vilket är ditt senaste inköp: Bukplastiken
Din favoritdryck på morgonen: Kaffe
Var fick du dina senaste pengar ifrån: Försäkringskassan
Har du sovit i din egen säng inatt: Japp
Vad hade du sönder senast: Minns inte
Vem snackade du med senast: Mina barn
Varm favoritdricka: Chokladdryck
Favoritdricka när du är riktigt törstig: Vatten
Alkoholhaltig favoritdricka: Cider
När gjorde du senast något riktigt dumt: Minns inte
Saknar du någon just nu: Min man
Vad ska man göra för att få dig irriterad: Vet inte...
Någon jag stör mig på: Nämner inga namn.
Intressen: Virka
Senaste person du kramade: Min yngsta pojk
Senaste person du ringde: Min man
Senaste person som ringde dig: Min man
Vad drack du senast: Mjölk
Vill du ha barn: Jag har redan barn
Längtar du till din nästa födelsedag: Nej!
Har rakat dina ben någon gång: Japp
Är du sugen på något nu: En chokladkaka
Hur många koppar kaffe dricker du en vanlig dag: Ca tre koppar
Använder du hudkräm: Nej
Attraheras du av män med skägg: Nej
Micro-pop eller poppa själv: Micro-popp
Brukar du baka: Ibland
Röstade du i det senaste valet: Japp
Är du nöjd med ditt liv som det är nu: Japp
Vilken låt lyssnade du senast på: Thåström "Keops pyramid"
Har någon annan sovit i din säng inatt: Japp, min man.
Vad tycker du är äckligt: Alla småkryp
Har du pengar på mobilen: Japp

Glömt bort min blogg....

2011-11-12T10:28:00.004+01:00

Förlåååååt alla mina bloggläsare! Jag har haft alldeles för mycket att stå i - helt glömt bort att blogga :( Skriver ett inlägg nu, och hoppas på att jag har energi nog att fortsätta skriva.....För energi har jag men bara till mitt största intresse just nu: att virka!Helt otroligt roligt!

Nåja....Förutom att virka så har jag gjort min efterlängtade bukplastik och satan i gatan vad ont det gjort! Trodde då aldrig att en bukplastik skulle ta SÅ jävla hårt på kropp och psyke! Men ångrar mej? ALDRIG! Jag vantrivdes med min muffinsmage och nu är den borta!

Nu vill ni säkert se före och efter bilder, och här kommer dom: Detta är efterbilden (jag är så oteknisk så jag vet inte hur man får dom omvända). Nedanför är alltså hur jag såg ut innan!

VEM vill inte bli platt????
Jag har fått så mycket jävla kritik för min operation, och jag har varit VANSINNING - men nu bryr jag mej faktiskt inte ett dyft! Avundsjuka? Ingen aning! Men JAG är supernöjd och det var värt varenda öre :)

Kroppen har alltid betytt mycket för mej. Att vårda sitt yttre är för mej lika viktigt som att vårda sitt inre och många gånger går dom 2 sakerna faktiskt hand i hand! Mår du inte bra på utsidan - tja då kanske du inte mår så jävla bra på insidan heller....?Och tvärtom.

Många är av den åsikten att det bara är trafikskadade som ska få göra en plastikoperation och jag ställer mej frågan: hur vet ni som är av den åsikten att inte vi med tex muffinsmagen mår lika dåligt av vårat utseende som den som blivit deformerad i en trafikolycka??? Och varför ska jag gå till en psykolog och "bearbeta" något som jag vill bli av med??? Och nej: jag tänker inte acceptera att min kropp förändras pga barnafödande - jag ska kunna känna mej vacker oavsett hur många barn jag föder.

Man väljer vad man vill lägga sina pengar på och man väljer (tack och lov) , vad som är viktigt för en själv...

Slutdiskuterat. Eller inte. Ni kan ju alltid kommentera i min blogg :)

Blogga lite kanske?

2011-08-22T18:13:00.002+02:00

Japp - måste nog uppdatera min blogg lite oftare, tror jag....Men beställningar på virkade bakelser fullkomligt haglar in - underbart att folk gillar det jag gör! Men det hinns liksom inte med att blogga....
********************************

Det finns personer i min närhet - som stör sej på att jag är sjukpensionär...Som ansèr att jag är "lat och kan jobba" :( Okej.....Vad skönt det känns att det finns människor som VET hur jag mår INUTI och som verkligen förstår allt jag går igenom! *ironi* Är det nån slags avundsjuka det bottnar i? Och isåfall: vad i helvete är ni avundsjuka på???? Är ni avundsjuka på min sjukpeng - som efter skatt ligger på ca 8000 kr!? Är ni avundsjuka på min ångest, på min ADHD, på min inre oro som jag får brottas med varje dag?

Om så är fallet så tycker jag jävligt synd om er....
*****************************************

Sommaren med Nemo har ju varit katastrof (som jag nog skrivit om tidigare). Nu har dagis dragit in en specialpedagog. INTE för att dagis tycker det behövs - utan för att hjälpa oss föräldrar. Idag var hon där och studerade Nemo i ca 2 timmar....Detta kom hon fram till:

*Nemo är i STORT behov av fasta rutiner. Mer än andra barn. Därför ska dagistiderna han har nu (09.00 - 15.00) INTE ändras! Inga 15 timmar/veckan alltså.

*Nemo är en kille som behöver LITE MER än många andra barn. Men det behöver INTE betyda att det rör sej om någon bokstav.

*Att sätta en bokstav på barn innan skolåldern är oftast svårt. Dom flesta barn är ju som Nemo i den åldern. MEN vi ska fortsätta kontakten med henne, och hon återkommer i spetember för att studera honom ytterligare.

Jag är nöjd. Och jätteglad att vi ber om extra "hjälp" redan nu. För skulle det , mot förmodan, vara "något" avvikande - så är vi redan inne i "systemet" :)
********************************

Jag har märkt en viss avundsjuka även över att jag har Nemo fler timmar på dagis än vad som är enligt "reglerna". Vi fick beviljat detta tidigt för Nemo - och det är utifrån HANS behov - INTE mina alltså! Så lägg ner alla som ska "bry-sej-så-att-man-blir-skogstokig"!
********************************

Nej, jag har inte haft en dålig dag- men dagen BLIR dålig när folk inte kan sköta sitt egna.

Hallåååå!

2011-08-08T20:53:00.002+02:00

Dags att uppdatera bloggen - tycker ni inte?

Som jag berättat tidigare: när jag finner intresse för saker som intresserar mej MER än mitt bloggande - då glömmer jag bort den! Så är det - tyvärr. Och intresset är fortfarande att virka! Jag finner ett inre lugn i mitt virkande, och nu har jag även fått ett namn på facebook: "nettan virkar". Gå gärna in där och kolla !
**************************************

Vad har hänt sedan sist då?

*Jag har tatuerat mej igen. Kolla min profilbild på face (höger sida på bloggen härinne) - där sitter den som smäck! "Det är ni som är dom konstiga - det är jag som e normal" står det! Thåströms ord givetvis! Min Gud.
*************************************

*Jag ska göra en ny plastikoperation. Jag har fått många negativa kommentarer, och många som undrar "varför".....Varför???? Därför att jag vägrar acceptera mitt häng på magen som jag fick efter snittet med Nemo! Är det så konstigt???

Jag vet - jag väger inte för mycket och jag är inte fet - men det är inte det som d handlar om. Det handlar om att skära bort en bit från magen så att jag blir lika platt som jag var för 4 år sedan! Jag kan inte TRÄNA bort "hänget". Jag kan inte BANTA bort hänget heller. Så vad gör jag för att må bättre? Jo, jag gör en operation! Svårare än så är det inte.

Folk köper nya bilar, nya fina hus, ny inredning (möbler för 100.000 tals kronor - jag vet därför att min man jobbar på MIO), folk tatuerar sej, går till frissan och köper kläder till förbannelse! Men när man råkar nämna att man hellre lägger pengar på en skönhetsoperation - då tycker folk man är knäpp!

Risker? Japp - komplikationer finns alltid -men den risken tar jag! Och risken att dö är större i trafiken än att jag dör när jag opererar mej.

Låter jag irriterad...? Sant. Jag ÄR irriterad. Frustrerande att folk skrattar mej rakt upp i ansiktet när jag säger att jag ska göra en bukplastik :( Vad vet ni egentligen om mitt "häng"- ni ser väl inte mej naken????
**********************************

* Försäkringskassan gav mej sjukpension. Jag är glad över detta - mycket glad. Känner mej inte redo för någon arbetsträning....
*********************************

Min lilla guldklimp Nemo är snart 4 år (tiden går fort) och just nu är han jobbigare än jobbigast...Jag har funderat mycket kring honom (om han är en "normal 4-åring) eller om han faktiskt kanske har någon slags bokstav.....Dagiset har varit stängt i 5 veckor och Nemo har mer eller mindre tagit död på hela familjen....:( Hemskt att säga, men tyvärr är det sant....

Jag HOPPAS att det är en trotsålder han befinner sej i - men fortsätter det så får vi spinna vidare och försöka söka hjälp....

Nu ska jag återgå till mitt virkande.

Lite bilder på mina virkade kakor och bakelser!

2011-06-26T07:14:00.007+02:00

Jag är ganska nöjd faktiskt :) Mer kommer givetvis.

Försäkringskassan.....

2011-06-21T11:20:00.002+02:00

...går mej på nerverna! Inte ett enda brev har det dykt ner i min brevlåda.....Vet ingenting om min sjukersättning. Fy fan. Hur kan dom behandla folk såhär??? Tur att jag kan virka - så jag slipper tänka på skiten.....
*****************************

Nu ska mina sista kilo väck iallafall! Väger mellan 64-66 kilo - tänker gå ner till 60! Detta ska jag göra för att gå ner :

*Inget godis eller fika i veckorna.
*Springa en runda varje morgon - och hinner jag inte det så tar jag rundan på kvällen.
*Äta sunt varje dag och äta 5-6 mål mat om dagen.

Det borde räcka.....Tänkte eventuellt detoxa mej oxå. Rensa ut alla gifter från kroppen.
****************************

Nu ska jag fortsätta virka klart min kokostopp. Ha det gott - jag återkommer.

Dags att uppdatera bloggen kanske...?

2011-06-18T20:29:00.003+02:00

Japp! Det var väääldigt länge sedan som jag skrev något härinne! Jag har INTE glömt bort den, men har ju fått ett nytt intresse - virka! Virkar nog snart ihjäl mej.....

Jag har svårt att ha "många bollar i luften" - precis som om jag vore en man faktiskt
!
Så: om jag virkar - då glöms alltså bloggen bort. Ett tag hängde jag mycket på familjeliv.se - där har jag inte heller varit på mycket länge....

Nåväl....Vad har egentligen hänt den sista månaden? Svaret: ingenting! Jag har inget hört från försäkringskassan - inga besked. Jo: min handläggare ringde och sa att jag skulle få besked v. 24 - men den veckan har snart passerat.....Hur tänkte dom där...?

Jag är fortfarande orolig över beskedet. Men när jag virkar så tänker jag inte på det - vilket är bra...
****************************

Våran katt är död. Mördis. Hon blev överkörd för ca 2 veckor sedan....Stor sorg råder , och det var ju inte så länge sedan våran Fräs dog.....Nu har vi bara Bullen och Gucci kvar - och vi hoppas verkligen att vi får behålla dom....
***************************

Jag skrev att det ingenting har hänt den senaste månaden, men jag har ju berättat om både Mördis och f-kassan !

Jag har även hamnat i bråk med min granne.....Men jag tänker inte avslöja vad bråket handlar om och jag tänker inte anklaga henne - vi är båda lika delaktiga - förutom att vissa sms från henne var på blöjnivå - men det är en annan historia....

Jag har efter detta - lärt mej (tror jag) VILKA som är mina vänner - och vilka jag genast tar bort. Och jag har lärt mej att inte snacka för mycket...Jag har ett väldans behov av att prata av mej och prata uuut - när jag har problem nämligen. NU är det slut med det.

Nu ska jag sätta mej i min sköna soffa och virka en dammsugare. Ha det gott!

Ekonomin....

2011-05-09T19:04:00.002+02:00

Moderaterna har gjort mej sjukare än vad jag var innan. Mycket sjukare. Ticksen och tvången har ökat markant - och jag har t o m börjat få träningsvärk i sidan av alla ticks....

När jag inte "drar in sidan" så försöker jag göra konstiga ryckningar med magen. *pust* För er som inte har dessa problem kan jag förstå om ni tycker det låter helknäppt....Det ÄR ju verkligen helknäppt! Men oron och stressen över pengar - gör att mina ticks ökar....

Förr var jag aldrig orolig över ekonomin! "Det löser sej"! Men gjorde det verkligen det? Har man löst sin situation när man hamnar hos Kronofogden? Nepp. Verkligen inte. Men jag orkade helt enkelt inte bry mej - jag hade så mycket skulder ändå så jag struntade i om det blev fler....

Nu är min livssituation förändrad - till det bättre och skulderna är lösta! Jag bor i ett vackert hus tillsammans med en vacker man och vackra barn - och jag vill inte mista det! Och jag vill absolut inte att barnen ska behöva flytta!

I februari fick jag besked från försäkringskassan att jag blir utförsäkrad i Juni. Idag läste jag beskedet igen och då stod det såhär:

"Snart har du fått ersättning från sjukförsäkringen i maximal tid. Enligt våra beräkningar får du inte ersättning från och med den 1 juni 2011."

1 juni! Jag hade inte läst datum! Rädslan över att INTE få hel ersättning när utbetalningen i maj äger rum - gjorde mej jättenervös! Jag hade ju räknat med det!

Jag försökte ringa försäkringskassan (vid 10-tiden), men där var det tekniskt fel. Ringde och ringde och samma svar. Ringde en vännina, men hon var osäker på vad som gällde - och hur dom räknar utbetalningarna...

Klockan 1 fick jag tag i dom på f-kassan och då hade jag både hunnit med att gråta och att ta 1 lugnande tablett....Fy fan.....:(
Svaret blev att jag får hel ersättning även i maj - tack och lov - men det tog flera timmar för mej att bli "normal" igen....

Jag frågade även f-kassan om handläggningstiden kan ta 4 månader, och om jag får "tills vidare" utbetalning om det dröjer, men det kunde hon inte svara på...Och då började tankarna snurra där oxå! Vad fan gör vi om vi blir helt utan pengar i 4 månader????? Då får jag ju inte ens aktivitetsstöd!

Jag har försökt få tag i min handläggare men hon är på semester.....Och jag går av på mitten av oro snart....Jag klarar verkligen inte av situationen! Jag fixar inte att inget veta!

Nu har det dessutom kommit ännu mer utgifter! Marcus dator har gått sönder och han blir nog galen på riktigt snart om han inte får en ny.....Men vi har inte dom pengarna :( Och jag vet fan inte hur vi ska lösa det..
Det känns hemskt att behöva säga nej till konserter, kläder och andra saker till barnen - men vad gör vi????? Får vi dessutom inga pengar på 4 månader - då lär vi även få dra in deras månadspeng....

Sveriges barn börjar bli fattiga, stod det i en tidning igår. Arbetslöshet, sjukdom och utförsäkringar gör att föräldrar inte har råd att ge sina barn det dom behöver. Så tragiskt men så sant. Och snart kanske det även drabbar denna familj.

Ska jag behöva äta lugnande tills ovissheten är över...? Tyvärr tror jag det....

Bloggtorka!

2011-05-06T19:15:00.002+02:00

Så här får ni 100 frågor med svar som jag snott från en annan bloggerska! Håll till godo!

1. Hur gammal är du om fem år? 45

2. Vem tillbringade du minst två timmar med i dag? Min dotter

3. Hur lång är du? 171 cm

4. Vilken är den senaste filmen du sett? Fasen, minns inte vad den hette - bara att den var kanonbra!

5. Vem ringde du senast? Min man

6. Vem ringde dig senast? Min kära granne

7. Hur löd det senaste sms:et du fick? Minns inte - raderat alla.

8. Föredrar du att ringa eller skicka sms? Beror på vem det är.....

9. Är dina föräldrar gifta eller skilda? Min mamma har aldrig varit gift men mamma lämnade min pappa när jag låg i mammas mage.

10. När såg du senast din mamma? I Söndags

11. Vilken ögonfärg har du? Gröna

12. När vaknade du i dag? 07.00

13. Vilken är din favoritjulsång? Har ingen. Hatar julen.

14. Vilken är din favoritplats? Sängen. Älskar sängar!

15. Vilken plats föredrar du minst? En hård stol.

16. Var tror du att du befinner dig om tio år? Jag hoppas att jag och min man bor kvar i huset vi bor i nu.

17. Vad skrämde dig om natten som barn? En kamin! Kaminen såg ut som en elak gubbe....Den finns kvar hos min mormor och jag går inte gärna in i mitt "gamla" rum....

18. Vad fick dig verkligen att skratta senast? Igår kväll när jag tittade på Big Brother :)

19. Hur stor är din säng? 180 gånger 200

20. Har du stationär eller bärbar dator? Stationär

21. Sover du med eller utan kläder på dig? Med. Oftast.

22. Hur många kuddar har du i sängen? 1 kudde

23. Hur många landskap har du bott i? 2

24. Vilka städer har du bott i? 2

25. Föredrar du skor, strumpor eller barfota? Skor

26. Är du social? Japp. Ibland alldeles för social.

27. Vilken är din favoritglass? Nogger

28. Vilken är din favoritefterrätt? Glass!

29. Tycker du om kinamat? Jag älskar kinamat.

30. Tycker du om kaffe? Japp

31. Vad dricker du till frukost? Mjölk och kaffe

32. Sover du på någon särskild sida? Japp, alltid den närmast dörren.

33. Kan du spela poker? Nej!

34. Tycker du om att mysa/kela? Njä...Jag är ingen "mysmänniska" - har aldrig varit..

35. Är du en beroendemänniska? Ja, tyvärr. Fastnar ofta i beroenden.

36. Känner du någon med samma födelsedag som din? Nej.

37. Vill du ha barn? Har redan 4 st och har steriliserat mej.

38. Kan du några andra språk än svenska? Engelska (lite)

39. Har du någonsin åkt ambulans?Ja, det har jag.

40. Föredrar du havet eller en bassäng? Bassäng. Hatar fiskar och äckel i havet.

41. Vad spenderar du helst pengar på? Kläder!

42. Äger du dyrbara smycken? Nepp.

