Rädslor....

I ett halvår ungefär ska det tejpas vid bikinilinjen - där läkaren skar upp mej (hua!) - vid bukplastiken....Idag var det alltså dags för tejpbyte och medans jag låg där på sängen (min man tog bort tejpen) så tänkte jag på detta med fobier och rädslor...JAG har en massa rädslor!

Rädsla för döden, för sjukhus, för sprutor (svimmade som barn vid varje besök hos doktorn), höjdskräck och insektsskräck! Trots det så gör jag mycket i mitt liv som jag - med tanke på alla rädslor - borde undvika....Jag opererar mej te x frivilligt. Dom har - vid den senste operationen - sytt mej från höft till höft - alltså inget litet snitt! Och för 12 år sedan gjorde jag en bröstförstoring....

Jag har varit gravid 5 gånger (om jag räknar med missfallet), och under en graviditet blir det ju ibland en del kompikationer - och bl a har jag haft hemorojder så stora att jag fått uppsöka akuten och skära bort dom :( Ajajaj! Desstutom har jag krystat ut ungar på över 4 kilo - Moa vägde 5,4 kg - ingen lätt förlossning....

Jag har tatuerat mej en hel massa! Piercingar har jag haft på olika ställen (bl a i bröstvårtan).

Visst är det konstigt.....?

Däremot fortsätter jag skrika mej hes när en spindel kryper över golvet - och jag skulle aldrig ens drömma om att ta i en sån jävel!

Jag skulle heller aldrig hoppa fallskärm - däremot fick jag som 40-års present - en luftballongsfärd! Shit! Jag förstår faktiskt inte hur jag ska våga- men skam den som ger sej! Upp måste jag ju på nåt sätt.....

Jag går ju KBT ibland- och där handlar det ju om att möta sina rädslor. Och det är kanske det jag gjort? Eller är det bara en enorm vilja och drivkraft jag fötts med?