Ytterligare en fin dikt....


Till min älskade dotter.

"Du kom till mig
...för att jag skulle få älska dig,
mer än någon annan.
...för att jag skulle få följa dig
och varje steg du tar
på den väg som är ditt liv.

Du fyller mitt hjärta med kärlek och
tacksamhet
...för att jag får vara ditt ursprung.
Du fyller mitt hjärta med stolthet och
glädje
...för att du är just den du är.

Och jag hoppas att du vet
att till mig kan du alltid vända dig
...för att få svar på dina svåraste frågor
...för att få tröst i dina svåraste stunder
...för att få värme när du fryser.

Jag älskar dig
...gränslöst
...förbehållslöst
Nu och för evigt."

Jag har inte orkat skriva här på ett tag...Har kännt mej nedstämd, ledsen för något, men jag vet inte för vad....

Livet är för hårt för mej - stundtals.

Håller just nu på att gå igenom min diktsamling från tonårstiden. Jag skriver ju fortfarande, och om jag hittar något fin dikt så skriver jag ner den....42 diktböcker hittade jag.

Sitter nog där på ålderdomshemmet en dag och läser, funderar och fäller en tår.
Här kommer en av dikterna som jag tycker är så fin (men sorglig):

Vackra barn.

"Vackra barn
ler sina vackra
glasskära leenden.
Svarar på hånfulla blickar
och avundsjuka kommentarer
med ett solskenssmil.

Vackra barn
fräter upp sina ansikten
under smink från H & M.
Fryser ihjäl i kortkort
och svarta nättröjor,
ingen vill värma dom,
dom är vackrare att se på när dom sover.

Vackra barn
våldtagna
av alla som ville åt
det oåtkomliga.
Hänförda
tittar vi på dom och beudrar
allt det som är så jävla vackert.

Ytan.
Vi älskar den
och hatar.

Vackra barn
föraktade
avundade
som alltid ler för syns skull.
Vackra barn
hånade
torterade
sönderslitna av alla händer som
ville se
insidan."

Det är kaos här! Jag får inte min morgon att gå ihop!

Första skoldagen för ungarna, och morgonen blir så kaotisk den bara kan bli. Jag har verkligen lust att ge hela min familj en stor fet smäll på käften! Låter det som en bra idè? Nä, inte ett dugg.....Jag vet.

Hur får alla andra sin vardag att fungera??? Hur GÖR ni? Var får ni lugnet ifrån? Går den att köpa? VAR isåfall????

Jag blir superstressad när andra människor STÖR mej.Jag vet att alla har lika stor rätt till att gå omkring i huset som jag har - men just nu hanterar jag ingenting....

**********************

Glömde givetvis fråga min läkare häromdagen vad jag ska göra mot min PMS. Men det är som vanligt: jag glömmer allt. Precis allt.

Igår köpte jag mej en almanacka. Jag ska skriva ner ALLT i den och den ska ligga framme på bänken varje dag. Min psykolog gav mej den idèn och jag tror den är bra.
*************************

Hösten börjar närma sej med stormsteg, och det får mej att bli lite nedstämd...Sommaren går alldeles för fort.

När jag utreddes för min ADHD, så stod det i mina utredningspapper att jag har dåligt arbetsminne. Det märks speciellt när det handlar om viktiga saker såsom ungarnas skolgång...

Jag har aldrig kunnat hålla i ordning på papper. När jag var ensamstående var det verkligen kaos, och lärarna ringde hem ofta och frågade varför jag missat det och det mötet. Frustrerande.

Idag skulle jag och Marcus vara på ett möte tillsammans med läraren, innan skolstart på fredag. Jag missade det oxå. Stackars Marcus.....Jag förstör ju verkligen för honom och Sandra.

Det värsta är att Marcus fungerar som mej. Så när han kommer hem från skolan, så glömmer han att lämna alla viktiga papper till mej, och jag glömmer att fråga om han har några! Det råder kaos.
Skolan kan ju lämna mejl, men den glömmer jag oxå att kolla!

Min man kollar mejlen iof, men han har ju mycket att tänka på i jobbet, så det finns dagar då han oxå glömmer.

Marcus börjar 7:an på fredag. Det är alltså superviktigt att allt fungerar, med föräldramöten och papper.
Jag fick tips från en vän, att ringa lärarna och berätta om våran situation. Kanske borde det.....

Ska även ta upp detta med min psykolog.

Min medicin hjälper inte mot minnet, tyvärr. Önskar den gjorde det.

Jag har grym PMS. Mår så jävla dåligt 1 gång i månaden....Skriker och gapar på hela familjen.

Man kanske har "värre" PMS (den kanske förstärks) om man dessutom har ADHD?

Jag försöker verkligen skärpa till mej - jag gör mitt yttersta för att försöka vara "som vanligt", men det går fan inte!

Jag ska till läkaren den 17 augusti - funderar på om det är läge att ta upp det med läkaren om mina PMS-bekymmer...Så här kan jag ju inte ha det!