43. Vilket är ditt favoritprogram på tv? Big Brother

44. Kan du rulla med tungan? Nepp

45. Vem är den roligaste människan du känner? Känner ingen rolig människa. Jo, min granne är ganska rolig :)

46. Sover du med gosedjur? Nej.

47. Vad har du för ringsignal? En skrattande bebis.

48. Har du kvar klädesplagg från då du var liten? Nepp, tyvärr.

49. Vad har du närmast dig just nu som är rött? Telefonen lyser röd.

50. Flirtar du mycket? Nej, inte nu när jag är gift.

51. Kan du byta olja på bilen? Nej, verkligen inte.

52. Har du fått fortkörningsböter någon gång? Nej, jag har ju inget körkort ;)

53. Vilken var den senaste boken du läste? Sockerbomben

54. Läser du dagstidningen? Nej, bara när jag är hos mamma.

55. Prenumererar du på någon veckotidning? Må bra.

56. Dansar du i bilen? Öh...va?

57. Vilken radiostation lyssnade du till senast? Lyssnar aldrig på radion.

58. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper?Länk till en virkblogg.

59. När var du i kyrkan senast? Minns inte.

60. Vem var din favoritlärare på högstadiet? Hade ingen.

61. Hur länge har du campat som längst i ett tält? 1 dag. Hatar att tälta.

62. Vem var det som senast gjorde något extra speciellt för dig? Min man

63. Vad lyssnar du på just nu? Inget.

64. Har du varit med i tidningen? Nej, bara mina insändare.

65. Vad är det konstigaste du ätit? Har aldrig ätit något konstigt. Livrädd för att testa nya rätter.

66. Vem såg dig naken senast? Min man

67. Vad är det för färg på din tandborste? Grön

68. Hur imponerar man på dig? Genom att visa ödmjukhet.

69. Vem ringer du när du är arg/ledsen? Ingen. Pratar med min man.

70. Har du någon piercing? Japp.

71. Din största vinst? Min man och mina barn.

72. Civilstånd? Gift.

73. Vilka hemsidor besöker du dagligen? Facebook.

74. Är du fåfäng? Ja, det tror jag.

75. Ångrar du någonting du gjort? Ja, en hel del.

76. Hur gammal är din pappa? Min pappa dog för ett par år sedan - tror han blev 62 eller nåt..

77. Vilket är ditt drömjobb? Skulle vilja bli tatuerare.

78. Finns det något du verkligen skulle vilja göra men inte haft tillfälle, tid eller råd till? Ja, att utbilda mej.

79. Vad har du haft för husdjur under ditt liv? Hund, katt, ökenråttor, kaniner, fåglar, fiskar och en vandrande pinne.

80. Berätta tre saker som dina läsare antagligen inte vet om dig? Dom vet nog allt.

81. Svär du ofta? Ja, tyvärr.

82. Sverige när det är som bäst? På sommaren!

83. Kan du åka slalom? Jag kunde för 20 år sedan.

84. Vad har du ätit i dag? Tonfisksallad.

85. Vad har du för utbildning? Ingen utbildning.

86. Vilken kroppsdel är du mest nöjd med? Brösten eftersom dom är köpta :)

87. Vilken kroppsdel är du minst nöjd med? Magen, efter kejsarsnittet.

88. Vilken är din bästa egenskap? Att jag känner empati för dom som har det svårt....

89. Vilken är din sämsta egenskap? Att jag skriker på min familj när jag känner mej stressad.

90. Nämn två historiska personer som intresserar dig? Hitler - trots att han var den mest idiotiska människa som någonsin funnits.

91. Saknar du något? Pengar.

92. Är det viktigt att fira födelsedagar? Bara barnens.

93. Vad gör dig ledsen? Folk som är främlingsfientliga, och som inte känner empati för andra människor.

94. Vad gör dig glad? Udda människor. Dom som vågar "sticka ut" - folk som färgar håret i olika färger och som helt enkelt: vågar!

95. Har du varit gift eller förlovad? Förlovad 2 gånger. Gift 1 gång och det är nu.

96. Vad ska du göra i helgen? Hoppas på sol så jag kan lapa lite!

97. Vad är det knasigaste du gjort? Tatuerat en döskalle i örat :)

98. Vad har du för laster? Är sockerberoende.

99. Vem är din förebild? Astrid Lindgren, Mikael Wiehe och Joakim Thåström

100. Vad ska du göra när du svarat klart på alla frågor? Kolla tv med min man.

Min töjning på 10 mm!

2011-04-28T18:41:00.003+02:00

Japp, nu är jag alltså klar med min töjning. 10 mm blev det och jag är supernöjd. Vågar inte töja mer ifall det inte går tillbaka - jag kan ju ångra mej....

Jag har en öljett i örat, men ska byta till en snygg tunnel med pärlor runt om. Sååå fint!

Töjningen har INTE gått smidigt. 3 gånger har jag fått ta ur töjsmycket, och fått minska en storlek, därför att ena örat varit svårtöjt....Och ont som satan har det gjort. Och jag har inte fått i öljetten i det svårtöjda örat än, men imorn ska jag testa.....

Jaja, fint blev det iallafall - men min man HATAR det! Och jag tror tyvärr många killar/tjejer tycker som han: att det ser äckligt ut. Jag har alltid gillat det (om det inte är för mycket), men förstår folk som tycker annorlunda....

Just det ja: att vara "annorlunda"! Jag har alltid dragits till personer som väljer att vara lite annorlunda - eller som väljer att ha en lite udda stil....Vet inte varför jag känner så, men dom människorna intresserar mej oftast mer, än dom som väljer att smälta in i mängden.

Jag berättade ju tidigare i bloggen om detta med "Suspensions" te x. DET intresserar mej! INTE så att jag själv vill testa - men personerna som GÖR det , intresserar mej. Funderingar kring att testa suspensions har förresten funnits där - men jag är nog för feg.....

Piercingar, tatueringar - och andra kroppsutsmyckningar intresserar mej oxå! Underbart att folk vågar sticka ut! Mer sånt vill jag ha!

Vegetarian!

2011-04-27T17:39:00.003+02:00

Ytterligare en ny idè alltså. Jag ska bli vegetarian. Helt säkert.

Tittade på Oprah Winfrey idag - och där filmade dom från ett slakteri. Så jävla vidrigt. Men egentligen borde jag blivit vegetarian för länge sen - har ju varit medlem i Djurens rätt i många många år....Men trots det har jag alltså ätit kött. Dumt som fan.

Nu blir det ändring. Har letat recept på nätet och hittat en hel del. Känns skönt.

Min dotter var vegetarian ett tag - och maten blev faktiskt riktigt god! Så vad går jag egentligen miste om? Inte ett skit - om du frågar mej! Jag kan titta kossorna djupt in i deras vackra ögon - med gott samvete!

Tråk!

2011-04-26T16:39:00.002+02:00

Är det att banta! Riktigt jävla tråkigt!

Dom där snygga brudarna man ser i alla tidningar - med bländvita leeenden och getingmidja - är dom verkligen lyckliga? Visst - vem vill inte ha en snygg kropp liksom - men att gå runt som en barbie utan att kunna lyxa till det ibland - nej då får det hellre vara!

Egentligen bantar jag inte. Jag vill bara leva lite hälsosammare och bli av med mitt sockersug....Men när jag försöker leva sunt, så insèr jag hur tråkigt jag har! Jag springer min löparrunda varje dag - äter bra mat - men längtar mej sönder och samman efter helgen då jag kan dricka mitt goda äppelvin och mitt underbara godis! För visst tänker jag fortsätta unna mej - men på helgerna- är det tänkt.....Och hur roligt blir livet egentligen då, när man "bara" får gotta sej på helgerna???? Och när dessutom varenda kotte står och käkar glass vart man än befinner sej! *Pust*

Hur överlever alla som kör efter Anna Skippers regler? Eller GI? Eller någon annan jäkla diet - där allt det goda är uteslutet!
Visst - viktväktarna är bra - men eftersom det ska räknas propoints där så kan man ju inte äta för mycket av något.....

Jag mätte min midja igår med måttband och mätte 81 cm. Helt i sin ordning alltså! Inget att hänga läpp för alls......Ändå vill jag gå ner ett par kilo och gärna minska några centimeter till...Jag är ju aldrig nöjd ni vet! Men livet som hälsosam är - ärligt talat - inget roligt alls. Får jag inte unna mej något så kan jag lika gärna gå och dö.....Helst vill jag unna mej lite varje dag - men då händer det ju inget på vågen!!

Kanske lär man sej att leva sunt - och att det blir som en vana? Jag vet inte - just nu är det bara jävligt tråkigt, som sagt......

Äntligen!

2011-04-14T07:37:00.004+02:00

Kolla här: http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article12853232.ab

Är det inte helt underbart att det skrivs något POSITIVT om oss som har ADHD? Jag blev jätteglad och faktiskt: överraskad! Sällan det står något positivt....

Nu tillhör ju inte jag den skaran som blev framgångsrik direkt *muttrar* - men jag är jäkligt kreaktiv och ideèrna är så många att det känns som att huvudet snart ska spricka! Just nu är det alltså virkning som gäller- helt otroligt roligt!

Orolig...

2011-04-09T07:51:00.006+02:00

....som fan när ens ungdomar är ute på vift! Japp. Jag är nog inte ensam om det. När jag var tonåring fanns inga mobiltelefoner (jag känner mej riktigt gammal nu !!), och mina föräldrar satt uppe och väntade på mej när jag var ute på helgerna...DÅ fattade man inte hur jobbigt det var för dom - och hur frustrerande det måste ha varit att inte kunna nå mej på någon telefon....

Nu finns det iof inga garantier för att ungarna svarar även om det råkar finnas mobil - risken finns att man stör dom istället med sitt ringande och att dom slutar svara. Svårt att vara "lagom" - speciellt för mej som har ADHD. Ordet "lagom" existerar inte i min värld liksom....

Min 14 åring var på konsert igår. Svårt att veta det där med ålder och vid vilken ålder det är "lämpligt" att släppa iväg dom på te x en konsert...Men Marcus är lik sin mor tydligen - han är galen i musik och att gå på konserter - så varför inte ge honom den friheten? ?

Problemet är att han inte hör när jag "stör" honom på mobilen - och det gjorde ju mej givetvis orolig. Visste inte när konserten slutade, och satt uppe tills han kom hem med alla mina hemska och onödiga tankar....Så dumt! Han kom ju hem - hel och ren! Men oron rår man inte över - och när tankarna väl har börjat komma - ja då är det svårt att släppa dom....Världen är ju råare idag än den var när jag var tonåring. Mycket råare. Och tyvärr växer mina barn upp i den nu - så även om det finns mobiltelefoner så är det ju egentligen inte någon störe trygghet - med tanke på allt våld som existerar...Usch.

Men samtidigt måste man ju kunna ge sina ungar friheten att upptäcka världen - vi kan ju inte stänga in dom - trots att jag många gånger önskar att jag kunde det....

Ha en bra dag alla - själv ska jag försöka njuta av solen!

Nemo...

2011-04-06T20:50:00.004+02:00

Min lilla prins. Och varje gång han kryper upp i famnen på mej - då känns det som att hela jag ska brista....Och nu har nätterna varit ganska många - då han velat krypa upp i våran säng och somna om - efter ett par timmar i sin egna. Dom stunderna njuter jag verkligen av!

Nemo börjar bli "stor" - och och "okramig" (heter det kanske inte...?) som han är så njuter man kanske extra mycket när han väl VILL kramas och gosa..?

Jag vet - jag har skrivit om detta förut i bloggen - om just detta ämnet - men det känns ändå viktigt att ta upp det igen...Det ÄR så superdunderviktigt att krama sina älskade ungar - det är lätt att man glömmer bort dom viktiga stunderna.... (Livet är ju ofta ganska stressigt som småbarnsförälder) och även med äldre ungar.....

Så: glöm inte bort att kramas! Och när era små kryper upp i era sängar på nätterna - pusta inte - njut istället! Snart är dom tonåringar! Och jag vet då inte många tonåringar som kryper upp hos sina föräldrar.....Vet ni?

Fiskartröja

2011-04-06T17:02:00.005+02:00

Jag har - i flera år - önskat mej en "Fiskartröja - ni vet en sån där snygg stickad tröja som Pippi Långstrump har i sina underbara filmer!

Nu när jag kan sticka, så tänkte jag sticka en sådan till hösten - en till mej själv och en till Nemo. Men: min kära granne hittade en i Ullared åt mej igår! Underbart. Och den var dessutom billig - 129 kr! Det enda som störde mej var att det var träknappar (typ som en kofta) - egentligen ville jag ha denna:

Nu har jag äntligen hittat en sån, och priset blir ca 300 kr - vilket är ett bra pris - dom brukar oftast kosta ca 500 kr. Så nu har jag snart 2 härliga Pippitröjor! Tänk vad glad man kan bli för så här lite! :)

Världens roligaste katt?

2011-04-05T07:23:00.003+02:00

Nej, det är ingen tävling Men den nya katten Bullen hade nog kommit på bra 2:a plats om han varit med i en tävlig! Han har såna konstiga ideèr så jag börjar undra om han verkligen är född till katt eller om han är någon annan konstig varelse ! Bl a så attackerar han mej när jag "retar" honom! Först blir ögonen kolsvarta, sen stirrar han rakt in i mina ögon och skriker åt mej! (Hua för den som är rädd för katter!) Sen tar det bara ett par sekunder - pang och kattfan flyger rakt på mej! Är man inte snabb där så anfaller han ansiktet !

Men visst ser han söt ut? Ingen kan tro att denna katt kan förvandlas till ett anfallande vilddjur!

Halsfluss och avstämningsmöte.

2011-04-04T15:22:00.003+02:00

För 3 dagar sedan började min hals göra fruktansvärt ont. Så ont att jag inte kunde svälja. Idag gick jag till läkaren och odlingen dom gjorde visade på halsfluss - pencillin igen alltså! Börjar bli jävligt trött på allt virus nu!

Nu till något lite mer positivt....

Jag var ju på "avstämningsmöte" idag med min psykolog, handläggaren på f-kassan och min läkare. Vi samtalade lite om hur det känns för mej att bli utförsäkrad, och jag berättade givetvis min oro och allt runt omkring....Mötet avslutades med att min läkare tillsammans med handläggaren på F-kassan ska försöka få igenom en ny sjukersättning för mej. Helt underbart - får man säga så? Många kanske tror att jag vill bli sjukpensionär, men så är inte fallet - tror inte det finns många som VILL vara sjukpensionärer.....Men innan man börjar arbetsträna så bör man kanske vara redo för det? Och frisk? Jag hoppas det blir beviljat - då får jag en chans till att läka. Och jag slipper oroa ihjäl mej över ekonomin....

En underbar bok...

2011-04-03T12:53:00.002+02:00

...för oss virksugna! Givetvis vill jag vinna denna:

http://garnogott.blogspot.com/ Vinner jag den inte så tänker jag köpa den! Vill DU oxå vinna den så kopiera bilden och länka dit, och sätt ut på din blogg eller facebook. Tävlingen kommer att pågå till midnatt den 16 april. Vinnaren avslöjas den 17:e april.

Ny hobby!

2011-03-28T07:55:00.007+02:00

Jag har börjat virka! Amigurumi och bakverk. Hur kul som helst. För er som vill köpa så hör av er till mej. Har inte bestämt något pris ännu, men hör av er om ni är intresserade. Här kommer en del av det jag gjort:

Långsint?

2011-03-27T08:34:00.005+02:00

Vänner har ju kommit och gått under åren - men det finns några vänner som jag önskar att jag kunde få "tillbaka". Problemet? Att dom är långsinta. Att dom inte kan förlåta. Gå vidare. Har man en gång blivit osams med dessa människor - då är det "tack och adjö" för tid och evighet....

Jag har svårt att förstå varför man gör så.....Själv kanske jag förlåter för "lätt", men hellre åt det hållet än att be folk dra åt helvete för evigt! Jag fattar inte liksom...

För många år sedan hittade jag en kvinna som tatuerade. Jag åkte dit endast i syfte att tatuera mej, men på något underligt sätt så blev vi vänner....Problemet där blev att jag upplevde hennes vänskap så intensiv...Jag vill inte ha en vänskap där man "kväver" varann - alltså träffas varje dag. Hon ville det och när jag sa att jag inte ville ha den sortens vänskap, då bröt hon kontakten. Några år senare hittade jag henne på facebook - gjorde en vänförfrågan men givetvis tog hon inte emot den (vad hade jag egentligen trott?). Det känns trist. Jag smygläser hennes blogg, och ibland saknar jag henne något oerhört...

***********************************

När min dotter gick i 3:an, blev jag vän med min dotters kompis mamma. En underbar människa! Tyvärr valde hon att bryta med mej när jag blev osams med hennes dotter. Och hennes dotter är ju givetvis likadan - vägrar ta någon kontakt igen!

Varför är man sådan??? Varför inte bara "älska, glömma och förlåta"! Varför inte njuta av livet och ta emot alla dom underbara människorna som finns i vårt avlånga land!? Varför kan man inte bara GLÖMMA och gå vidare, och göra det viktigaste av allt: FÖRLÅTA!

Ni som läser detta och vet med er att ni är precis som dom jag beskrivit härinne - ni får gärna kommentera och berätta hur ni tänker...Och berätta för mej VARFÖR ni är långsinta - jag vill gärna veta.

Det händer inte mycket här....

2011-03-25T17:07:00.003+01:00

Jag höll uppe med Stratteran när jag hade lunginflammation, och så fort jag började med den igen som kom biverkningarna som ett brev på posten. Tröttheten mina vänner. Tröttheten tar död på mej. Jag MÅSTE sova en stund på förmiddagen, annars klarar jag inte av att leva....Det känns så iallafall. En av biverkningarna är alltså att man blir onormalt trött. Man kan tro att man drabbats av sömnsjukan....Det kommer nog ta ytterligare ett par månader innan jag blir "normal" igen - men jag får stå ut. Jag behöver min medicin.
*****************************

När ens tonåringar blir kära mår jag dåligt. Av 2 anledningar:

*Dom är olyckligt kära och ligger och gråter på sitt rum eller:
*Dom blir tillsammans med någon som jag blir fäst vid och tycker jättemycket om, sedan tar mina ungar beslutet att "göra slut". Saknaden är enorm.

Så är fallet just nu. Jag vill inte berätta mer - jag vet ju inte om mina ungar vill att jag blottar dom härinne.

Jag hatar när människor blir sårade. Hatar. Det finns nog inget värre....Och den känslan blir värre ju äldre jag blir.
*******************************
Snart är det "avstämningsmöte" med Försäkringskassan. Fruktansvärt. "Avstämningsmöte"! Ni hör ju hur det låter! Fy fan. Där ska jag alltså sitta - alldeles utlämnad och helt jävla ensam - och berätta hur jag känner inför utförsäkringen! Men hjälper dom mej för att jag sitter och berättar mina känslor? NEJ. Dom har ju redan bestämt sig. Så varför ska jag egentligen sitta där som ett jävla fån och snacka? Dom tar ju t o m mina pengar.....

