Min lilla prins. Och varje gång han kryper upp i famnen på mej - då känns det som att hela jag ska brista....Och nu har nätterna varit ganska många - då han velat krypa upp i våran säng och somna om - efter ett par timmar i sin egna. Dom stunderna njuter jag verkligen av!
Nemo börjar bli "stor" - och och "okramig" (heter det kanske inte...?) som han är så njuter man kanske extra mycket när han väl VILL kramas och gosa..?
Jag vet - jag har skrivit om detta förut i bloggen - om just detta ämnet - men det känns ändå viktigt att ta upp det igen...Det ÄR så superdunderviktigt att krama sina älskade ungar - det är lätt att man glömmer bort dom viktiga stunderna.... (Livet är ju ofta ganska stressigt som småbarnsförälder) och även med äldre ungar.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar