Dyskalkyi....

Jag har haft "sifferångest" sedan jag började skolan...Mattelektionerna var en fasa. Mamma och styvfar satt varje kväll och försökte få mej att förstå detta med siffror - jag fick även extrahjälp i matte. Inget hjälpte. Betyget blev en "svag 1:a" (som det hette på den tiden), och jag pustade ut den dagen då jag äntligen fick ett jobb. "Aldrig mer skola" tänkte jag. Och jag har faktiskt aldrig mer satt mej i skolbänken. Rädslan för siffror lever kvar.....

Mitt förhållande till pengar och pengars värde, har ju varit riktigt kasst. Jag har åkt ut och in hos kronofogden, inkassokraven har hopat sej i byrålådan och mina ex och min familj har tittat väldigt undrande på mitt sätt att hantera pengar.

"Slarvig" har jag alltid fått höra att jag är. Och får man höra det tillräckligt många gånger så tror man tillslut att det är så.

När jag fick min ADHD-diagnos så kände jag en lättnad! Ett svar på bl a varför jag är så kass på ekonomi. Men ingen berättade för mej att det kunde handla om "dyskalkyi"...

Jag hade en vän på besök här idag. Vi pratade pengar och hon berättade för mej att hon led av dyskalkyi och alltid haft ett helvete med siffror.
Ju mer hon berättade, ju mer började jag känna igen mej i mej själv.

När hon gått, började jag mitt eviga googlande! (Google är bra, men ibland gogglar jag för mycket).
Jag började goggla och gjorde ett test. Svarade ja på alla frågor utom en fråga och den handlade om att man ofta kommer för sent till möten - jag kommer för tidigt.

Jag hade en tid till min psykolog senare idag och där tog jag upp mina "farhågor" och vi gjorde även ett test där. Japp - svaret blev alltså Dyskalkyi. Varför har ingen berättat detta för mej?
Visserligen har jag döljt det jävligt bra, men jag har aldrig ens hört namnet! Dyslexsi vet jag ju vad det innebär, men dom svårigheterna har jag aldrig haft. Men att det fanns ett namn för siffersvårigheter - det visste jag inte.

Jag ska vara ärlig:

* Jag har svårt att skilja på höger och vänster.
* Jag lärde mej klockan väldigt sent.
* Jag kan inte multiplikationstabellen.
* Jag har aldrig kunnat hjälpa barnen med matteläxorna.
* Jag kan inte räkna ut procent och jag vet inte hur man räknar ut kilopris.
* Jag kan inget om räntor.
* Jag räknar på fingrarna (jag får inte ihop det i huvudet).
* Jag har svårt att läsa av busstidtabeller.
* Jag kan inte läsa av en karta.
* Jag har inget tidsbegrepp.
* Jag är tankspridd, vimsig och dåligt lokalsinne (det spelar ingen roll hur många gånger jag besökt platsen, jag hittar inte dit ändå).

Detta är en del av mina "problem" och det är en del av kriterierna för en dyskalkyli-diagnos.

Jag har trott att detta beror på min ADHD. Men tydligen är det mer än så, och det gör mej jävligt frustrerad! Och självkänslan hoppade ner ytterligare ett hack!

Jag vill nämligen lära mej. Jag vill lära mej matematik. Men på ett smidigt sätt (om det nu finns?)
Min psykolog skulle iallafall kolla vidare hur jag kan få en riktig utredning och hur jag kan få hjälp att lära mej.

Jag har döljt detta för både vänner och familj - för varför skulle jag erkänna att jag inte kan läsa av busstidtabellen vid en ålder på 39 år? Fruktansvärt pinsamt....