Ja, jag är negativ. Och kommer fortsätta vara tills mitt liv börjar ljusna igen. Kanske blir jag något gladare av att våren och sommaren börjar närma sig.....Jag älskar ju sommaren! Denna sommar känns inte lika rolig - jag har ju en anledning att känna så.....

Kram på er.

Kyäni "slår ut" min medicin?

2011-03-18T22:06:00.003+01:00

Igår kväll var jag på en föreläsning om hälsa. En näringsterapeut berättade om hur viktigt det är att sköta om sin kropp på bästa sätt, om cellernas uppbyggnad och om allt annat man bör veta vad gäller kroppen. Intressant och lärorikt på alla sätt.

Föreläsningen handlade också mycket om en juice som heter "Kyäni". Jag hade aldrig hört talas om detta tidigare, men visst - hade jag kunnat betala 450 kr i månaden för juicen så hade jag gjort det. Tror jag iallafall. Den är säkert bra, och speciellt för folk som har värk och skit i kroppen. En kvinna med fibromyalgi hade tydligen blivit helt fri från sin sjukdom pga juicen....

Nåväl. Vi fick lite smakprov på juicen. Jag fick med mej 2 extra hem. Näringsterapeuten sa att om man tar medicin, så bör man vänta 4 timmar innan man tar juicen, annars kan den "slå ut" medicinen.

När klockan ringde i morse, glömde jag givetvis bort vad hon sagt om 4 timmar....Jag klämde i mej min Strattera, och efter ytterligare 30 minuter tog jag alltså juicen.

Av Stratteran blir jag trött. Skittrött. Idag blev det annorlunda. Mycket annorlunda. Jag blev superpigg. Överspeedad. Tog bussen in till stan i värsta snöovädret, shoppade lite, pratade sönder varenda anställd i varenda butik, fikade, och fortsatte så även när jag kom hem. Jag var glad samtidigt som jag var irriterad och lättstött. Precis så som jag är utan medicin. Alltså: skitjobbig!

Såhär ett par timmar senare så förstår jag att juicen helt enkelt "slog ut" Stratteran. Det måste vara så. Någon annan förklaring har jag inte....

Näringsterapeuten sa att vi med ADHD bör halvera vårat intag av juicen, eftersom man lätt blir väldig överaktiv och pigg av den, men inte fan trodde jag att man skulle märka effekt på en gång!!! Dom flesta känner effekt efter ett par månader!

Kanske hade jag inte märkt så stor effekt om jag väntat 4 timmar efter att jag tagit min medicin? Jag vet inte....Men det skrämmer mej att en juice kan ha en sådan stark effekt.....En juice! Här kan ni läsa om den förresten:http://www.kyänisverige.se/

Smakproverna är slut - tack och lov. Jag behöver verkligen min Strattera. Jag trivs inte med min ADHD - och omgivningen tycks inte heller gilla den....Och Juicen ska jag nog akta mej för....

Tappat gnistan...

2011-03-17T15:41:00.003+01:00

Jag har ingen lust till något. Varken blogga eller annat. Skulle behöva åka på något härligt SPA och bara "göra-ingenting".

Det mesta känns tungt just nu. Tonårsdottern är sur och vrång, Nemo är i värsta trotsåldern, den nya katten skriker sej blå efter att få gå ut i friska luften och sätta på någon vacker honkatt - min man är trött efter jobbet och har fullt upp med vattenläckan i köket....JAG känner mej stressad inför min utförsäkring, och oron över hur våra pengar egentligen ska räcka till i sommar....

Livet suger fett just nu (har blivit smittad av mina ungdomars snack, ursäkta), och jag vet inte hur jag ska få tillbaka min livsgnista. Har ni några tips så är ni välkomna med dom till mej.

Hittade en fin dikt häromda`n förresten:

Återvinning.

Jag tappade en tår en gång, den kommer aldrig åter
och det rinner ständigt nya droppar de gångerna jag gråter.

Jag tappade ett skratt en gång, det kommer ej tillbaka
det ramlade ur min mun och rann ner från min haka.

Jag ska plocka upp mitt gamla skratt och använda det åter
men inte nyttja tårarna igen de gångerna jag gråter.

40-årskris?

2011-03-14T22:43:00.002+01:00

Det känns faktiskt för jävligt att jag detta år fyller 40! Många verkar inte bry sej, men jag har ibland nästan dödsångest inför min 40 årsdag! Jag tycker det låter så jäkla MYCKET! 40 liksom...Säg det långsamt så låter det ännu värre ! Fyyyyyyyrtioooooooo..............Urk. Urk! Önskar jag kunde vrida tillbaka tiden och stanna vid 30 iallafall! 30 är en lagom ålder. Helt super. Superduper tror jag minsann!

När man sen fyllt 40 så rullar allt säkert bara på...Nästa kris blir vid 50! Shit. SHIT! Vaknar man inte nu så lär man väl fan vakna vid 50 iallafall! Och sen dör man.

Näää...jag ska sluta måla fan på väggen....Livet kanske vänder vid 40, vem vet? Jag kanske blir världens lyckligaste människa? Jag kanske blir snygg som satan, och får världens energi? Woaw! Så kanske man ska börja tänka? Livet blir ju lite vad man gör det till, eller hur?

Kram på er!

När man kritiserar folk har man för lite att göra.....

2011-03-13T01:05:00.002+01:00

Så är det. Fick jag veta idag. Och av någon konstig anledning höll jag med - tills jag kom hem till min kära familj och min kära svärson sa detta (när jag berättade vad jag fått höra): "Men du har ju ett arbete. Du jobbar ju hemma." TACK! Tack för att du SER att jag inte är syssloslös och tack gode GUD för människor som dej Jimmie!

Jag har alltså för LITE att göra. Detta gör jag varje dag:

*Städar efter 4 ungar (varav 1 bor hemma på helgerna), 3 katter och 1 man. Städar ett hus på 160 kvm.
*Dammsuger varje dag. Min ångest över ett orent hus gör att jag MÅSTE städa.
*Tvättar 3 maskiner tvätt varje dag. Dessutom ska tvätten hängas upp och sorteras.
*Tömmer 2 kattlådor , plockar i och ur diskmaskinen 2 gånger om dagen.
*Lagar mat till 3 ungar och man.
*Plockar ständigt undan leksaker efter Nemo.

Däremellan ska jag hantera min panikångest vid varje läkarbesök, vid varje psykologbesök, vid varje föräldramöte, vid varje utvecklingssamtal och varje gång jag möter folk i affärer.

Dessutom måste jag hantera min dödsångest varje gång jag åker bil, varje gång jag lämnar och hämtar Nemo på dagis - då jag måste gå ut och möta alla förbannade bilar och lastbilar som jag möter när jag går på trottoaren.

Jag lider oxå av svår, inre stress och ADHD. Min medicin gör mej trött och passiv, och jävligt trött på att träffa folk. Speciellt folk jag inte känner. Detta gör att jag MÅSTE avskärma mej helt från min omgivning på dagarna och "bara få vara".

Jag lider av depression, och ofta är den så svår att jag bara ligger i sängen och gråter. Att ta sig upp ur sängen är ofta omöjligt just då, och det enda jag behöver är ett mörkt rum där jag får vara ifred och helt ensam.

Jag är oxå mamma. Jag ska lyssna på mina barn, vara en bra förebild, finnas där för dom och vårda dom på bästa sätt. Dom ska ha hela och rena kläder, jag måste ha koll på hur dom sköter sej i skolan, ha någorlunda koll på vad dom gör på deras fritid och förhöra dom på deras läxor.

Min äldsta pojk lider (som jag) av ADHD och blir lätt distraherad när saker inte flyter på som dom borde. Detta gör att det blir fler kontakter med skolan och BUP. Han har dessutom opererat ryggen och åker på ständiga kontroller.

Våran tragiska familjehemlighet (kan inte blotta den i bloggen), gör att mina äldsta barn ibland kommer i djupa svackor, där inget annat än proffshjälp fungerar. Där blandas gråt med ilska och situationen är då ohållbar.

Min lilla Nemo sover fortfarande inte så bra på nätterna, och varken jag eller min man är någonsin utsövda. Nemo är 3 1/2 och vaknar alltså fortfarande flera gånger varje natt. Detta har han gjort sedan han föddes.

Skulle jag har för lite att göra???????? Vill ni byta med mej? Tycker ni att jag dessutom skulle behöva ett arbete på dagarna, och träffa mer folk??? FUCK säger jag bara....Och orden kommer från min allra bästa vän och hennes sambo. Ska jag skratta eller gråta? Buga och bocka för den underbara förståelsen? Eller ska jag kräkas?

Detta gjorde mej upprörd. Jävligt upprörd. Egentligen borde jag sova, men valde att pränta ner mina ord härinne - kanske sover jag bättre nu när jag äntligen fick sagt detta?

Godnatt.

Det kom ett brev...

2011-03-12T08:03:00.002+01:00

...från min allra bästa vän som jag bråkat med under en längre tid - vi bröt tillslut (jag har skrivit om det i bloggen).

Hon bad om förlåtelse - samtidigt känner jag att vi har lika mycket skuld i att det blev såhär.
Men jag är rädd. Rädd att det ska bli som förut. Och jag känner att jag måste berätta för henne hur jag vill att våran vänskap ska se ut i framtiden.

Hur vill jag då att vänskapen ska "se ut"? Så här kanske:

*Inte träffas lika mycket som innan. Jag måste få ha min ensamhet - lugn och ro. Jag har inget behov av att få träffa vänner varje dag - jag är i behov av egentid.
*Ärlighet. Men inte så att det sårar. Då kanske man lika gärna bör hålla käften....
*Vi får inte "skynda". Inte stressa fram en "bästa-vän-relation" - då finns risken att det skiter sej igen.

Jag kan förlåta. Jag är absolut inte långsint. Och jag ger ofta personer fler än 2 chanser. Varför? Därför att jag ansèr att man förlorar mer på att gå runt och vara bitter! Vem blir lycklig av det liksom? Jag har lärt mej att ta ta vara på alla chanser jag får - och att :"älska, glömma och förlåta".

Fortsättning följer....

Jag börjar bli frisk.

2011-03-10T08:26:00.003+01:00

Japp. Det känns verkligen underbart. Flåset är fortfarande jobbigt, men jag vilar mycket. Försöker lyssna på kroppen - så sjuk som jag varit vill jag då aldrig bli igen.

Vi har fått en ny familjemedlem:

Han heter "Bullen" och är snart 2 år. Liknar Fräs givetvis! Någon annan katt ville jag inte ha. För även om Fräs aldrig kan ta någon annans plats, så känns det iallafall bättre när man har en kopia av det man älskade mest.

(Sandra har tagit kortet - hon verkar tro att Bullen vill ha en kola..)

Han kastreras just nu förresten. Så förhoppningsvis blir lukten efter hans kiss lite bättre - det har verkligen luktat ve och fan!

Ha det gott!

Orkeslös

2011-03-03T12:13:00.003+01:00

Jag visste inte att man kunde bli såhär dålig av att få in ett virus i kroppen! Sedan jag blev utskriven har jag mest legat i sängen och sovit, och så fort jag ska resa mej upp och hämta vatten eller gå på toa - då svimmar jag nästan.
Mina ben bär mej inte!

Stackars dom människorna då som går omkring och bär på lungsjukdomen "Kol"! Den sjukdomen går ju aldrig över! Jag blir ju iallafall frisk nångång...Får vi hoppas iallafall.
************************************

"Suspensions Night" på Lördag - kommer aldrig klara att gå på det. Aldrig. Jag får bara hoppas att det kommer tillbaka.

Allt roligt som man har sett framemot att göra - det får man helt enkelt boka av! Hur jävla trist känns inte livet då?????
Samtidigt måste jag ju vara rädd om mej - det insèr jag ju....

Gudarna måste skoja med mej....

2011-03-01T17:55:00.003+01:00

..eller så är det jag som bara har haft en jävla otur den sista tiden.

Sedan januari 2011 (detta året alltså) har detta hänt:

*Jag och Alex (som var min bästa vän) har bråkat, och konflikterna har blivit så stora att vi avbrytit våran vänskap. Ja, jag saknar henne ibland - givetvis, men bäst var kanske det som skedde...
*Jag fick besked från min handläggare att jag kommer att förlora ersättning min HELT - vilket jag fortfarande inte vet så mycket om. Men att förlora 8000 kr i månaden gör ingen människa lycklig.
*Vi har fått en vattenskada i köket, pga ett fel på diskmaskinen.
*Min älskadde katt har dött - sorgen är fortfarande stor!

Och så det sista: blev dödsjuk för 5 dagar sedan. Trodde det var influensa - men när jag vaknade i Söndags så kunde jag inte andas och det värkte i min rygg. Akut in till Jourcentralen - och jag blev inlagd. Det visade sej att jag har fått dubbelsidig lunginflammation.

Jag har aldrig varit såhär sjuk. Aldrig någonsin. Febern låg på 39,9 när jag mådde som dåligast, och jag hade värk i både rygg och ben.

Underbar personal iallafall - stort tack till dom! Idag blev jag utskriven, kom nyligen hem. Orkar egentligen inte sitta här och skriva, men kände att jag hade ett behov av att få skriva av mej....

Jag frågade infektionsläkaren idag om jag kanske fick detta "lättare" pga av allt som även hänt den sista tiden (dom sakerna jag rabblat upp här).
Japp, så är det. Givetvis får man nedsatt immunförsvar när man har mycket stress och sorg omkring sej - OCH - kan man dessutom aldrig säga "Nej" till folk (som jag har svårt för) - då blir det ju ännu värre.

Så nu har jag bestämt mej. Jag tänker prioritera mej själv först. Jag vägrar säga "Ja" bara för att jag har dåligt samvete, eller "bara för att jag ska vara snäll". Ingen tackar mej för min "snällhet"!

Jag vägrar bli såhär sjuk igen, och är detta en bidragande orsak till att jag bl a fick lunginflammation - då blir jag hellre egoist!

Vila i frid....

2011-02-22T08:54:00.003+01:00

Min bästa kisse är död. Jag hittade honom i morse - han låg i hallen och när jag petade på honom så rörde han sej inte....Min älskade kisse är död! Han som följt mej i 11 år - legat varje natt på min huvudkudde...Han finns inte mer :(

Han har betytt så oerhört mycket för mej - min älskade kisse. Så oerhört mycket. Jag gråter hela tiden och det känns som att tårarna aldrig kommer att ta slut....

Han var "bara" en katt, men för mej var han mer än en katt. För mej var han allt.

Vem ska nu sitta och tigga vid matbordet? Vem ska nu ligga på min huvudkudde och spinna? Vem ska nu sitta och "prata" med mej vid tv:n?

Jag kommer att sakna honom. Det känns redan så jävla tomt...

Vila i frid Fräs! Du var mitt allt och jag glömmer dej aldrig.

Nedstämd

2011-02-15T09:49:00.004+01:00

Mitt humör pendlar verkligen upp och ner just nu....Vet inte om det beror på min oro över utförsäkringen...? Jag kan vara nedstämd som fan ena dagen - andra dagen kan det mesta vara på topp. Skumt.

Eller det kanske inte är så konstigt egentligen? Jag vet ju inte vad som kommer att hända med mitt liv efter maj-månad. Ingen aning. Ingen har berättat, ingen har gett mej någon information - inte ens en broschyr...JAG kan hantera det - jag flippar inte ut (snart kanske jag gör det), men det finns människor som INTE hanterar sånt här. Människor som är sämre än mej. Vem tänker på dom?
******************************

Jag har börjat skriva dikter igen (som ni nog märkt). Jag "fastnar" i intressen - kan aldrig göra något "lagom". ADHD:n? Självklart är det så. Jag vet att det - till största delen - handlar om mitt funktionshinder vad gäller just detta med "lagom". JAG mår inte dåligt av det - det är nog mest andra som stör sej.

Här kommer en dikt (som jag hittat för länge sedan):

Förlåt för allt.

"Förlåt mig om jag vissnar i din kruka,
förlåt mig om jag sparar på ditt hår.
Förlåt mig om jag inte minns imorgon,
förlåt mig om jag glömmer bort igår.

Förlåt mig om jag regnar på din sadel,
förlåt mig om jag målar av ditt bröst.
Förlåt mig om jag skakar, om jag biter,
förlåt mig om jag räfsar bort din höst.

Förlåt mig om jag inte ser din trädgård,
förlåt mig om jag badar i ditt hav.
Förlåt mig om jag åker i din spårvagn,
men förstå mig när jag inte kliver av.

Förlåt mig om jag somnar på din soffa,
förlåt mig att jag alltid stannar här.
Förlåt att jag vill torka dina tårar,
men det tar mig lite närmare där du är.

Förlåt mig om jag nynnar när du sjunger,
förlåt mig om jag skriver i din bok.
Förlåt mig om jag inte släpper taget,
förlåt mig, jag är inte riktigt klok.

Förlåt mig om jag vattnar dina blommor,
förlåt mig om jag håller dig för hårt.
Förlåt mig om jag står för tätt intill dig,
förlåt mig om du känner dig för kort.

Förlåt mig om jag skakar när du fryser,
förlåt mig om jag tittar när du sover.
Förlåt mig om du tror att jag är doktor,
men jag vill bara lyssna på ditt hjärta.

Förlåt mig om jag sörjer när du åker,
förlåt mig om jag pratar när du skriver.
Förlåt mig om jag kysser dig i tanken,
men det tar mig lite närmare där du är."

Aftonbladet.....

2011-02-14T10:48:00.002+01:00

...satt min man och läste i morse - och jag känner att jag måste visa er en länk därifrån: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8562385.ab

Återigen: Moderaternas sätt att kasta sten på folk som redan ligger ner...Jag blir så fruktansvärt ledsen, så jävla frustrerad över regeringens sätt att handskas med oss sjuka! Varför? Varför gör dom inte ens en PRÖVNING längre på vilka som kan gå tillbaka till arbetslivet - och vilka som är för sjuka???? Dom stoppar alla i samma påse! Detta är tydligen det "nya" Sverige...Det nya Sverige - som mer och mer liknar USA. Där folk blir fattigare och fattigare - sjukare och sjukare. Och: där rikare blir rikare!