Skriver när jag mår bättre.

Det finns en jäkligt bra tråd inne på familjeliv som jag bara måste fortsätta diskussionen om!

Folk som har "klarat sej" ifrån olyckor och faktiskt inte skäms! Som istället skryter om det - man tappar nästan hakan ibland! Eller som inte "förstår" vad som egentligen kan hända!

Jag har en vän (hon vet vem hon är och läser min blogg, så detta lär väl oxå läsas)som oftar lämnar sina två små barn (ibland 3) i bilen när hon ska springa in på kortare ärenden i affären! Ungarna är 2 och 4. Hon kontrar med "Men vad kan hända liksom - lilleman kan ju inte ta sej ur bältet ändå!"
What? Idioti! Bilen kan ju för fan börja brinna!

Eller som min mamma säger: "Sträckan mellan Lekeryd och Huskvarna är ju inte alls lång, du kan ha Nemo i knät den korta biten om jag hämtar dej"!
Men eller hur????? Dom som åkt utan bilbälte och krockat - dom finns inte då eller? Är statistiken påhittad? Idioti där oxå.

Eller detta: "jag har minsann rökt under heeeela graviditeten och mina barn var absolut inte små"!

Istället för att skämmas så fortsätter man att berätta om allt som gått sååå jävla bra trots att det egentligen är en fara!

Skulle jag - mot förmodan - någon kväll få för mej att lifta hem från krogen - inte fan berättar jag det för mina vänner sen att jag liftade! Jag drar täcket över ansiktet och skäms! Ungarna kunde lika gärna blivit utan mamma den kvällen jag liftade....

Skärp er gott folk! Skäms istället för att ni inte följer lagarna och det sunda förnuftet.

Jag är inte perfekt - långt därifrån - men jag skäms om jag te x låter Nemo sitta i mitt knä i bilen, och lyssnar på mamma som säger att "det är ju inte så lååångt, vad kan hända liksom"-snacket - jag låter ingen veta det.....

För misstag gör vi alla. Men: man måste lära sej av dom och man berättar definitivt inte om dom!

Äntligen har jag fått mina vackra saker från tradera. Jag vann 2 auktioner förra veckan - och nu har dom alltså dykt upp.

Jättefint blir det alltså, i mitt nya Shabby chic-hem - "Så fint att man knappt vågar sitta i soffan" hade min dotter sagt till en vän...

Nästa lördag blir det Ullared. Ska inhandla lite nya lampor, och eventuellt se om dom har sådana där ord som är populära nu....Typ "home" eller "Love". Vackert vackert.
****************************

Jag har återigen blivit medlem på http://www.familjeliv.se/

Har inte varit därinne på länge - nu var det dags igen. Ska försöka att INTE bli så arg den här gången - det var nog därför jag slutade vara där - ilskan blev ett faktum.
Det finns så mycket dumt folk över nätet så man knappt tror det är sant...

Ha det gott.

Finns det någon fjortis som fortfarande bär napp eller blöja? Nä, tänkte väl det.

Det är ett jävla tjat från alla håll och kanter, om pott-träning och "inte-ska-väl-du-ha-napp-som-är-så-stooor"! Men min plutt är faktiskt inte "stor" - han är inte ens för stor för napp! Det var faktiskt JAG som lurade in honom i nappträsket - ska jag då vara så jävlig att jag tar bort hans goa trygghet? Han fick napp redan på BB, 1 dag gammal - han har haft den varje dag i snart 3 år - jag tänker inte tvinga honom till något. Han slutar med napp och blöja när han är redo.

Varför börjar folk tjata så fort ungen börjar närma sej 3 år? Vad är det för magisk ålder som gör att alla barn måste sluta med napp och blöja? Varför inte ta det lugnt? Tids nog VILL han kissa och bajsa på toaletten - tids nog VILL han ge nappen till tomten eller till en bäbis, men JUST NU vill Nemo fortfarande vara bäbis och vad är felet med det?

Som vanligt hämtade jag honom på dagis idag...."Mammaaaaa" skriker han överlycklig när jag kommer, och trevar genast efter tutten och snutten (filten) som ligger på hyllan. Självklart får han båda. Dagisfröken rynkar lite på sina buskiga ögonbryn och muttrar "Nja, det är ju tur att han har regler här på dagis iallafall..."

VADDÅ TUR?????? TROR HON ATT VI HAR REGLERFRITT HEMMA ELLER?????

Låt mitt lilla hjärta få ha kvar sin napp och sin snuttefilt och sin Maja och sin blöja - låt honom få ha kvar sina älskade saker tills han är redo att lämna dom frivilligt. Tjatet och pikarna hjälper varken mej eller Nemo - det blir bara värre.
**************************

Ett råd till alla föräldrar som tror att ungen kommer bära napp och blöja tills 15 års-dagen:Det kommer aldrig att hända. Koppla av.

Om ni fortfarande går omkring och är oroliga över detta, så råder jag er att söka hjälp. Nu.