En blogg om allt och ingenting....

Jag har inte orkat skriva här på ett tag...Har kännt mej nedstämd, ledsen för något, men jag vet inte för vad....

Livet är för hårt för mej - stundtals.

Håller just nu på att gå igenom min diktsamling från tonårstiden. Jag skriver ju fortfarande, och om jag hittar något fin dikt så skriver jag ner den....42 diktböcker hittade jag.

Sitter nog där på ålderdomshemmet en dag och läser, funderar och fäller en tår.
Här kommer en av dikterna som jag tycker är så fin (men sorglig):

Vackra barn.

"Vackra barn
ler sina vackra
glasskära leenden.
Svarar på hånfulla blickar
och avundsjuka kommentarer
med ett solskenssmil.

Vackra barn
fräter upp sina ansikten
under smink från H & M.
Fryser ihjäl i kortkort
och svarta nättröjor,
ingen vill värma dom,
dom är vackrare att se på när dom sover.

Vackra barn
våldtagna
av alla som ville åt
det oåtkomliga.
Hänförda
tittar vi på dom och beudrar
allt det som är så jävla vackert.

Ytan.
Vi älskar den
och hatar.

Vackra barn
föraktade
avundade
som alltid ler för syns skull.
Vackra barn
hånade
torterade
sönderslitna av alla händer som
ville se
insidan."