Vi glöms bort. Och fler och fler kommer med alla sannolikhet att ta sina liv - för vem orkar? Vem orkar gå till socialen och tigga pengar, när man inte ens klarar av att gå utanför dörren????Panikångest och social fobi är vardagsmat för många av dessa människor - ändå tvingas dom ut i arbetslivet eller till socialen....

Fy fan. Fy fan för dessa jävla politiker. Orden räcker ta mej fan inte till!

Jag hoppas jag är så pass "stark" när jag blir utförsäkrad - att jag orkar ta tag i mitt liv - och att jag orkar leva ett liv utan någon som helst ersättning....Jag hoppas. Jag hoppas för mina barn skull och för min mans skull - hade jag inte haft dom så hade jag slutat tro på livet för länge sedan....

Alla hjärtans dag.....

2011-02-14T07:12:00.003+01:00

...önskar jag alla idag. Och vad kan väl passa bättre än denna dikt:

En tacksam tanke.

"Just den här morgonen kommer jag att le
när jag ser ditt ansikte, och skratta,
även om jag råkar känna mig trött och sur.

Just den här morgonen får du själv välja precis
vad du vill ha på dig, och jag kommer att
berömma dig och säga att du ser fantastisk ut.

Just den här dagen kommer jag att strunta
i tvätten, och istället tillbringa extra
lång tid i parken med dig.

Just den här morgonen kommer jag även att
strunta i disken och låta dig lära mig
hur man sätter ihop det där svåra nya
pusslet du har fått.

Just den här eftermiddagen kommer jag
att dra ut telefonjacket och låta bli
att sätta mig framför datorn
och istället vara ute med dig och
blåsa såpbubblor.

Just denna eftermiddag kommer jag inte att
skrika på dig en enda gång, inte ens
muttra irriterat när du gnäller och tjatar
om glass, och om glassbilen kommer förbi
får du välja en hel låda av din
älsklingssort.

Just denna eftermiddag ska jag inte oroa
mig för vad du ska bli när du blir stor
eller ha dåligt samvete för att jag på
något sätt inte är tillräcklig som förälder.

Just denna kväll ska jag hålla om dig
länge och berätta en saga om hur
du föddes och hur mycket jag
älskar dig.

Just denna kväll ska jag låta dig
plaska vilt i badet och inte bli
sur för att hela huset blir
blött.

Just denna kväll ska du få vara uppe så
länge du vill, och jag ska hjälpa dig
att räkna alla stjärnorna på himlen.

Just denna kväll ska jag ligga bredvid dig
när du somnar, så länge du vill och
strunta i om jag missar mitt favoritprogram
på tv.

Just denna sena kväll ska jag stryka dig
över håret och bara vara tacksam för
att jag fått den största gåvan av dem alla,
dig.

Jag ska ägna en tanke till alla
mammor och pappor som söker sina
försvunna barn.
Mammor och pappor som så orättvist
mist sina.

Och mammor och pappor som är på
sjukhus där de ser sina barn kämpa,
medan de själva håller på att gå
sönder av hopplöshet och förtvivlan.

Och när jag kysser dig godnatt ska jag
krama dig lite hårdare, lite längre.
Då ska jag tacka alla högre makter
för dig och inte be om någonting annat -
utan ännu en ny dag."

Ännu mer poesi....

2011-02-13T22:02:00.002+01:00

Adopterade tankar och ord....

"Det är få som ser världen ur mitt
perspektiv.
Vad jag hoppas på mest är ett meningsfullt
liv.
Jag är singales och adopterad.
En vit man i en brun kropp.
Ja, du kan kalla mig kamouflerad.

Jag passar inte in här eller där.
För mig är det en underlig värld.
För vissa blir jag aldrig svensk nog.
Fast jag beter mig väldigt svenskt på en
krog.

Hur många utlänningar ser ni sjunga
Bon Jovi-låtar i baren?
Bara en, den där lille bruna karlen.
Han verkar så fin och snäll,
men tittar han på en svensk tjej,
så får han smäll.

Kvittar hur jag pratar och ler,
det är ändå mitt skinn ni ser.
För varför förstöra en inarbetad bild?
Den där han äter då inte sin curry mild.

Men det är det jag gör, och jag varken
slåss eller förstör.
Mina smaklökar är som dina,
tråkiga oanvända känsliga och
omgivna av floursköljda tänder
så fina.

I utlandet, då jag säger "I am from Sweden",
tror dom att jag är helt mentalt
söndervriden.
Nej, jag passar inte normen,
är inte kroppsligen stöpt i den
skandinaviska blond - blå formen.

Men jag älskar Sverige ändå.
Fastän folk har svårt att förstå.
Hur en så brun och liten
anser sig passa in bland den nord-europeiska eliten.

För jag vet så mycket mer än dig,
jag vet hur du tänker,
och jag märker hur du ser på mig.

Jag är du, men du är inte jag,
vi spelar för samma land.
Men inte i samma lag.

Det som skiljer oss åt är två
millimeter hud.
Och så ska det vara,
för så skapade oss Gud."

Lite poesi såhär på kvällen...

2011-02-12T21:30:00.003+01:00

"Jag är så jävla trött
på den här alkoholkulturen
när 16-åringar står och spyr
i kön till nattbussen.

Är så jävla trött
på när druckna människor
inte kan låta bli att
slå på varandra.

Är så jävla trött
på att man inte kan få
en lugn stund en
fredagskväll på väg hem.

Är så jävla trött
på att man inte kan accepteras
som nykter när man
väntar på nattbussen.

Är så jävla trött på
druckna folks irriterande
kontaktförsök på natten.

Är så jävla trött på
att behöva gråta över
hur flickor reducerar sin
personlighet
i alkoholdimmor.

Är så jävla trött på
att kvinnor inte kan smälla till
de berusade mentala småpojkarna
rakt i kuken som de förtjänar
när de klämmer dem på
brösten.

Är så jävla trött på
idioter som är så berusade
att de inte kan acceptera
kvinnor som individer.

Är så jävla trött på
den här alkoholkulturen
som fyller gatan med glassplitter
och livet med människosplitter."

***********************************************

Min vän ångesten...

"Ångest, ångest och ångest
prestationsångest, social ångest,
fulångest, felångest,
ja ångest, älskade stora ångest,
du är den enda jag har kvar..."

***********************************************

Nu ska jag vara stark.

"Jag vill inte anpassa mig,
vill inte följa alla satans mönster
och föreställningar
om hur man ska vara
för att få ta plats.

Jag tänker inte krypa ihop
tänker inte böja mig.
Här är jag,
mindre yta accepterar jag inte.

Och jag ska vägra vara vacker
smal och intellektuell.
Tills det bildas nån logik
och mening
i begreppen.

Nu ska jag vara stark,
och mitt hår får vara kort
och magen får vara mjuk
och mina byxor får vara
bekväma.

Och jag får sparka
idealen
rakt i ansiktet

för dom respekterar mig inte."

Livet traskar vidare....

2011-02-12T08:48:00.003+01:00

...oavsett om jag vill eller inte - men just nu VILL jag. Känner mej piggare.

Jag har fått en ny hobby; att virka såna här urgulliga "Amigurumi":

Svårt är det - riktigt svårt - och har man aldrig läst en virkbeskrivning förut så känns det som att läsa Italienska. Men skam den som ger sig! Jag tror det är jättekul när man väl kan det.

*********************************

Snart är det faktiskt VÅR - även om det inte känns så. Snön ligger som grädde runt en tårta - men räknar man månaderna så är det inte långt kvar! Underbart!

Min sommar blir väl inte lika underbar som alla andras kanske, eftersom vi inte kommer att ha råd att åka någonstans - men vi får bita ihop och kämpa....För det är det livet handlar om? Att kämpa - att aldrig någonsin ge upp?! JAG tänker då inte ge upp iallafall! Jag älskar livet - trots alla motgångar.

Försäkringskassan - kan inte sitt jobb?

2011-02-08T16:47:00.002+01:00

Min handläggare på f-kassan påstår att jag inte har rätt till NÅGON ersättning alls. Enligt henne får jag och min man alltså gå till socialen...

Men: efter en titt på f-kassans hemsida och under "Aktivitetsstöd" - så ser det ut som att jag är berättigad det: http://www.forsakringskassan.se/privatpers/funktionsnedsattning/aktivitetsstod

Jag ringde upp huvudkontoret och fick prata med en kvinna som har hand om aktivitetsstöd. Hon kollade mitt personnummer och såg inga som helst problem till varför jag INTE skulle ha rätt till aktivitetsstöd! Så varför i helvete säger min handläggare något helt annat???

Det blir 4000 kr (ca) i månaden, men det är bättre än noll! Hellre att vi förlorar 4000 kr än 8000 kr!
Jag börjar bli måttligt road av den här härvan....Fattar inte varför man inte kan få klartecken?! Hur svårt ska det egentligen vara att ta reda på sanningen - innan man yttrar sig?

Jag ska försöka ringa min handläggare imorgon och fråga VEM som egentligen har rätt i detta....
*******************************

Jag är en orolig själ. Och när saker och ting inte fungerar som det ska i mitt liv - då blir jag alldeles galen av olycka.
Jag vill bara ha lite lugn och ro. Lite harmoni. Lite jävla lycka. Lite ordning och reda. Ska det vara så svårt att få det???

Jag blir stressad när något ändras. Superstressad. Jag klarar inte av när rutinerna bryts. Det är därför jag har enorm ångest stundtals.....Och nu är ångesten värre än någonsin

Diktar...

2011-02-07T17:04:00.002+01:00

...och längtar efter att bli frisk....

Paniksyndrom

"Se Sivan skakar i sån skräck,
hon varken ser eller hör.
Helt sammanramlad, alldeles väck,
tror säkert att hon dör.

Och hjärtat far med snabba slag
och luften finns knappt till.
Nu kroppen känns så darrigt svag,
att hon till sjukhus vill.

Så Sivan körs med blåljus på,
raskt till akutens port.
Men plötsligt kan ju Sivan gå,
att hon blev frisk så fort!

En konstig sjuka Sivan har,
en blixtsnabb räddattack,
men oron dröjer länge kvar,
hon fattar knappt ett smack.

För Siv kan ej va ensam mer,
hon stannar hemma mest;
där vet man alltid vad som sker,
och det känns tryggt och bäst.

Mer sällan kommer rädslan då,
när allt är lugnt och känt.
Men tråkigt blir det förstås,
att glo på tv jämt.

Hon kände inte till det spratt
som psyket gör ibla`n;
man tror man dör, man får som fnatt,
men allt är lurt minsann!

För kroppen den är alldeles frisk,
fast signalerar hot,
men strunt i det, och ta en risk,
för det kan skänka bot."

Lösenskydda sin blogg.

2011-02-07T06:58:00.002+01:00

Nu har jag alltså behövt lösenskydda bloggen för att min "fd vän" vägrar släppa taget om mitt liv - helt sjukt.
Hon har försökt skapa egna namn på facebook - för att sedan kunna göra en vänförfrågan på mej. Hon chattar med våra gemensamma vänner och påstår att jag försöker få dom att blocka henne - och få folk att tycka att hon är elak. Ska jag skratta eller gråta? Töntigt är det. Riktigt töntigt. Usch.

Jag lär förlora en del bloggläsare nu, men jag måste tyvärr ha det såhär en tid - tills allt lugnat sig.
******************************

Jag fortsätter....

2011-02-05T08:37:00.003+01:00

.....mitt klagande över dom nya sjukförsäkringsreglerna.

Hur motiverad tror folk att man egentligen är att arbetsträna/praktisera - med noll kronor på fickan????? INTE NÅT!
Vad har jag för krav på mej om arbetsförmedlingen erbjuder mej ett jobb? INTE ETT ENDA JÄVLA KRAV!
Får du A-kasseersättning så kan du förlora din ersättning om du tackar nej till ett jobb - vad kan jag förlora? Ingenting - jag har ju redan förlorat! Jag har redan förlorat och regeringen lär dröja med sitt beslut om hur vi som är nolltaxerade - ska få ersättning. Dom lär dröja därför att dom ingen fundering har hur det ska gå till! Bra jobbat Reinfeldth! Riktigt bra jobbat!

Jag ringde till Moderaterna i Stockholm igår. Fick prata med en kvinnlig "sak" som tycktes tro sig veta det mesta om sjukförsäkringen. Hon lovade att dom skulle försöka fixa någon slags lösning till oss som hamnat så här snett i systemet, men hon visste inte NÄR.

Skulle det här få mej att må bättre? Skulle det här få mej att på något sätt bli mer motiverad till att ens FÖRSÖKA komma utanför hemmet?
Skulle ni vilja jobba gratis? Vem fan vill ens arbetsträna gratis?

Den här situationen gjorde mej sjukare. Mycket sjukare. Jag har faktiskt lust att lägga mej ner och dö. Hade jag haft modet till att hoppa från högsta berg så hade jag gjort det.

På återseende.

Fy fan....

2011-02-04T15:22:00.005+01:00

...börjar jag mitt blogginlägg och skänker - återigen - en elak tanke till Herr Reinfeldt som gör livet ännu värre för dom sjuka och utslagna. Varför sköt dom Olof Palme som hade ett så gott hjärta? Herr Reinfeldt borde kanske få sej ett skott istället.....Och jag skiter i om det är hemskt skrivet - det han gör mot mej och min familj efter min utförsäkring är fan ruttet!

Jag fick precis veta att jag kanske blir helt utan ersättning i 3 månader! I 3 hela jävla månader! Tack vare det nya systemet som Moderaterna fixat till så jävla bra!
Moderaterna ville minska socialbidragstagare - istället lär bidragstagarna ha ökat pga deras nya system! För hur fan har dom tänkt sej att vi ska få ersättning efter utförsäkringen????

Reglerna är nämligen dessa: för att få rätt till ersättning från A-kassan så måste du har varit medlem där i 12 månader! Sjukt! Riktigt sjukt!

Jag läser på Aftonbladet - där står det om alla dom människorna som "fallit mellan stolarna" och inte har rätt till ersättning av olika skäl, efter deras utförsäkrning - ska jag behöva bli en av dom???

Fy fan säger jag bara.

Hur ska vi klara huslånet och kunna försörja ungarna - med EN lön???? Ska jag behöva trotsa systemet och söka heltidtjänster redan NU - innan jag ens blivit utförsäkrad - för att vi ska klara oss i sommar?

Jag har kollat under "Personlig assistent" på arbetsförmedlingen idag - där krävs körkort!
Lokalvårdare finns inget i Jönköping. Och allvarligt: vem fan vill anställa någon som varit hemma i 10 år, utan utbildning och psykiskt sjuk? VEM?
Vad skriver jag i mitt CV?

"En dampmorsa med kraftig ADHD - söker arbete hos er som personlig assistent för lilla Nils - 8 år ! Inget körkort men jag kan läsa busstidtabellen, ingen erfarenhet av yrket men trevlig, social och ibland svår panikångest."

Snyggt CV va? Skitsnyggt!

Jag förstår att folk tar livet av sej. Verkligen. Detta är för jävligt. Riktigt för jävligt. Åt helvete rent ut sagt.

Jag hade tänkt gadda mej i mars - åt helvete med den drömmen! Åt helvete med alla goa fikastunder på stan med mina vänninor, åt helvete med läkarbesök och KBT! Hur fan ska jag har råd att gå till en läkare???
Tänderna kommer att flyga av (dit har jag definitivt inte råd att gå)! Knappt råd att borsta dom för helvete.....

Jag mår riktigt illa av denna situation. Jag mår illa. Jag mår verkligen skit.

Att möta sina rädslor.

2011-02-02T13:37:00.002+01:00

Jag har funderat hela dagen på HUR jag ska formulera mej i detta inlägg - för att inte behöva lämna ut den personen det handlar om....Jag har fortfarande inte kommit fram till något "bra" - men har bestämt mej för att skriva om vad som faktiskt har tyngt mej under en längre tid....Bloggen är min dagbok - ibland behöver jag vända ut och in på mej själv för att få "frid".

Jag är oerhört konflikträdd. Men: bara med personer som jag är rädd att behöva såra.
För ett "nej" kan för många kännas sårande.

Jag biter alltså ifrån när det handlar om "myndighetspersoner" eller andra personer som inte står mig nära.
Många av mina vänner behöver jag aldrig ha en konflikt med - vi tycker för det mesta lika och jag är ingen "mes" i deras sällskap.
Det finns givetvis oxå andra vänner där jag vågar säga ifrån - allt är inte svart eller vitt.

I det här fallet handlar det om en vän som alltid stått mig väldigt nära. Vi har känt varann i många år, och dom senaste månaderna har det varit många konflikter (det finns att läsa i min blogg). Konflikter har uppstått därför att jag (enligt henne) kommit med negativ kritik.

Den negativa kritiken har blivit därför att jag försökt "rädda henne" från hennes (ibland) galna ideèr - och jag har kanske vräkt ur mej på ett plumt sätt - jag vet ärligt talat inte...

När min dotter Sandra - för en tid sedan - råkade träffade en kille - som visade sej vara en hel del äldre än henne själv - då fanns det folk som inte kunde hålla sin trut stängd - bl a min vän (som bloggen handlar om).
Man får gärna ha en åsikt - men när man yttrar sej så att mina nära och kära blir sårade (speciellt mina barn) då blir jag som en arg lejonhona!

Denna åsikt sårade Sandra och det blev bråk - igen.

Efter en tid började bråket "ebba ut" och jag och min vän kunde reda ut allt och börja om på nytt. Trodde jag.
Jag trodde hon kunde glömma allt och gå vidare - men igår var hon här och började sitt samtal om denna förbannade ålderskillnad IGEN! Jag sa inget - antagligen därför att fegheten tog överhanden - men kände hur jag kokade inombords...

Det slutade så illa att jag "gick med på" att chatta med Sandras pojkvän om bråket - och min vän stod bakom mej och "predikade" för mej vad jag skulle skriva. Sjukt eller hur? DÅ har det gått för långt...

Jag fick ångest när hon gått - ringde min dotter och bad om förlåtelse - och tog kontakt med hennes pojkvän och bad även där om förlåtelse.

Jag skrev ett brev till min "vän" och jag har ersatt hennes namn med:--------. Sandras pojkvän har jag ersatt med "Kurt".
Så här lyder brevet:

Ett nytt "brev" - och detta har jag grubblat på hela natten.
Jag hoppas du förstår efter att du läst det...

Vänskap bygger på ärlighet. Det tror jag vi båda är överens om. Och sen det sista bråket oss emellan så har jag bestämt mej för att INTE komma med kritik - men när både jag och min familj blir lidande över MITT mående - då måste jag agera. Och jag har tydligen blivit en "toffel" , vågar inte längre säga ifrån...

