Det finns en jäkligt bra tråd inne på familjeliv som jag bara måste fortsätta diskussionen om!
Folk som har "klarat sej" ifrån olyckor och faktiskt inte skäms! Som istället skryter om det - man tappar nästan hakan ibland! Eller som inte "förstår" vad som egentligen kan hända!
Jag har en vän (hon vet vem hon är och läser min blogg, så detta lär väl oxå läsas)som oftar lämnar sina två små barn (ibland 3) i bilen när hon ska springa in på kortare ärenden i affären! Ungarna är 2 och 4. Hon kontrar med "Men vad kan hända liksom - lilleman kan ju inte ta sej ur bältet ändå!"
What? Idioti! Bilen kan ju för fan börja brinna!
Eller som min mamma säger: "Sträckan mellan Lekeryd och Huskvarna är ju inte alls lång, du kan ha Nemo i knät den korta biten om jag hämtar dej"!
Men eller hur????? Dom som åkt utan bilbälte och krockat - dom finns inte då eller? Är statistiken påhittad? Idioti där oxå.
Eller detta: "jag har minsann rökt under heeeela graviditeten och mina barn var absolut inte små"!
Istället för att skämmas så fortsätter man att berätta om allt som gått sååå jävla bra trots att det egentligen är en fara!
Skulle jag - mot förmodan - någon kväll få för mej att lifta hem från krogen - inte fan berättar jag det för mina vänner sen att jag liftade! Jag drar täcket över ansiktet och skäms! Ungarna kunde lika gärna blivit utan mamma den kvällen jag liftade....
Skärp er gott folk! Skäms istället för att ni inte följer lagarna och det sunda förnuftet.
Jag är inte perfekt - långt därifrån - men jag skäms om jag te x låter Nemo sitta i mitt knä i bilen, och lyssnar på mamma som säger att "det är ju inte så lååångt, vad kan hända liksom"-snacket - jag låter ingen veta det.....
För misstag gör vi alla. Men: man måste lära sej av dom och man berättar definitivt inte om dom!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar