Orolig...

....som fan när ens ungdomar är ute på vift! Japp. Jag är nog inte ensam om det. När jag var tonåring fanns inga mobiltelefoner (jag känner mej riktigt gammal nu !!), och mina föräldrar satt uppe och väntade på mej när jag var ute på helgerna...DÅ fattade man inte hur jobbigt det var för dom - och hur frustrerande det måste ha varit att inte kunna nå mej på någon telefon....

Nu finns det iof inga garantier för att ungarna svarar även om det råkar finnas mobil - risken finns att man stör dom istället med sitt ringande och att dom slutar svara. Svårt att vara "lagom" - speciellt för mej som har ADHD. Ordet "lagom" existerar inte i min värld liksom....

Min 14 åring var på konsert igår. Svårt att veta det där med ålder och vid vilken ålder det är "lämpligt" att släppa iväg dom på te x en konsert...Men Marcus är lik sin mor tydligen - han är galen i musik och att gå på konserter - så varför inte ge honom den friheten? ?

Problemet är att han inte hör när jag "stör" honom på mobilen - och det gjorde ju mej givetvis orolig. Visste inte när konserten slutade, och satt uppe tills han kom hem med alla mina hemska och onödiga tankar....Så dumt! Han kom ju hem - hel och ren! Men oron rår man inte över - och när tankarna väl har börjat komma - ja då är det svårt att släppa dom....Världen är ju råare idag än den var när jag var tonåring. Mycket råare. Och tyvärr växer mina barn upp i den nu - så även om det finns mobiltelefoner så är det ju egentligen inte någon störe trygghet - med tanke på allt våld som existerar...Usch.

Men samtidigt måste man ju kunna ge sina ungar friheten att upptäcka världen - vi kan ju inte stänga in dom - trots att jag många gånger önskar att jag kunde det....

Ha en bra dag alla - själv ska jag försöka njuta av solen!