I detta fallet handlar det om Sandra och Kurt:

Du verkar störa dej jävligt mycket på att Sandra träffat Kurt. Jag upplever att du inte kan lägga bråket bakom dej och definitivt inte att Kurt är 24 år.
Igår - när du drog upp detta med "The Voice" på tv och att dom tagit upp ålderskillnaden mellan en 15 åring och en 25 åring - ville jag faktiskt slå till dej :(
Jag ville verkligen inte sitta och lyssna på den skiten en gång till!
Men du fortsatte, och sa att "du minsann inte är ensam om att reagera på åldern".

När du sen nämnde att "när klacken kommer att få reda på detta så kommer dom att reagera jättestarkt och Kurt kommer att bli retad över att han träffat Sandra".Varför -----? Varför inte skita i VEM Sandra träffar? Varför ens bry sej?

Sandra är lycklig. Det är det viktigaste för mej. Och jag är glad över att hon inte råkar vara din dotter - du har själv nämnt att J ALDRIG skulle få träffa någon i den åldern som Kurt är i. Stackars J som inte får en chans att vara lycklig - är mitt svar :(

För det handlar fan om det - oavsett vad du har för åsikt! Sandra är vuxen nog att fatta detta beslutet själv ----- - och mår hon inte bra i en relation så kan jag lova dej att hon viker därifrån! Hon är inte dum!

När jag chattade med Kurt igår och du stod bakom mej, kändes det så fel att överhuvudtaget skriva till honom. När Kurt skrev nåt om att "---- är en person som tror sej veta allt om allt och alla" - så ilsknade du till och sa att jag skulle skriva "att jag minsann känt ----- i 12 år och att hon INTE är sån"!

Men ----: i många avseenden så ÄR du sådan. Jag ljög för Kurt och jag ångrar mej så in i helvete. Jag borde inte ens tagit upp bråket med honom, eftersom Sandra inte vill.
Hennes önskan vill jag möta - något som tydligen inte du vill eller klarar av...

Jag tycker om Kurt. Jag ser att han tar hand om Sandra - men när jag har sagt det till dej så har du kommit med bortförklaringar som tex att "han kanske lurar in henne i dumheter"! Varför kan du inte SE Sandras lycka och önska tösen lycka till istället?

Vad vill jag då med detta brev? Tja: ibland "tar" du för mycket energi - jag orkar verkligen inte ibland. Dom sista gångerna har det blivit mer negativa funderingar hos mej, när du varit här - än något positivt...Ska det verkligen behöva vara så?

Jag tänker ta en paus från dej. Igen. Du får skriva till mej - men jag orkar inte snacka. Jag behöver andas frisk luft - få positiv energi och få njuta av min dotter och hennes kille som hon faktiskt är lycklig tillsammans med. DU kan tydligen inte njuta av det - trist. Du har ju alltid hävdat att du bryr dej om Sandra, men jag ser inga som helst tecken på det.

Jag är trött på att Sandra och Kurt smutskastas. Jävligt trött. Du säger ena stunden att du är glad för Sandras skull, men i andra stunden så snackar du en massa dynga om ålder och om deras framtid, och nu det senaste: att klacken kommer reta dom.Hur kan du då vara glad för Sandras skull?

Jag hoppas du förstår. Jag orkar inte mer. Jag tänker inte "slänga 11 år åt helvete", men jag behöver inte mer kritik om min dotter. Därför trycker jag nu på pausknappen tills DU lugnat ner dej och kan acceptera Sandra och Kurt - precis som det underbara paret dom faktiskt är.

Kram Anette

Så blev brevet och jag är faktiskt nöjd. Ansèr inte att jag sårat någon - vill bara ha lugn och ro i sinnet. Jag begär inget annat.
Jag trycker på pausknappen- försöker fokusera mej på det som är bra istället och framför allt: att fortsätta våga tro på mig själv och det jag gör! Att aldrig mer behöva bli överkörd för att jag har en egen vilja - det är stort. Mycket stort.

Jag mår som bäst....

2011-01-30T20:54:00.003+01:00

...när jag känner smärta av en tatueringsnål. Jo, det är faktiskt sant.

Min granne nämnde det häromdagen - att när hon känner sig nedstämd och ur balans, så behöver hon gadda sig.
Jag fungerar likadant.

Jag behöver just DEN sortens smärta för att må riktigt bra. Kanske är det därför jag har valt att tatuera mej så mycket?
Jag har ju alltid brottats med min depression....Känner att den börjar smyga sig på just nu faktiskt. Skulle behöva gadda mej !

Hur sjukt låter det inte då? Man måste ju hitta andra vägar att gå för att må bättre - det insèr ju t o m jag - men smärtan och njutningen av att få gadda sig är sjukt underbar!

Tur att jag aldrig ångrat det jag gör! Jag har aldrig fått ångest över mina tatueringar - även om det finns vissa som inte borde finnas där...Men det är då man gör en "cover up"! Hur bra som helst! Funkar oftast i alla lägen....

Kram på er.

Nappkrig

2011-01-29T19:58:00.003+01:00

Nepp - här blir det aldrig något nappkrig, blöjkrig eller annat "uppfostringskrig" - jag VET nämligen att Nemo aldrig lär använda vare sig blöja eller napp när han börjar skolan - så varför kriga?

Jag beslutade mej för att Nemo skulle sluta med napp dagtid - häromdagen. Anledningen var att han helt enkelt ville ha napp på vägs till dagis en morgon - i 10 minusgrader! Jag vägrade. Och eftersom han var sur hela vägen och jag inte gav med mig så tänkte jag "att varför inte helt enkelt spinna vidare på idèn om att bara använda napp när man ska sova??"

Jag hämtade han på dagis och han frågade inte ens efter nappen. När vi kom hem däremot och han ville kolla på film tillsammans med sin snuttefilt - så fattades ju nappen....Men jag lyckades lirka med honom och tillslut var nappen glömd.

"Utan-nappen-på-dagen-romantiken" tog tyvärr slut häromdagen...Den varade i 2 dagar. Nu är vi tillbaka i det vanliga nappträsket igen. Visst är det för jävligt? För visst fan borde jag vara hårdare mot ungen och låta han skrika sig blå efter nappen??? Tycker ni säkert....Men där skiljer jag mig nog från andra hysteriska föräldrar - tror jag.

"Hysteriska föräldrar" = föräldrar som känner panik därför att ungen börjar bli stoooor.

Men är Nemo verkligen stor? 3 år och 3 månader. Han har levt sitt liv i 3 år. JAG har tvingat på honom nappen - och gjort det till ett beroende hos honom - är det då rätt av mej att tvinga honom att sluta med den?

Jag brukar jämföra nappen hos ett barn med en cigarett hos en vuxen.
Brukar vi rycka bort cigaretterna från en vuxen person som är beroende - och tvinga personen att genast sluta?
Nepp. Vi gör inte så. Vi låter personen själv få välja och om det är vi själva som röker så går vi oftast till apoteket och får avvänjningstabletter/plåster som ska lindra beroendet.

Varför ens tänka tanken att ha ett "nappkrig"??? Tids nog känner dom själva att dom är för stora för napp och dom vill därför sluta. Om inte annat så lär dom ju få höra det på dagis av dom äldre barnen och då kanske det inte är lika kul längre...

Jag tycker många föräldrar är för hårda. Alldeles för hårda. Det är era val - men kom inte och tryck på mej att följa era spår - det gör jag nämligen inte. Däremot skulle jag vilja att det var lättare att avvänja Nemo vid blöja och napp. Mycket lättare.

Men kriga? Nepp. Det tänker jag inte göra. Min 12 åringa dotter hade napp tills hon nästan skulle fylla 5 år - det har blivit unge av henne oxå . Idag går hon i 5:an och har varken blöja eller napp!

Eller - trodde ni det förresten?

Strattera....

2011-01-28T08:32:00.005+01:00

...heter den medicinen som jag äter mot min ADHD.

Första halvåret var jag så trött att jag trodde jag drabbats av någon allvarlig åkomma...Jag sov jämt. På dagarna sov jag flera timmar - och på kvällarna var jag tröttare än tröttast.
Jag frågade min läkare om det kunde bero på Statteran. "Nej" blev svaret. Och läste man i fassen så kunde jag inget hitta om trötthet heller....

Jag gick till vårdcentralen för att ta prover - något fel var det ju säkert!
B12-brist trodde dom. TRODDE. För det visade inget på blodproverna.
Jag började käka B-vitamin. Inget hjälpte. Däremot började jag få håret tillbaka (som jag hade börjat tappa sedan Nemo föddes). Men piggare? Nepp.

Jag har knaprat Strattera i över 1 år, och jag kan fortfarande slockna mitt på dagen. Och svaret fick jag när vi var på möte hos BUP häromdan, angående Marcus:

Vi satt (som vanligt) och pratade om eventuell medicin till pojken, men eftersom det mesta är lugnt kring honom nu så ansèr inte jag att han behöver någon medicin - däremot kan det vara bra att få lite information.

"Blir Marcus nedstämd av Concerta så finns det ju alltid Strattera att få. Problemet är att man brukar bli så TRÖTT av Stratteran, och då kanske skolarbetet blir lidande".

???????????????????????????????????????????????

BLIR MAN TRÖTT AV STRATTERAN???? Hörde jag fel??????

Min läkare har ju alltid hävdat att tröttheten INTE beror på Stratterna och nu sitter en barnläkare här och säger precis tvärttom!!!! Jag fattar absolut ingenting......

Ska man alltså inte ens kunna lita på sin läkare längre? Överläkare dessutom! Hur vågar jag ens fortsätta ha henne som läkare???

Här har jag istället kutat runt till andra läkare för att få svar om min trötthet - när det egentligen handlar om min medicin! *pust*

********************************************
Jag var på inredningspraty igår hos grannen och fick se sååå fina grejer till hemmet! Skulle vilja ha allt, men det blev detta:

Hyllor i form av bokstäver att sätta på väggen. Underbart snyggt. Hade jag haft körkort så hade jag blivit säljare för detta företaget - inredning är min grej! Man blir glad ända in i själen av att titta på vacker inredning.

Klänning på pojkar?

2011-01-27T11:57:00.002+01:00

Ja, det kan man ju fråga sej.....DiLeva har ju klänning och han är rätt cool i det. Men ärligt talat - jag skulle aldrig klä Nemo i klänning.

Jag följer denna blogg:http://anaiah.blogg.se/ , och råkade rulla ner några inlägg och läste att hennes pojk fått en klänning ..
Nu läste jag inte inlägget så noga, och vet därför inte om pojken har bett om klänning - men har han INTE det så förstår jag faktiskt inte alls varför man frivilligt går och köper en klänning till sin pojk...?

Förra gången jag var på loppis så hittade jag en ursöt väska till Nemo. En rosa tusenfoting var påsydd på ryggsäcken och fötterna hängde liksom utanför - hur cool som helst! Att den gick i rosa och lila bekymrade inte mej - däremot min man....Vad hade han då sagt om jag kommit hem med en klänning till Nemo????

Han älskar iallafall ryggsäcken och har den till dagis varenda dag. Ingen frågar och ingen tycker det är konstigt. Däremot när jag klädde Nemo i strumpbyxor reagerade dom andra barnen, och anledningen att jag klädde honom i det beror på att långkalsonger inte finns med FOT. Och jag tyckte det var bekvämare med fot. Han var ungefär 2 år när han hade strumpbyxor och jag tänkte verkligen inte på att han kunde bli "mobbad" - men det blev han ...Retad kanske är ett bättre ord.

Givetvis skulle jag agerat - det förstår jag nu. Jag skulle sagt till dagispersonalen - istället lät jag honom bara använda strumpbyxor ett par gånger och sen gömde jag undan dom...För inte vill jag att Nemo blir retad!

Det är svårt det där med könsroller. Vem bestämmer egentligen vad en pojke bör ha på sig? Är det fel att klä sin pojk i klänning?
Och OM pojken ber om att få ha på sig klänning - vad säger man som förälder då? Förmodligen såhär:
"Men lilla gubben då - det är ju bara flickor som har klänningar. Du är ju en POOOOOJK!"

Eller hur?

För visst reagerade jag när jag läste om Anaiah och hennes klänningsköp. JAG hade aldrig gjort det, men det är ju en jävla tur att vi är olika!

Däremot köper jag gärna en rosa tröja till Nemo..Så egentligen: varför går gränsen vid just en klänning? Kanske för att det faktiskt SER "tjejigare" ut? Eller?

Intressant diskussion är det iallafall och en tjej som ofta tar upp ämnet i sin blogg är Lady Dahmer. Här finns hennes blogg:
http://ladydahmer.se/

Väl mött.

Istället för att grubbla på tråkigheter....

2011-01-24T18:37:00.006+01:00

...kan man ju alltid längta till att tiden går lite snabbare.

Några saker jag längtar till:

*Den 27:e januari (nu på torsdag) blir det inredningsparty hos min kära granne! Sååå fina prylar. Ta en titt här: http://www.livingandroom.com/

*Lördag den 29:e januari: står jag och säljer gamla prylar på loppis! Jag älskar att gå på loppis och jag älskar att sälja!

*Den 5:e mars blir det att titta på suspensions. Ska bli spännande.

*Den 19:e mars ska jag tatuera mej! Åååh så jag längtar. En cover up på min "stärna från Israel" - som fiskgubben på Willys har fått för sej att jag bär! Den ska bort och fiskgubben kommer gråta blod men det ger jag blanka fan i!

Istället blir det hawaiiblommor som ska gå lila, en sån här ungefär: (alltså sista bilden)

Jag tror det kommer bli kanon. Den kommer att täcka hela överarmen , och kanske att jag senare bygger på den så att den även täcker underarmen.

Så här ser min "stjärna" ut nu: (nej det är ingen stjärna - det är ett häxagram, men man kan ju tolka den olika)

Judestjärna har jag oxå fått höra. Usch - den ska väck!

Utförsäkrad.

2011-01-23T14:37:00.003+01:00

Jag blir utförsäkrad i maj - och jag förstår inte hur f-kassan tänker...Eller ska man skylla på regeringen?

Dom har haft flera år på sig att ge mej en chans till arbetsträning. Flera år - då jag faktiskt tror mej ha klarat av ett par timmars arbetsträning varje dag...Då hade både jag och f-kassan kunnat göra en utvärdering på min arbetsförmåga. Nu blir jag utförsäkrad - och då har dom inte ens provat om jag klarar av att arbeta! Hur tänker dom då? Eller hur fan tänker Moderaterna som bestämt dom nya reglerna för oss sjukskrivna?

Jag hoppas och tror mej klara av att börja arbetsträna. Men att bli utkastad från systemet - bara sådär - det gör mej mörkrädd! Finns det ingen trygghet längre?

Dessutom har det ju blivit hårdare krav från f-kassan - vilket är både på gott och ont. Det finns säkert rötägg som utnyttjar systemet - men det är "vi" som verkligen behöver eventuellt sjukbidrag - som drabbas...

Egentligen kallar jag mej inte "sjuk". Jag har ADHD - det är ingen sjukdom. Däremot lider jag av svår panikångest i stressade situationer - och där behöver jag hjälp.

ADHD innebär ju iof oxå att man har svårt för vissa saker - det är ju ett funktionshinder, och jag behöver hjälp även där (te x att inte ge mej en arbetsträning där det är för mycket höga ljud och där det är stressigt...)

Tar dom hänsyn till mitt funktionshinder? När man läser tidningarna så kör ju f-kassan över folk som blivit utförsäkrade - men ska man tro på allt vad tidningar skriver?

Japp - tankarna snurrar.

Jag har fått i uppdrag att arbeta med avslappning hos min psykolog. Och att "bara" tänka negativa tankar ca 30 minuter om dagen...Just nu tänker jag negativa tankar 5 timmar om dagen! Helt sjukt. Jag målar allt i svart.

Livet är ju ganska roligt egentligen - så varför kan jag inte tänka positivt om min arbetsträning? Kanske är det rädslan? Rädslan att inte kunna fungera ute i samhället - som alla andra? Jag VILL ju fungera! Jag VILL ju kunna arbeta och göra "rätt" för mej! Så vad är det egentligen som kan gå fel?

Mycket kan gå fel. Har man ADHD och allt vad det innebär så kan jävligt mycket gå fel....Hela min familj kan splittras för att f-kassan väljer något som jag inte klarar av...

Jag är rädd.

Beroende....

2011-01-22T21:18:00.002+01:00

...blir man lätt. Iallafall jag. Av spel på facebook. Jag började spela ett nytt spel häromda`n och nu sitter jag på facebook för jämnan. Bra eller dåligt? Tja - att bli beroende är ju inget bra - men samtidigt känner jag mej väldigt lugn och harmonisk när jag får spela - hur sjukt det än må låta...

Från spel till ett helt annat ämne - nämligen detta med föräldraskap. Det svåraste som finns.

Jag är förälder - men ibland är jag nog mer som en polare för mina barn - jag tror dom uppfattar mej så.
Sandra och Marcus har väldigt få regler. För så länge dom sköter sej så ansèr inte jag att det behöver finnas så mycket regler. Dom kommer hem i "tid" , dom svarar när jag söker dom på mobilen, dom super inte, dom frågar om lov innan dom gör något - och dom sköter sej i skolan. Ska jag behöva ha regler då?

Det låter som att jag har världens bästa ungar - eller hur? Självklart är det och har varit en massa problem runt ungarna - säger jag annat så ljuger jag. Men jag tror på en ärlig och öppen kommunikation med barnen - jag tror på samtal helt enkelt. Samtalar du med ungarna så har du mycket vunnit...

Ett exempel:

En fågel viskade i mitt öra att Marcus börjat röka. Jag frågade honom och han erkände direkt! Hur många ungdomar vågar egentligen erkänna att dom börjat röka? Och när jag får den ärligheten från mina ungar - då känner jag att jag har gjort ett bra jobb. (Givetvis är det inget bra att han börjat röka - men jag uppskattar ärligheten).
******************************

En annan sak:

Är det så hemskt egentligen att min dotter umgås med folk som är mycket äldre än hon...? Många reagerar, och jag har själv ställt mej undrande till att flickan drar sig till "äldre", men samtidigt; är det inte viktigare att "dom äldre" behandlar henne med respekt? Respekt och tillit har väl ändå inget med ålder att göra? Eller?
Min tös kanske uppfattas som äldre än 15 år ? Inte konstigt alls isåfall att hon inte kan umgås med dom i samma ålder....

Är jag en "slapp" förälder bara för att mina ungar inte har några regler? Och behövs det regler när dom sköter sej?
Sandra säger "nej" till varenda fyllefest hon får erbjudande om. Hon tackar "nej" och jag är stolt som fan över att hon inte väljer det umgänget. När jag var 15 år, så hade mina föräldrar sett mej onykter alldeles för många gånger....Inget jag vill att mina ungar ska ta efter.

