2010-04-09

Plastikoperation....

Man kan ju tycka vad man vill om skönhetsoperationer - jag fick nya bröst för 10 år sedan. 25.000 kr och jag har varit underbart nöjd med mina nya bröst. Jag avgudar dom faktiskt.

Jag har alltid haft liten byst. Men efter 2 ammande barn så försvann dom helt plötsligt. Japp - du läst rätt - dom försvann. Kvar fanns 2 bröstvårtor. Mitt självförtroende försvann snabbt och jag köpte "löstuttar" på Tv-shop. Varje gång jag gick utanför dörren, stoppade jag in "tuttarna" i behån - genast mådde jag bättre.

Att träffa killar var ju däremot ett problem. Jag skildes från mina äldsta barns far när Marcus var 6 månader. Och förutom tuttarna som inte fanns - så hade jag faktiskt en fin kropp. Lång och smärt - vad mer kunde man önska? Ett par tuttar kanske?

Jag träffade Moas pappa när jag var 27 år. Vi hade sex i mörkret - med t-shirt på. Den tog jag aldrig av. Och när jag väl skulle klä av mej så grät jag.
Jag försökte gå till en psykolog, men det hjälpte inget vidare. Inte hade hon någon förståelse för att jag var plattbröstad!

Moas pappa sålde sitt hus, fick en hel del pengar över och mina drömmar om ett par nya bröst, började bli verklighet. Jag jublade! Jag var så lycklig - och är fortfarande. Ångrar mej inte en sekund.

Nu har nya "problem" dykt upp.....Och återigen handlar det om kroppen. Och jag VET - jag är kroppsfixerad - banna mej gärna för det men jag ansèr att man ska vara rädd om sin kropp. Du har bara en kropp och du lever bara en gång - så varför inte sköta om den?

Jag vägde 63 kg när jag träffade min nuvarande man. Helt okej för att ligga 171 cm över havet. Tillsammans ville vi ha ett barn, och efter 3 års försök blev jag då äntligen gravid. Och som vanligt, och som med alla andra graviditeter, så gick jag upp 20 kg. Såg ut som en valross. Såg inte mina fötter, svullnade och låg i sängen dom sista 4 månaderna.

Kejsarsnitt och inget ammande. Klart som tusan att kilona blir svårare att bli av med om man varken ammar eller föder "normalt"! Dessutom har ju Nemo aldrig sovit så det blev en vana att börja äta på nätterna.

När Nemo blev 1 år fyllda, och strax efter jul, tog jag tag i min träning (som jag hade som intresse innan). Vågen stod då på 72 kilo och jag kräktes av min egen spegelbild.

Min träning bestod av 5 pass i veckan och 3 av dagarna var det dubbelpass. Jag började äta tonfisk, ägg och sallad, uteslöt socker och åt inget på nätterna. Jag började lätta....Men efter 6 månaders intensivt tränande hade jag bara gått ner 4 kilo! Helt jävla otroligt! 4 kilo på ett halvår! Och folk går oftast ner 1 kilo i veckan med mitt "schema"!

Felet? Ingen aning. Jag fortsatte träna -exakt lika mycket, men vågen stod kvar på 68kilo. Fettprocenten hade minskat något, och midjemåttet något, men inget som jag chockades över.

För ca 4 månader sedan "frös" jag mitt gymkort. Anledningen: min man var arbetslös och jag ansåg mej inte ha råd att betala 300 kr i månaden. Nu jobbar han visserligen men bara tills augusti. Får han ett fast jobb så börjar jag igen.

Jag "jojobantar". Jag har förstått hur svårt det är att banta och jag förstår folk som inte orkar ta tag i sej själva. Jag förstår - därför att det är ett helvete att banta! Det är mycket värre än nikotinberoende - jag lovar.

Min man har lovat mej att jag ska "få" ta ett lån till fettsugning så fort han får ett fast jobb. Fettsugning mage kostar ca 25.000 kr. Fettsugning höft - även det 25.000 kr. Jag skiter faktiskt i vad folk tycker och tänker om detta - för mej är det viktigt. Så viktigt att jag kan vara shoppingfri tils skulden är betald.

Återigen står vågen på 71 kilo, och med hård träning och bra mat så lyckas jag ändå bara gå ner 4 kilo. Gravidmagen sitter envist kvar. Och jag mår sämre och sämre och vägrar visa mej på stranden i sommar. Jag tänker ha t-shirt på mej om jag måste bada med barnen....

Jag är snart 40 år. Jag VET att jag aldrig kommer att kunna jämföra mej med en 20 åring. Jag vet, och det strävar jag inte efter heller. Jag strävar däremot efter att ORKA ta hand om mina barn, att ORKA gå långa promenader med Nemo, och att kunna leva i harmoni med min kropp. Jag vill inte behöva gråta varje gång jag klär av mej inför min man och jag vill inte behöva gråta mej igenom varenda sommar. Därför gör jag detta val.


4 kommentarer:

  1. tossa
    kanske du/ni ska va shoppingfria fram till OP om det är det här du vill...
    du ser jättebra ut som du gör och OP är alltid en risk....
    finns det ingen dietist/livstilscoach/personligtränare som kan hjälpa dig istället...

    SvaraRadera
  2. Jag håller med Jie, en operation är alltid en risk det kan gå snett och du kan få men för livet men ja vill man ngt så vill man det klart. Kan du inte försöka gå till ett annat gym/ testa en annan träningsform istället som kanske passar dig bättre och ger annat resultat?

    SvaraRadera
  3. Tack för era råd. Jag har bestämt mej för fettsugning - så är det. Jag trivs inte med mej själv, och man står ju alltid sej själv närmast. Jag vet att "hänget" inte går bort med hjälp av träning eller en diestist. Men tack för erat stöd :)

    SvaraRadera
  4. Även här har vi samma problem. Fast jag har bara gått upp mer o mer för varje barn. +21 kg med nr 1, +37 kg med nr 2 (tungt), samt +34 kg med minstingen. Han är nu 6 månader gammal. Vågen visar på 77 kg o jag vill ner i min idealvikt på 58 kg, men att komma dit, eller att överhuvudtaget komma -1 kg, är helt jävla omöjligt! Nåt gymkort har jag inte råd med, o jag trodde att hundpromenaderna då vi nu skaffat hund skulle hjälpa. Men inte heller det. Samma sak här med "hänggravid-magen". Den är förjävlig!!! :/ O jag blir inte av med den! *styrkekramar*

    SvaraRadera