En blogg om allt och ingenting....

För att slippa sjukhusmiljön för familjer som vistas en längre tid på sjukhus i Linköping så har landstinget ordnat ett hotell/bostad som heter Ronald McDonald. Helt underbart att få komma hit ett par timmar och känna sej som "hemma".

Det har varit många och långa tuffa timmar för mej och Marcus. Även för mej alltså (även om smärtan sitter hos Marcus).

Operationen tog ca 6 timmar - fruktansvärt. Min vän och min dotter var här och stöttade mej under dessa timmar - vet inte hur jag hade klarat mej utan dom.
Uppvaket var ännu värre. Slangar precis överallt! Jag hoppas jag aldrig behöver uppleva detta igen.

Nu har det gått 5 dagar, Marcus är på bättringsvägen, även om han fortfarande har ont givetvis.

Jag har inte varit så stark som jag trodde att jag skulle vara.....Jag har gråtit och gråtit och gråtit - över allt. Jag saknar familjen, jag känner frustration, ilska och allt på samma gång. Jag vill inte vara här. Jag vill hem. Jag vill krama om lilla Nemo och alla andra som tillhör familjen - jag vill ta hand om disken, tvätten och allt som tillhör det "normala". Jag vill verkligen, verkligen bara hem.....

Vi kämpar på, och min förhoppning är att vi kommer hem snart. Mycket snart. Tack för allt stöd vi har fått - Marcus och jag. Det värmer. Tack igen.