Jag är nog hellre "polare" och förälder - än "bara" förälder. Jag trivs att diskutera med mina tonåringar - jag trivs faktiskt väldigt bra med det.

Jag har gått på konsert med dom - och dom BER faktiskt om det. "Snälla mamma - när ska vi gå på konsert igen?"
Jag är en stolt mamma. Stolt för att jag har världens finaste ungar - stolt över att jag VET att vi oftast kan lita på varandra.
Och när jag ser vad jag har - då ser jag heller inget problem i att vara polare och förälder.

4 mm....

2011-01-21T11:11:00.003+01:00

...håller jag på att töja just nu - och det gör faktiskt inte ont! Jag trodde det skulle göra skitont att töja (vad man hört), men icke. Kanske för att jag töjer så försiktigt och sakta?

Livet rullar på - det händer inte så mycket - har därför inget att blogga om. Trist. Jag skulle behöva dom där "30 dagar - 30 inlägg" just nu, någon som kan göra en ny kanske? Jag har nämligen ingen fantasi just nu...

Här kommer lite poesi iallafall :

"Ovanliga människor söker jag.
Människor som har korta jeanskjolar mitt i
vintern,
klipper håret i läckra frisyrer.
Som högt säger vad de tycker trots att det
inte passar.
Människor som lever ut sina lustar och
sina begär,
provar lite här och lite där.
Målar köket svart bara för att det regnade
ute den dagen,
målar sovrummet rutigt och sen ringer för att
berätta om sin psykedeliska kick.
Som inte har körkort vare sig till väg eller
kök.
Som dricker vin långt in på nätterna,
men inte fattar varför huvudvärken
aldrig släpper.
Vars familjeproblem är både besvärliga
och pinsamma,
som har gått i terapi och alltid
försöker få andra att börja.
Vars kärleksliv är en ständig
katastrof
och som gärna skrattar högt
på bussen.

Ovanliga människor söker jag,
människor lika ensamma och ovanliga
som jag..."

Skilsmässa?

2011-01-19T20:31:00.002+01:00

Nej vi ska inte separera - jag och min man. Aldrig någonsin. Däremot känns det som att jag har varit gift i 11 år med Alex (ja, jag skriver ut hennes namn). Alex och jag har varit vänner i 11 år - och vi har varit och blivit dom allra bästa bundisarna.

Nu känns det som att vi skilt oss....Jag mår pyton. Skit. Och jag vill faktiskt inte leva utan henne.

Vem ska jag nu ringa till när livet är trist, glatt, åt helvete eller helt underbart? Vem ska jag nu gråta och skratta med? Vem ska jag nu dricka kaffe med? Vem ska jag nu tjata min skit med???

Jag har andra vänner och jag älskar alla mina vänner - men Alex och jag hade ett speciellt band som ingen någonsin kan ersätta.....Hur ska jag någonsin kunna bli hel igen? Och hur ska vi kunna reparera den skada som redan är gjord...?

Vänskap

2011-01-17T17:25:00.002+01:00

(Försöker blogga trots värk)...

Det är svårt med vänner. Svårt att veta hur man ska vara och hur man ska betè sej för att det ska bli så "rätt" som möjligt - utan att såra.
Har man dessutom kännt varann i 11 år, så borde man ju kunna säga det mesta utan att bli missförstådd. Trodde jag alltså.

Tydligen blev allt ett missförstånd ändå. Eller?

Hur ärlig ska man vara? Hur ärlig kan man vara utan att såra? Och; om jag ber om någons åsikt - ska jag kunna kräva ett ärligt svar då? Vad för slags ärlighet vill jag ha? Och hur är man ärlig utan att såra?

Jag har inget svar på mina egna frågor och det känns frustrerande...Önskar verkligen jag hade det.

Vad säger man och vad säger man inte? Och hur fan kan man missförstå varann efter 11 års vänskap???

OM jag får en galen tanke - och jag ber om någons åsikt - då kräver jag faktiskt ett ärligt svar. Svårare än så är det inte. Men varför har folk så svårt för att vara ärliga?

Flummigt inlägg - jag vet. Jag önskar jag kunde blogga vad detta egentligen handlar om - men jag vill inte lämna ut någon.

Har jag varit ärlig? Är detta exemplet en lögn:

- Kolla in min nya tatuering! Visst blev den fin?
- Ja den var fin.

Ja, det kanske är en lögn. OM jag tycker att den är skitful så är det givetvis en lögn. Jag kunde sagt: "Nej, jag tycker inte att den är fin men det är inte mej den sitter på".
Eller?

Man är efterklok. Eller rädd för att såra. Eller så tänker man inte alls i den stunden.

"Jag vill älska dig utan att
klänga mig fast.
Uppskatta dig utan att bedöma dig.
Förena mig med dig utan att
invadera dig,
inbjuda dig utan att kräva,
lämna dig utan skuld,
kritisera dig
utan att skjuta skulden
på dig,
och hjälpa dig utan att
såra dig.

Om du behandlar mig
likadant,
då tror jag att vi
verkligen kan mötas
och berika varandra."

Fin dikt, men ack så svårt det är i verkligheten....

Nej, jag har inte fått bloggtorka....

2011-01-17T15:48:00.003+01:00

Däremot har jag fått en fruktansvärd värk i min högra axel. Dessutom strålar värken ner i hela armen och ut i fingrarna....
Jag har googlat - men fortfarande inte kommit fram till vad det kan vara..."Musarm"? Eller har värken uppkommit pga att jag trillade häromdagen?

Som sagt - ont som satan gör det och jag lever på Alvedon. Funderar på att ringa vårdcentralen om det inte går över - såhär kan jag ju inte ha det!

Återkommer när jag mår bättre.

Suspensions.

2011-01-14T16:05:00.003+01:00

Första gången jag tittade på "suspensions" - mådde jag illa. Att man "hänger upp sej själv" - med feta krogar i ryggen - det var något väldigt främmande för mej...Och jag förstod inte varför man i hela friden gjorde det?!

Jag förstår fortfarande inte. Men jag har blivit så pass intresserad av det att jag tänker gå och titta: http://www.facebook.com/?ref=home#!/event.php?eid=184228408263301

Alla människor intresserar mej. Så varför skulle inte detta intressera mej?

Jag vet att detta skrämmer många. Jag vet och jag förstår. Men det som skrämmer ska man möta, och samtidigt som man möter det så är chansen större att fördomarna även försvinner. Och det är väl ändå inte fel? För visst ryggar ni tillbaka när ni går in på länken?

Det är normalt och helt i sin ordning, men döm inte dom som gör det utan att först ta reda på vad det handlar om.

Jag tänker gå dit, och bor du i närheten så tycker jag att du oxå ska gå dit.

Sorgen...

2011-01-13T21:03:00.006+01:00

...över att inte kunna få fler barn - blir påmind varje gång jag ser små nyfödda underverk på tv te x....Jag känner verkligen en stor sorg! Jag ångrar inte mitt beslut, när jag valde att sterililsera mej - orken för fler barn finns inte. Men skulle jag tänka med hjärtat och följa hjärtat - ja då hade jag nog varit gravid nu....

Jag blir rädd och får t o m panik när jag tänker på att Nemo snart inte är liten längre. Jag blir jätterädd! Jag vill att han ska stanna i den åldern han är i nu!

Snart kommer jag aldrig mer byta en blöja. Jag kommer kanske aldrig mer koka vällingflaskor, vyssa och läsa godnattsagor, aldrig mer gå till BVC, aldrig mer ge AD-droppar och aldrig mer prata med andra föräldrar om kolik.

Jag saknar det. Jag saknar stunderna med Nemo när han låg och gurglade i min famn, när han somnade i min famn och när han vaknade i min famn. Jag saknar mitt älskade lilla gny när han skrek nätterna igenom därför att han hade mardrömmar och ont i magen....Jag saknar allt det där - trots att det var en tuff tid att gå igenom!

Så känslosamt det blev helt plötsligt....Jag borde nog läsa detta inlägg - om och om igen - särskilt dom gångerna då jag är trött på lilla Nemo. Han kan ju faktiskt inte hjälpa att han vill så mycket och kan så lite ...

"Det luktar

litet barn här.

Det luktar

som av lakan

täcken

och små svala

kuddar.

Det luktar

litet barn här.

Det luktar

spända kinder

liten mage

skrovliga små skinkor.

Det luktar

litet barn här..."

Det är trångt och svettigt....

2011-01-13T12:38:00.002+01:00

...men sååå underbart när man sover bredvid det bästa man har: sitt barn.

Nemo är ingen "samsovare". Tyvärr. Jag samsov med dom andra barnen - men lilla Nemo har bara krånglat. Han har alltid sovit bäst när han sovit i egen säng...

Men i natt hände det: Nemo kröp upp bredvid mej med täckte, kudde och snuttefilt. Han kröp nära inpå och la sin lilla arm runt min hals och jag höll nästan på att börja gråta av lycka! Det händer ju så sällan! Jag vill ju ha honom bredvid mej för jämnan ju! Att få ligga och lukta på det käraste man skapat tillsammans med sin man - det är lycka!

Jag hoppas bara att Nemo fortsätter krypa upp till oss på nätterna.....Snart blir han stor och vem vill ligga bredvid mamma då? Åren går för fort - jag skulle vilja stanna världen för ett tag....

Magsjuka????

2011-01-09T19:58:00.004+01:00

Jag är specialist på att skrämma slag på folk! Verkligen! Jag "tror" så mycket, och så ringer jag om min tro till halva släkten och ; skriver det som status på facebook .

Denna gången "trodde" jag att Nemo drabbats av magsjuka, och istället för att coola ner mej några varv och "vänta in läget" - så måste jag ju ringa alla först! Och som sagt; skriva ut det som status!

"Magsjukan - I`m here"! Eller nåt. Oerhört töntigt egentligen.

Jag satt - som vanligt - vid min älskade dator, när Nemo kom fram till mej.
"Men lilla gubben, vill du sitta i mammas knä?" , sa jag lite försiktigt.....KRÄK! Rakt på mej! . Fy fan så äckligt.

Nemo grät och jag skurade golvet. Han slockande i soffan och jag började med pannkakorna (som 14 åringen tjatat om i hundra veckor!).
Jag hörde hur Nemo vaknade igen och hulkade till - KRÄK! Va fan.....

Sista gången fick han knappt ut nåt kräk, och helt plötsligt började han piggna till....Och när ytterligare 1 timme gått så var han återigen samma vanliga lilla jävla durazellkanin!

Man kan väl inte ha kräksjuka i 3 timmar och sen vara superpigg??? Eller?

Nåja - jag har iallafall tryckt i mej 10 vitpepparkorn och dessutom skrämt upp hela släkten, alla vännerna, och hela facebook - INGEN vågar komma på besök till mej på väldigt länge ..

Min man tror att Nemo fått i sej något från snön när han varit ute och lekt...Och så kan det givetvis vara! Och det KAN ju även vara en mildare variant av kräksjukan. Eller?

Hjälper dessa mot magsjuka förresten? Någon som vet? Folk verkar trycka i sig dessa små vita korn så fort det går rykten om att vinterkräksjukan är på intågande...

Det finns stunder....

2011-01-08T21:17:00.002+01:00

...i mitt liv då jag behöver frid. Frid i sinnet - frid i mitt kaotiska liv....Då lyssnar jag på detta:

Jag är nog inne i en period just nu - där jag behöver lite lugn och ro.....

Fördomar och "vuxenpoäng"...

2011-01-05T19:59:00.003+01:00

Jag fick ett sms igår. Ett av många givetvis, men i detta stod det att "vuxenpoängen" halkade ner ganska så rejält, eftersom jag vill töja mina öron....Vuxenpoäng? Jag vet att min vän skrev en smilyes efteråt, men jag vet oxå att det ligger ett uns av allvar bakom den meningen...Så att töja öronen är att få mindre "vuxenpoäng"??
Om jag prenumererar på "Vi i villa" så går vuxenpoängen upp då eller? *pust*

Varför dessa jävla fördomar? Varför måste alla vara stöpta i samma form för att få bli accepterade?

Min man höll på att trilla av stolen igår när jag berättade att jag skulle töja mina öron. Som om jag hade mördat någon!

- Pleeeease - jag är inte kriminell - jag vill bara töja mina öron! Varför denna chock???????

Varför inte istället njuta av att alla människor är olika? Varför inte istället önska sej modet som dom udda människorna faktiskt har? Dom vågar sticka ut - dom vågar gå sin egen väg! Coolt för fan! Och det har inte med någon jävla ålder att göra! Inte ett dugg!

Jag älskar att exprimentera med min kropp! Och jag kommer att fortsätta i all oändlighet - tycker du inte om det du ser så stick! Ingen tvingar dej att titta!

Jag vet att jag inte kan förändra världen. Ändå blir jag lika frustrerad varje gång....

Man behöver inte älska det man ser - men man kan acceptera att alla människor är olika! Acceptera och insè att du inget kan förändra! Och lever du med ett gott hjärta till alla människor, så bli du oxå själv en lyckligare människa.

Töja örat.

2011-01-04T18:02:00.002+01:00

Hua, tänker ni! Vad är detta för människa egentligen - som vill töja sitt öra vid en ålder på snart 40 bast???
I detta fallet så skiter jag faktiskt fullständigt i åldern! Mycket kan jag undvika - därför att det inte riktigt är klädsamt på en 40 åring( kanske?), men töjning i öronen är snyggt! Tycker jag alltså. Och framför allt så finns det mycket snyggare öronhängen, om man har töjt.

Jag har faktiskt inte vågat innan...Även om jag alltid har tyckt det varit snyggt. Men nu är tiden inne !

Min man vet inget och han gillar det inte. Men allt kan man inte gilla hos varann....En sån här vill jag ha:

Skitsnyggt!

Nu när julen är borta....

2011-01-03T21:18:00.002+01:00

...så måste ju även bloggen vårstädas. Grönt är skönt!

Jag kom att tänka på mitt funktionshinder igen....ADHD och allt vad det innebär.
Jag blev plötsligt väldigt tacksam över att jag träffat en man som förstår min impulsivitet och faktiskt sätter ner foten - när min impulsivitet går "över styr"...

Jag VILL nämligen så jävla mycket. När livet är trist och när inget spännande händer - då måste jag ha något nytt! Något nytt och något roligt! För visst är det mesta roligt i början - men när man sen märker hur jobbigt det är, då tröttnar man ganska fort....

Förra sommaren ville jag ha hund. En idè bland så mycket annat. Jag tror t o m jag skrev om det i min blogg...Jag radade upp 10 positiva saker, och dom negativa sakerna förträngde jag. Givetvis. Min högra hjärna ville ju ha hund och det var ju den jag lyssnade på !

Nåväl - min man sa NEJ. Eller tja - han sa "kanske" och det skulle bli när han fått ett fast jobb. Och det är väl en jävla tur att han inget fast arbete har just nu då!!! Då hade jag garanterat suttit här med en stor hund - som jag inte orkar gå ut med därför att det är för kallt!

För ca 3 veckor sedan, så ville jag ha en kattunge. Min granne hade köpt 2 stycken och den ena ville hon inte ha, och vem kan motstå en kattunge??? Som river på tapeter och på möbler....eller?
Min man sa definitivt NEJ. Vi har ju 3 katter - varför skulle jag ha en till????

Jag kan skriva upp 10.000 saker till, men det skulle ta hela natten - som jag velat ha (i ren impulsivitet). Och när jag bodde ensam så fyllde jag mitt hus med 8 hemlösa katter, ett gäng fåglar och 1 hamster. Om jag orkade? Nej egentligen inte. Att ha så många djur är en heltidssyssla.

Jag skulle gå på loppmarknad en morgon (älskar loppisar!). Men istället för att komma hem med kassar fulla av prylar, så kom jag istället hem med en undulat! En livs levande. Därför att jag tyckte synd om den...Hur jag skulle sköta den - det hade jag inte en tanke på.

När jag var 19 år, köpte jag en schäfervalp. Att det var mycket arbete med en sån hund - det föll mej liksom inte in....Jag skaffade ökenråttor. Dom förökade sej och det kryllade av små vita ökenråttor i min lägenhet. Kryllade! Dom blev tillslut ormmat...
******************************

Nu till detta med barn. Jag ångrar absolut inte mina ungar. Absolut inte. Men hade jag inte haft mitt funktionshinder, så hade jag nog bara skaffat 1 barn. Jag orkar nämligen inte stoj och stim, och skaffar man många barn tätt så blir det ett jäkla liv! Hur jag fixade deras uppväxt (småbarnstiden är ju över för 3 av dom), det är mej en gåta! Jag grät nog mest. Av trötthet. Av utmattning.

Jag skaffade mitt fjärde barn med Daniel. Lilla Nemo. Men det blir inga fler små gulliga "Nemosar". Jag gjorde ett val och det valet var det bästa jag har gjort på mycket länge: jag valde att sterilisera mej. Hade min man inte velat detta, så hade jag faktiskt gjort det ändå. Jag fixar inte mer ungar nu! Det är nog. Det är bra. Jag tänker varken ta död på mej själv eller mitt förhållande. Jag klarar (stundtals) knappt av dom jag har nu....

Skulle jag - mot förmodan - bli gravid trots sterilisering - då blir det abort. Det blir verkligen abort. Jag har inget val.
*******************************

Vad vill jag egentligen säga med detta...? Tja - när man har en vän som är exakt som en själv - så vill man försöka "varna" - försöka stoppa impulsiviteten även där....Tyvärr lyckas jag inte. Och det spelar nog ingen roll även om hon läser detta inlägg - hon har bestämt sej. Och givetvis vill hon ha mitt stöd - tyvärr inte mina råd.

Hade någon försökt stoppa mej innan jag träffade min man - så hade jag förmodligen blivit förbannad. Så jag förstår henne delvis.

Men ändå inte.....Jag vill henne väl. Jag vill hennes bästa. Men istället får man uppslängt i ansiktet att man aldrig stöttar och "tror på det hon gör"! Trist.

Ska jag önska "lycka till" över något som jag ansér vara galet? Ska jag vara falsk mot min bästa vän?
Givetvis inte. Och gör jag något som är galet - så hoppas jag verkligen att mina vänner hojtar till!

Året började med illamående.

2011-01-03T18:40:00.002+01:00

Typiskt. Vaknar upp på nyårsdagen med illamående och frossa. Mannen oxå. Kanske var det en släng av maginfluensa vi fick - jobbigt var det iallafall.

