Bäbisar.....

Jag känner en sorg över att aldrig mer få ta hand om ett nyfött barn. Det finns ett namn för detta, men kommer inte ihåg vad det kallas...Någon som kan hjälpa mej kanske? När man insèr att livet med blöjor, nappflaskor och barnskrik är över...(Blir galen för att jag inte minns vad det heter!)

Skit samma - jag känner iallafall en sorg över detta. Jag har steriliserat mej - och kan alltså inte ens ändra på mitt beslut! Och tur är väl egentligen det - jag hade aldrig klarat fler barn! Och varför skaffa en massa barn bara för att dom är söta, och sen inte orka ta hand om dom?

Dessutom är jag 40 nästa år - och även om det finns kvinnor i den åldern som känner sej kalaspigga, så känns det inte riktigt så hos mej....Jag har aldrig varit så trött som jag är nu, och när Nemo föddes så trodde jag att döden var nära !

Tänk om man skulle få ett handikappat barn? Skulle man verkligen orka?

Men även om beslutet känns rätt, så känner jag ändå denna sorg alltså....Och panik över Nemos framfart både i utveckling och växt! Jisses - han pratar rent och fint (nja, nästan iallafall), han är snart blöjfri, dricker ingen välling, nappen ska ges till tomten - snart är han stor! Och jag vill inte! Jag vill att min lilla älskling ska stanna där han är - jag kommer ju aldrig mer att få uppleva det !


Här står lilla Nemo och försöker prova storasysters keps, (kortet är från i somras) Jag finns i bakgrunden, men det är inte mej ni ska titta på alltså