Idag har jag känt mej piggare och städat ut hela julen! Underbart! För mej är julstämningen över när julafton är över. Känner verkligen inte för att ha julsakerna uppe flera veckor till....

Trött på snön är jag. Trött på alla förbannade helgdagar är jag. Idag gick Nemo till sitt "vanliga" dagis - och jag börjar faktiskt få krafterna tillbaks...Känns skönt. Men på torsdag är det ju röd dag igen och ungen ska vara hemma - och jag vet att det låter illa när jag beklagar mej över Nemo hela tiden - men han behöver rutinerna! Han fungerar så - jag fungerar så. Både han och jag hatar tydligen "röda" dagar mitt i veckan - han blir galen - jag blir ännu galnare !

Snart börjar ju även skolorna - känns oxå skönt. Snart blir livet som vanligt igen och ingen är gladare än jag

Gott Nytt År!

2010-12-31T16:56:00.003+01:00

Jag önskar alla mina vänner, släkt och familj ett riktigt Gott Nytt År! För min egen del så hoppas jag att 2011 blir mycket bättre!

Nyårslöfte har jag inget. Kan ändå inte hålla dom.....Det enda är väl isåfall att försöka gå ner mina sista kilo - med Viktväktarnas hjälp förstås !

Jag hoppas även att min arbetsträning blir så pass positiv så att jag orkar fortsätta - att vara sjukpensionär är ju inget jag strävar efter direkt....Jag vill ju jobba -bara mitt psyke pallar....

Nåja - livet blir oftast vad man gör det till - ha det gott, så syns vi nästa år!

Dagis är min räddning!

2010-12-30T21:03:00.005+01:00

Nu i mellandagarna har Nemos dagis bestämt sej för att stänga. Idioti. Nemo får alltså gå till ett annat dagis (som ligger i närheten), och så fort något blir annorlunda så vägrar han! Jag lämnade honom på dagiset Måndagen och Tisdagen och han var jätteledsen båda dagarna....Mitt mammahjärta klarar inte av sånt . Beslutet var enkelt: han får vara hemma dom resterande dagarna! "Vi kommer säkert att ha jätteskoj , lilla Nemo och jag" - trodde jag alltså!

Jag är död. Jag är död efter 2 "hemmadagar" med ungen! DÖD! Han tar sönder mej innifrån och ut! Och nej - jag överdriver inte!

Han är överallt och ingenstans och munnen går i 120 hela dan! Det spelar ingen roll om vi är hemma, åker buss, är på biblioteket eller i Hongkong! Han är likadan! Han är som en duracellkanin och det värsta är att han är LEVANDE - det finns inga batterier att plocka ur!

Jag är död och har bestämt mej för att aldrig mer ens försöka ha ungen hemma från dagis (om han inte är sjuk då givetvis). Det funkar inte. Det går inte. Mitt hjärta kommer att stanna innan jag ens hunnit fylla 40 om jag har honom hemma från dagis!
********************************************

Hur fixar alla andra det? Eller är det jag som har en alldeles för vild unge? Berätta! Skriv! Kommentera! Jag behöver verkligen veta......

Japp - Nemo är fotad och här ser han såååå oskyldig ut - eller hur? Vem kan tro att detta är världens vildaste unge, som tar död på sin mamma vilken minut som helst?

"Vaddå - har JAG gjort nåt mamma...?"

Kärleken....

2010-12-30T10:34:00.003+01:00

...gör så ont - men jag tror det gör ännu ondare att se sina barn (som blivit tonåringar) gråta över någon dom "mist".....
När ens älskade pojk skriker ut att han inte vill leva längre - pga kärleken - då vill inte jag heller leva .
När 14 åringen gråter och gråter - och man inget kan göra - fy fan. Det finns inga ord.

Jag vet själv hur jävligt jag mådde när jag var tonåring. Jag ville dö flera gånger om och jag tyckte hela världen svek mej.
Och när det gäller kärleken så är det ju tyvärr lika jävligt varje gång man blir sviken. Och om inte jag som vuxen kan hantera sveket - hur ska jag då kunna begära att min 14 åring ska kunna hantera det???

Livet är verkligen skit många gånger om - och just nu är det verkligen skit eftersom jag mår dåligt över att min pojk mår dåligt! Jag önskar så att jag kunde hjälpa honom - men hur??? Det enda jag kan göra är att prata med honom och försöka få honom att förstå att jag finns här för att lyssna...Jag hoppas den hjälpen duger.

Mitt hjärta går sönder av oro och sorg

Dagens outfit!

2010-12-29T15:11:00.002+01:00

Haha - trodde ni att jag skulle visa "dagens outfit" va? Aldrig. Jag stör ihjäl mej på många bloggar - därför att det så ofta återkommer just detta "Dagens outfit blev blablablabla"! Men som att jag bryr mej! Jag skiter väl för satan i gatan i vad folk har på sej! Skriv något vettigt istället!

Och nej: jag har inte mens, inte PMS och är INTE på så värst dåligt humör - men jag blir på dåligt humör när jag går in för att läsa folks bloggar och det står "dagens outfit" i vartenda inlägg! Blä.

Bloggtorka

2010-12-28T16:38:00.004+01:00

Så fort dessa "30 dagar och 30 inlägg" är slut så får jag bloggtorka! Händer det verkligen så lite i mitt liv att det inget finns att skriva???

Det kanske finns mer att berätta när Försäkringskassan gör mej utförsäkrad och jag får leva på min mans lön och vi tillslut måste flytta från huset???
Jo, jag börjar faktiskt bli lite orolig....Men enligt f-kassan så kommer jag ju aldrig vara utan ersättning - men frågan är varifrån den förbannande ersättningen kommer ifrån om jag inte får från f-kassan? Min handläggare nämnde ju nåt om det sist vi träffades, men jag minns inte vad hon snackade om....

Jag försökte ringa till f-kassan idag men som vanligt är det 300 före mej i kön . Dom kanske borde göra "telefonsystemet" lite snabbare?

Jaha! Helt plötsligt fick jag något att skriva om härinne - så bra . Jag skulle ju funderat ut 30 nya inlägg men jag kommer inte ens på det! Jisses...

Just det ja! Ni kan ju alltid gå in och rösta på årets blogg på facebook!http://apps.facebook.com/blogoftheyear/

Själv gillar jag ju denna blogg mest:http://ladydahmer.se/ Hon är en pärla på att blogga!
Och tycker ni om min blogg så kan ni ju alltid lägga till min !

Ibland är livet verkligen underbart!

2010-12-27T19:48:00.003+01:00

Kallt ute, småruggigt inne - förkyld och ont i halsen. Inget känns bra - plötsligt dyker min pojk upp med världens coolaste tofflor till mej: ett par Hello Kitty! Ursöta och helt underbara! Dessutom har han köpt dom för sina julklappspengar (en del av dom alltså). Kan det blir bättre? Jag måste ha världens bästa pojk!

Dag 30 - Min bästa grimas

2010-12-27T07:16:00.002+01:00

Den får ni inte se. Snopet va? Tycker alltid att jag gör mej knasig på bild, så jag har liksom ingen "bästa" grimas.

Nu ska jag fundera ut nya "30 dagar - 30 inlägg"! Har man bloggtorka så är ju dessa 30 dagar skitbra att ha ju! Hörs snart igen!

Dag 29 - Det här ska jag bli när jag blir stor

2010-12-27T07:00:00.002+01:00

Jag blir aldrig stor . Jag är ganska töntig egentligen. Skrattar ofta och pratar högt och gestikulerar gärna! Gör bort mej i "tid och otid". Men det är sådan jag är.

Men: jag ville bli veterinär. Det var min dröm. Drömmen blev ju inte riktigt som jag tänkt mej - mycket hände på vägen. Idag sitter jag här med utmattningsdepression och sjukersättning istället Inget vidare. Men jag försöker se det från den positiva sidan.....En dag vänder det säkert även för mej. Men någon veterinär lär jag aldrig bli - det kan vi nog vara ganska så säkra på !

Varit hos kära svärmor....

2010-12-26T18:12:00.003+01:00

...och ätit lutfisk. Jättegott och jättetrevligt på alla de sätt - utom EN sak: röken. Hon röker under fläkten - men fläkten måste vara dålig som satan - man stinker som värsta askkoppen efteråt....Jag mår riktigt dåligt av skiten. Huvudvärk och illamående.

Jag slutade röka för 6 år sedan - och har blivit värsta gnällkärringen sedan jag slutade - hatar rökning och fattar faktiskt inte hur folk kan stoppa den skiten i munnen - frivilligt. Trots att jag alltså har varit en storrökare en gång i tiden....

Jag tror alla kan sluta - det handlar om viljan. Finns inte den så funkar inget. Men varför finns inte viljan hos folk då???? Det är ju t o m bevisat att rökare blir mer stressade av att röka - man har ju alltid trott att cigaretter lugnar förut, men ska man tro forskare så är det alltså motsatsen.

Ändå fortsätter folk att röka!??

Varför jag rökte? Ingen aning. Tyckte väl det var gott och jag trodde att jag blev lugnare - t o m min läkare som utredde mej för min ADHD sa att jag borde fortsätta röka. Helt sjukt hur en läkare kan tycka att man ska röka om man har ADHD! Jisses!

Det är en hetsjakt på rökare idag och jag tycker det är bra. Skitbra. Vi vuxna ska ju vara en förebild för våra barn och ungdomar och jag vill inte att mina ungar börjar med den skiten! Och jag tänker fortsätta med min hetsjakt och jag tänker fortsätta predika för folk hur äckligt det luktar!

Jag älskar min svärmor. Jag älskar att åka till henne och jag älskar att umgås med henne. Men jag hatar röken. Tyvärr tycker många rökare att man inkräktar på dom som personer bara för att man har en åsikt om deras nikotinberoende. Synd. Så är det givetvis inte. Men som ickerökare har man inget val om man vill umgås med dom som röker - jag måste dra in den förbannade skiten i mina lungor, och det kan kännas smått irriterande....För att inte tala om vad mina barn måste dra in! Ännu värre.

Dag 28 - Det här saknar jag

2010-12-26T07:11:00.002+01:00

Saknar egentligen inte så mycket. En hund möjligtvis. Och det är av den anledningen att man får motion. Man tvingar sej ut på ett helt annat sätt, än när man inte har hund.

Min man säger nej till fler djur. Och jag vet att jag inte kommer orka när jag ska börja arbetsträna.

Vi snackade om att skaffa hund för ett tag sedan. Min dotter önskade en, och jag tyckte tanken lät bra. Men Daniel tycker det räcker med djur , så jag får väl acceptera....

Om några månader....

2010-12-25T19:52:00.002+01:00

...blir jag utförsäkrad och även om jag har en "bra" handläggare på f-kassan så kan jag inte bli annat än orolig när man läser aftonbladet...

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8326237.ab

Vad har framtiden att visa mej liksom när man läser skräckhistorier om människor som blivit utförsäkrade och både är sjuka och går utan ersättning? Jag blir jävligt orolig....

Jag känner mej pigg - om jag får vara hemma. Men så fort jag har ett "måste" att göra, så springer ångesten ifatt mej och jag blir jättestressad. Hur ska jag hantera stressen när jag ska börja arbetsträna?

I mars månad ringer f-kassan - då börjar allvaret. Efter 10 år alltså, så ska jag börja arbeta...Jag förstår inte hur jag ska fixa det ...Jag känner mej död innan jag ens har börjat. Fy fan.

Dag 27 - Min favoritplats

2010-12-25T08:03:00.004+01:00

Här - vid datorn så`klart ! Jag älskar att sitta här och googla, skriva, "facebooka" och allt annat kul man kan göra på nätet.

Sitter oxå gärna i min fåtölj, med fötterna på en av Nemos pallar (som är till hans lekbord), och läser en bok eller slötittar på tv.

Eller - det kanske bästa av allt - min säng! Vi köpte ju en ny säng från Mio för nån månad sedan - den är såååå skön att man aldrig vill stiga upp! Så här ser den ut: (fotot är från katalogen)
Visst ser den skön ut?

Nöjd med julafton

2010-12-24T21:41:00.002+01:00

Japp. Det var riktigt trevligt. Kände mej trött dom första timmarna och funderade på hur fasen jag skulle överleva dagen med allt folk...Men - som oftast - så blir det trevligt.
God mat och trevligt sällskap. Vad mer kan man önska?

I morgon firar vi "julafton" med mina föräldrar - det ska bli kanon. Det kändes konstigt att fira jul utan dom - har ju kollat Kalle Anka med min mamma sedan jag föddes för tusan! Så visst var det en sorg...Men julafton behöver ju inte firas just på "julafton" - julen är ju lång....

Vi har minskat på julklapparna - det kändes bra. Och jag hoppas det kändes bra även för våra barn...? Det funkar inte att ge bort klappar för 1000-tals kronor varje jul - vad lär man sina ungar då? Och det viktigaste är väl ändå sällskapet och den mysiga stämningen - och tomten. För tomten knackade snällt på våran dörr , och Nemo var överlycklig! Han blev verkligen såld på tomten - han kommer prata länge om denna jul. Underbart !

God fortsättning. Återkommer i morgon!

Dag 26 - Mina rädslor

2010-12-24T07:23:00.002+01:00

Jag är rädd för att dö. Livrädd. Det har jag alltid varit men ju äldre jag blir desto räddare blir jag och desto mer tänker jag på döden. Fruktansvärt.

Jag är rädd för spindlar. Hatar dom små jävla krypen....Tycker t o m det är äckligt att ta i Nemos plastspindlar. Hua!

Jag är konflikträdd. Oerhört konflikträdd. Fast egentligen vet jag inte om man kan kalla det för "rädsla" att inte våga ta en konflikt...Jag är inte rädd på samma sätt som dom 2 översta exemplen, men jag känner ångest och jag känner mej "olustig" om jag måste ta en konflikt med någon...

Jag är rädd för höjder. Får svindel och tror jag ska trilla ner och dö. Usch.

Jag är rädd för att åka båt. Hatar vatten. Hatar allt levande som finns där under - och därför är jag oxå rädd för att vistas på vatten - för tänk om jag skulle trilla i eller om båten skulle sjunka? Gode Gud....

Jag är rädd för ganska mycket, upptäcker jag när jag skriver ner det i bloggen....Kanske borde jag bearbeta en del av det och försöka bli kvitt mina rädslor?

God Jul på er - hoppas tomten kommer och att ni får äta god mat med trevligt sällskap.

Dag 25 - Det här är jag bra på

2010-12-23T06:10:00.003+01:00

Även om mitt självförtroende inte är det bästa, så finns det dock saker som jag ansèr att jag är bra på - och som även andra säger att jag är bra på:

Att skriva: och en vän till mej berömde mej för inte alls så länge sedan - för mitt skrivande. Men det man gillar - det är man ju oftast bra på.
Jag har ju skrivit dikter och noveller från det jag var 11 år - och det har ju utvecklats.

Att teckna: fast det var länge sedan nu. Men jag vet att jag kan.

Jag är nog egentligen ganska duktig på det mesta - om jag får pyssla med mina händer. Om jag däremot måste sätta mej i skolbänken igen och läsa - då går det sämre. Mycket sämre. Tror jag. Kanske beroende på vad det är för ämne givetvis....

Jag har ju läst mycket psykologi - på egen hand och måste väl erkänna att jag börjar förstå människans psyke mer och mer.
Jag har läst om ADHD - och kan en hel del om det oxå.
Så hade jag fått prov i dom ämnena så kanske jag hade lyckats bra

Nu tänker jag önska er alla en God Jul iallafall! Vet ju inte om jag hinner blogga i morn......

Dag 24 - Det här får mig att gråta

2010-12-22T07:24:00.002+01:00

Jag har blivit känsligare sedan Nemo föddes. Mycket känsligare. Jag gråter över det mesta känns det som...Här kommer dom tre värsta:

*Barn som blir misshandlade, våldtagna eller på annat sätt kränks. Ibland har någon länkat in ett youtube-klipp på facebook - dum som jag är så trycker jag på länken: tårarna rinner hela tiden...
Bara tanken får mej att gråta.

*Djur som plågas. Det är grymt. Min dotter visade ett klipp för några år sedan där folk skär av pälsen på djur, trots att dom är levande! Den filmen har etsat sej fast i huvudet på mej - fy fan.

*När personer försöker hitta sina biologiska släktingar (te x sina föräldrar)! Men då gråter jag av glädje.

Jag har sett en tomte!

2010-12-21T19:52:00.003+01:00

Haha, ja eller hur?

Jag kom precis innanför dörren till Nemos dagis i morse och en av dagispersonalen sa till lilla Nemo: "Skynda dej av med kläderna nu - det står en tomte på gården!"
Nemo fort som satan av med ytterkläderna - och jag med (varför inte bara säga hej då till ungen och gå?), sprang efter alla ungar, fram till fönstret och ylade ikapp av glädje tillsammans med alla dagisbarn!

Tomten gick till nästa fönster - ungarna tjöt av glädje - jag sprang efter ! Tomten gick vidare till ytterligare ett fönster, och vinkade till alla -jag vinkade tillbaka! Plötsligt kom jag på mej själv - hur dum jag måste ha sett ut där jag sprang som en galning till fönsterna och tjöt av glädje av att se tomten! Jisses...

Den ena "dagistanten" skrattade gott åt mej när jag tittade lite försynt på henne och mumlade att jag "nog borde gå hem..."
Hon klappade mej på axeln och sa " Det är bra att du har barnasinnet kvar"! Tyckte hon ja! Jag rodnade!
Men tomten har jag ju sett iallafall

Dag 23 - Så här uppmuntrar jag mina vänner

2010-12-21T06:26:00.002+01:00

Fortsätter alltså genast till detta ämne - som känns lite svårt....Jag är nog ganska dålig på att uppmuntra mina vänner... Men:

Jag brukar be dom komma hit på lite fika - och jag tror att jag är en bra lyssnerska. Jag lyssnar, funderar och försöker komma med goda råd. Ibland skriver jag något uppmuntrande på facebook ! Mer behövs väl egentligen inte?

Dag 22 - Det här ångrar jag

2010-12-21T06:24:00.001+01:00

Man ska aldrig ångra något man har gjort har jag hört, därför tänker jag heller inte skriva något som jag ångrar.

Dag 21 - Min dåliga vanor och laster

2010-12-20T08:58:00.003+01:00

Det är nog mer min man som blir galen på mej - än vad jag blir på mej själv - men här kommer det:

* Jag ställer alltid alla soppåsar utanför dörren - även den miljövänliga "matpåsen". Jag är alltså för lat för att springa upp till soptunnan! Dessutom "glömmer" jag slänga dom när jag te x ska hämta Nemo på dagis. "Glömmer" = orkar inte. Bara så ni vet .

*Jag ställer tillbaka mjölkpaketet i kylen fast mjölkpaketet är tomt! En fruktansvärt dum vana! Ungarna gör likadant, och vem har dom lärt sej det av månntro...?

*Jag fastnar vid datorn. Det kan se ut som kriget här hemma - har jag hittat något som intresserar mej vid datorn - då fastnar jag här. Sorry.

*Jag skräpar ner i alla "vrår" - alltså där skräpet inte syns med blotta ögat . Folk kommer hem till mej och ser ett kliniskt rent hem - hääärligt! Men: så ska dom öppna en skåpslucka och det trillar ner saker! "Maj gadd!" - utbrister dom i ren förskräckelse! Jamen det är sån jag är liksom....Rent på utsidan - men inuti - där ser det ut som kaos....Det ser ju likadant ut inuti mej tyvärr .

Ångest inför jul....

2010-12-19T15:40:00.002+01:00

Känner faktiskt lite ångest inför julafton....Vi har bestämt oss för att vara hemma på julafton (vi brukar åka till mina föräldrar), men då kommer det en massa folk hit istället - som jag inte riktigt hade tänkt mej från början....Jättekul - men stressen rår jag inte över.

Jag vet - det finns människor som är ensamma på julafton - jag vet - jag borde bara knipa min mun och vara tacksam. Eller?

Julklapparna är klara iallafall - bara lite bakning och städning kvar. Sen är julen över och nästa år vid denna tidpunkt sitter folk och gnuggar sina små hjärnceller och undrar vad dom fick i julklapp år 2010?! Så dumt.

Dag 20 - Mina förebilder

2010-12-19T08:58:00.003+01:00

Min styvfar : en tryggare människa har jag aldrig mött. Jag önskar verkligen att jag hade fått hans "gener" .

Mikael Wiehe och Björn Alfzelius: kämpar/kämpat för människors rättigheter - deras arbete är enormt! Deras låttexter är grymma - helt underbart! Det finns hopp om mänskligheten.

Joakim Thåström: älskar den mannen på alla dess sätt . Han har ju samarbetat mycket med Mikael och Björn och kämpar oxå för lika rättigheter. Underbart - så underbart.

Dag 19 - Det här upprör mej

2010-12-18T05:47:00.002+01:00

Det finns en hel del som upprör mej:

Falska människor: tala sanning - även om den ibland svider och känns jobbig! Jag har själv varit en person som har haft oerhört svårt att säga "nej" , eller som ofta kommit med en "vit lögn" - men "man växer med åldern" (tror jag). Man kommer längre med sin ärlighet.

5 minuters metoden och Anna Wahlgren: hatar sömnmetoder. Hatar. Det är barnmisshandel. Man lämnar inte ett barn ensamt för att barnet ska "lära" sej sova! Aldrig. Tids nog lär dom sig det ändå!

Folk som slår sina barn: fy satan vilka rötägg ni är! Fy bubblan - orden räcker ta mej fan inte till! Skäms!

Djurplågeri och folk som bär päls: är bland det värsta jag vet! Ni som bär päls är så fula så jag undrar om ni ens har sett hur "billiga" ni ser ut?! Tvi. "Lady Damher" skrev i sin blogg att ni ser ut som ryska horor - så sant!

Alkohol och barn hör inte ihop: sup hur mycket ni vill när ni är barnlediga - men inte när ni har barn i närheten! Aldrig! Det finns alldeles för många barn som far illa när föräldrarna druckit - och även om ni tror att ni kan hantera eran spritkonsumtion så märker era barn att ni är "annorlunda"! Ta erat ansvar istället!

Att folk röstar på Moderaterna: och bara tänker på sej själva! Min far är höginkomsttagare och skulle säkert "vunnit" på deras jävla regering, men han tänker på sina anhöriga och på dom som står utanför systemet! Det borde han ha en eloge för! Det är en skam för Sverige att Herr Reinfeldt ska få sitta på sina höga hästar och bestämma hur folk ska leva sina liv! Tvi för honom oxå.

Ha en fortsatt trevlig helg

Dag 18 - Ett pinsamt ögonblick

2010-12-17T08:36:00.003+01:00

Jag satt på en hård träbänk och väntade på bussen (detta var flera år sedan men rodnar varje gång). Jag och min bästa väninna satt alltså där och helt plötsligt behövde jag fisa. Jag började trycka på och helt plötsligt kom det världens jävla smäll ! Jag trodde den skulle vara tyst! Folk glodde och jag började fippla med min mobil i handväskan och låtsas att det var den som lät ! Fy fan!

Jag brukar inte skämmas över mycket - men detta var något som får mej att bli röd än idag....

Har man ADHD....

2010-12-16T15:56:00.002+01:00

...så är man ofta impulsiv. När man är impulsiv så tänker man aldrig framåt - bara vad som intresserar än för stunden. Är man impulsiv så skaffar man oftast en massa barn. Barnen formas av hur föräldern fostrar barnet - och har man ADHD så har man ofta även raseriutbrott. Summan av detta blir alltså att man fostrar barn till skrikiga och (i andras ögon) ouppfostrade små kräk. Dessutom är ADHD ärftligt.

Jag har ADHD och jag känner folk med ADHD. Men jag känner ingen med ADHD som fostrar sina barn pedagogiskt och med känsla - som har ADHD. Inte en själ faktiskt. Och det gör mej mörkrädd. Men jag förstår dom - jag har ju samma problem själv.

Man kan prata och förklara jävligt logiskt och pedagogiskt. Men när det blir verklighet - då fungerar det annorlunda.

Igår hände en sak med min äldsta pojk. Jag tänker inte lämna ut honom i min blogg - det vore inte snällt. Men jag har inte hunnit smälta gårdagen. Känner fortfarande oro och ilska.

Nemo fick ett raseriutbrott alldeles nyss. Som vanligt över något som han ville ha och inte fick på stubinen. Jag tänkte på det jag lärt mej på "Komet" och nonchalerade helt enkelt hans beteènde. Problemet är att Nemo blev ännu argare! Han blev som tokig därför att jag visade att jag "inte hörde". Eller inte brydde mej...eller what ever....Så hur fan gör man när det varken funkar att nonchalera, eller att bry sej???????För hade jag gjort som han velat (nämligen bära honom), så hade jag både bränt vid maten och fått ryggskott! Och hade jag satt mej ner för att försöka prata med ungen, så hade han börjat slå mej.

Så vad gör man???

Hans utbrott bottnar i hans sömnstörning. Han sover uruselt igen - och då blir utbrotten värre. Mycket värre.
Jag vet inte vad vi ska göra längre...Han vaknar varje timme hela natten lång - och även om jag kan sova lite på dagen när han är på dagis, så får jag ingen sammanhängande sömn och det gör att jag går omkring hela dagarna och är tjurig och irriterad. Dessutom hände detta med äldsta pojken igår....

Vi har Tavegyl på recept till Nemo. Endast för att han ska kunna sova - men jag vill inte behöva ge honom det så fort han vägrar sova.....Jag vill finna orsaken till hans sömnstörning - men ingen hittar det. För inte tusan kan det vara normalt att en unge på 3 år vaknar varje eller varannan timme hela natten?

Jag känner mej frustrerad. Allt händer nu. Är det inte med dom äldsta barnen så är det med Nemo....

Mamma hade bara mej. Och hon har överlevt. Men å andra sidan så kanske jag var som 4 vildungar? Men hur orkade hon? Var fann hon styrkan och kraften att kämpa vidare? Just nu känns det nämligen som att jag ska falla vilken sekund som helst....

Dag 17 - Mitt favoritminne

2010-12-16T13:54:00.003+01:00

Som mamma till 4 underbara barn så glömmer man ju aldrig sina barns födelse. Och det kan man väl kalla för sitt "favoritminne" tror jag....

Ett annat kärt minne (som för många säkert låter urtöntigt), är när jag och min man hade "strulat" med varann ett par månader, och jag sitter på bussen och får världens underbaraste sms från honom: "Vill du kila stadigt med mej?" ! Mitt hjärta hoppade väldigt högt, kan jag lova....

Jag har många härliga minnen - men dessa som jag skrivit ner nu - är nog dom jag kommer på för tillfället.

Den här bloggen var från början tänkt...

2010-12-14T21:41:00.005+01:00

...att bli en ADHD-blogg. Där jag skulle skriva om mitt liv med just detta funktionshinder och hur det är att leva med ADHD. Men jag har kommit ifrån det ämnet , känner jag. Tyvärr.

Jag tror nämligen jag hjälper många om jag berättar om mitt funktionshinder. Samtidigt så tänker jag inte på att jag har det - så länge jag tar min medicin alltså. Tar jag inte medicinen så är det nog ingen som vill umgås med mej ´.

Jag har många trasiga förhållanden bakom mej - och jag har fått höra både från vänner, släkt och expojkvänner - att jag var svår att leva med. Och jag vet att det är sant. Medicinen har format mej till en trevligare människa - och idag är jag nog en ganska lugn och behaglig person att umgås med. Tror jag iallafall.
****************************

För 10 år sedan separerade jag från Moas pappa. Det blev vårdnastvist och eftersom jag var labil och hade raseriutbrott på den tiden - för det mesta - så fick jag inte träffa min lilla tös så mycket. Det gjorde mej rasande. Att ta ifrån mej något som jag älskar över allt annat - då slår det slint i huvudet på mej - med eller utan ADHD. Jag blir ett monster.

En kväll tog jag bussen till Moas pappa.( Jag var tvungen att träffa min dotter.) Så jag klev av bussen och kikade in i varenda fönster efter en skymt av henne - och när jag kollade in genom fönstret på baksidan av huset - så såg jag henne....Jag blev som tokig (jag hade ju ingen rätt till umgänge just den dagen) Jag tog den största blomkrukan man kan hitta (i keramik) och kastade den rakt in i fönstret så att dörren till verandan började ge vika....Jag försökte krypa in genom fönstret - det pissade blod - men in kom jag. Men inte längre. Pappan ringde polisen och dom satte handbojor på mej.

Detta var bara en av många gånger - då jag har gjort saker av raseri. Jag kan inte tygla mej. Och när det dessutom handlar om en person som jag kanske kommer att mista - då blir jag galen.

Jag tror mitt raseri har med mitt funktionshinder att göra. Jag tänker inte skylla på det - men det är nog en orsak till mitt raseri och min impulsivitet.

Vi kan vara farliga - vi med ADHD. Och får vi ingen hjälp från samhället - då kan det gå riktigt åt helvete .
Jag har "klarat mej" bra - trots att polisen tagit mej ett par gånger. Och nu - med medicin - så klarar jag mej ännu bättre. Jag har givetvis fortfarande brister - men jag jobbar på dom. Och jag är framförallt medveten om mina brister.
*****************************************

ADHD och slarv sägs det. Jag håller inte med. Jag är pedant så det svider i ögonen - ser varenda liten smula på golvet. Jag städar varenda dag - röjer undan och tvättar så man knappt ser en handduk i tvättkorgen. Jag trivs så. Får ångest av bara tanken på lite damm .

Jag har däremot problem med att göra 1000 saker samtidigt! Dom säger att män har svårt för det - då är jag en man ! Jag kan nämligen varken lyssna på musik eller ha barnen i närheten när jag ska laga mat. Jag kan inte prata i telefon när tv:n är på. Jag kan inte ens prata i telefon när jag sitter vid datorn! Det blir kortslutning! Jag kan bara fokusera på en sak i taget.

Jag kan inte ens klä på mej efter en dusch - om barnen står och tjatar samtidigt. Och ja, jag tror det är min ADHD som spökar även där.

Det är frustrerande - därför att vi kvinnor förväntas klara så jäkla mycket samtidigt. Allt på en gång liksom. För hur trevligt vore det inte att kunna laga mat - samtidigt som man snackar med nåt rötägg i telefon - samtidigt som man tar en sväng med dammsugaren - just det ja: tv:n behöver ju dammas oxå - och på tv:n är det ju Dr Phil - det kan man ju inte missa! Samtidigt som allt detta görs så tjatar alla barnen om kläder som ska tvättas och om matsäcken som ska fyllas! Tänk om man kunde sortera alla dessa ljud i olika fack och samtidigt kunna stänga av dom ljud man inte ville höra? Hur underbart hade det inte varit?

Nu ska jag krypa till kojs iallfall och hoppas på en lugn natt

Dag 16 - Om jag fick leva om mitt liv

2010-12-14T07:57:00.003+01:00

Jag har bytt ut detta ämne mot (som det var innan) "Min första kyss". Jag minns nämligen inte min första kyss och tycker att ämnet är ointressant.

Det finns en poet som skrivit en dikt som heter "Om jag fick leva om mitt liv". Jag ska se om jag hittar dikten, så ska jag skriva in den här.

Det är väl många gånger man tänker att "varför utbildade jag mej inte till det istället för det jag har nu" osv....Jag har ju inte ens någon utbildning, och när jag umgås med vänner som är 10 år yngre än mej själv, så tänker jag ofta att jag hade velat vara i deras "kläder".

En vän till mej som är 23 - hon kollar just nu runt efter friskvårdsutbildningar - massage och sånt - hur underbart hade inte det varit att få öppna egen salong och massera folk!!?? Jag blir nästan lite avis....Men givetvis är jag glad för hennes skull!

Att sitta här och säga att jag minsann skulle skött skolan om jag fick börja om på ny kula - när jag har diagnos ADHD - blir lite tokigt - om resurserna såg ut som dom gjorde på 80-talet alltså. Då visste ju folk knappt vad ADHD var för något...Men OM resurserna är vad dom är idag -ja då hade jag kämpat mej blå i skolan - för att sedan kunna utbilda mej till veterinär eller något annat som har med djur att göra! Jag kanske hade öppnat ett hem för djur som blivit hemlösa - eller ett katt och hundpensionat.

Jag hade givetvis försökt hålla i stålarna bättre så att jag hade kunnat resa mer och se lite mer av världen.

Och jag hade väntat ett par år extra innan jag bestämde mej för det största beslutet någonsin: att skaffa barn...
Jag var 24 när jag fick Sandra - jag var definitivt inte mogen.
*********************************

Jag kan inte utbilda mej nu! Folk säger "men herregud - det är väl inte försent för dej!" Jo, det är försent för mej. Jag har ingen lust att bli "färdig" när jag är 45! Jag har inte heller någon motivation till att börja plugga - jag tror att jag blir trögare ju äldre jag blir...

Jag ångrar inte mina "val" här i livet. Absolut inte. Jag hade inte varit den jag är idag, om jag inte levt det livet jag har levt. Så är det.

Men man kan ju - för skojs skull - drömma om hur livet skulle sett ut om jag gjort andra "val" än dom jag gjort.....Och "val" är väl ett fel uttryck - jag har inte valt att ha ADHD. Men å andra sidan finnns det folk som har ADHD och andra funktionshidner som klarat sej jäkligt bra här i livet och fixat till sej både utbildningar och blivit kända - så det kan jag väl egentligen inte skylla på heller. Dom kanske har haft andra förutsättningar än jag?

Nåväl, nu vet ni vad min önskan hade varit om jag fick leva om mitt liv iallfall!

Lucia

2010-12-13T07:55:00.003+01:00

Och min vackra katt fyller 10 år - tror jag. Min man och jag är inte riktigt eniga om hur gammal han blir - jag tror han är äldre än 10 år, men skit samma! Han fyller iallafall! Grattis min älskade rödhåriga bästis! Hoppas du följer mej 10 år till!

******************************************

Jag har varit lite arg i dom sista inläggen, känner jag...Jag har PMS och har man ADHD på det - då blir man ganska ilsk...Men egentligen behöver jag ju inte be om ursäkt - det är min blogg - mina åsikter.

Men det kanske inte är så kul att läsa inlägg efter inlägg -skrivet av en tjurig kärring?

Ha en fortsatt trevlig Lucia.

Självmordsbombare...

2010-12-12T22:08:00.003+01:00

Hela Sverige är skakat av denna katastrof. Hela Sverige. Och jag blir snart tokig på dessa jävla självmordsbombare! Ska dom dessutom komma hit och förstöra?

Jag brukar inte fördöma folk. Verkligen inte. Men nu har det faktiskt gått för långt. Nu ska dom ge oss på Sverige oxå - det räckte inte med USA va?!

Och varför i helvete gör Sveriges folk så att Moderaterna fick makten en gång till??? Behöver vi en högerregering, när det ser ut som det gör i USA? Vad tänkte folket med när det var val? Inte konstigt att det kommer självmordssprängare hit - när vi blir mer och mer likt USA!

Jag blir verkligen mörkrädd. Och dödsångest som jag har - så förvärras ju givetvis hela situationen....Vågar man ens gå ut mer?

Helvete!

2010-12-12T14:37:00.003+01:00

Det kan man minst sagt säga! Och jag är rasande på mej själv! Riktigt jävla fly förbannad!

I mitten på september, när min pojk opererades i Linköping - stod vågen på 64 kilo! Jag var verkligen överlycklig. 64 kilo - jag började se min fötter eller där överdrev jag visst....Men glad som en lärka var jag - och började köpa tajtare kläder och greja!

Idag ställde jag mej på den förbannade vågen och jag vet att jag pendlat mellan 64 och 66 , men detta tog fan priset: 68,7 kilo! Jag är snart uppe på min startvikt om jag inte skärper till mej! Visst, jag ska snart ha mens, och jag vet att det kan skilja 1 kilo mellan morgonvägning och eftermiddagsvägning (jag brukar väga mej på morgonen), men ändå!

Ångest är bara förnamnet! Jag vet att det är mitt eget fel (men det är min blogg och jag gnäller hur mycket jag vill.) Fy satan i gatan! Där rök min chans till fika hos polare, där rök min chans till fredagsmys med godis - där rök min chans till att ens lukta på något som luktar sött!

Så! Nu börjar vi om på ny kula alltså. Och för att peppa mej själv riktigt så ska jag dessutom köpa ett paket Nutrilett och dricka i 2 veckor. See you soon, gott folk!

Dag 15 - Mina drömmar

2010-12-12T06:10:00.002+01:00

Det här känns inget kul att skriva om eftersom jag alltid drömmer mardrömmar. Det är väldigt sällan jag drömmer om något "trevligt"....

Jag drömmer om jordens undergång, om folk som jagar mej - om läskiga kryp som äter upp mej innifrån - nä fy fan! Jag har alltid drömt om otäcka händelser. Jag vet inte varför...Ibland vaknar jag upp kallsvettig och tror att allt det jag drömt är sant!

Nej, jag lämnar ämnet nu. Inget kul alls ju....