Det är trångt och svettigt....

...men sååå underbart när man sover bredvid det bästa man har: sitt barn.

Nemo är ingen "samsovare". Tyvärr. Jag samsov med dom andra barnen - men lilla Nemo har bara krånglat. Han har alltid sovit bäst när han sovit i egen säng...

Men i natt hände det: Nemo kröp upp bredvid mej med täckte, kudde och snuttefilt. Han kröp nära inpå och la sin lilla arm runt min hals och jag höll nästan på att börja gråta av lycka! Det händer ju så sällan! Jag vill ju ha honom bredvid mej för jämnan ju! Att få ligga och lukta på det käraste man skapat tillsammans med sin man - det är lycka!

Jag hoppas bara att Nemo fortsätter krypa upp till oss på nätterna.....Snart blir han stor och vem vill ligga bredvid mamma då? Åren går för fort - jag skulle vilja stanna världen för ett tag....

Magsjuka????

Jag är specialist på att skrämma slag på folk! Verkligen! Jag "tror" så mycket, och så ringer jag om min tro till halva släkten och ; skriver det som status på facebook .

Denna gången "trodde" jag att Nemo drabbats av magsjuka, och istället för att coola ner mej några varv och "vänta in läget" - så måste jag ju ringa alla först! Och som sagt; skriva ut det som status!

"Magsjukan - I`m here"! Eller nåt. Oerhört töntigt egentligen.

Jag satt - som vanligt - vid min älskade dator, när Nemo kom fram till mej.
"Men lilla gubben, vill du sitta i mammas knä?" , sa jag lite försiktigt.....KRÄK! Rakt på mej! . Fy fan så äckligt.

Nemo grät och jag skurade golvet. Han slockande i soffan och jag började med pannkakorna (som 14 åringen tjatat om i hundra veckor!).
Jag hörde hur Nemo vaknade igen och hulkade till - KRÄK! Va fan.....

Sista gången fick han knappt ut nåt kräk, och helt plötsligt började han piggna till....Och när ytterligare 1 timme gått så var han återigen samma vanliga lilla jävla durazellkanin!

Man kan väl inte ha kräksjuka i 3 timmar och sen vara superpigg??? Eller?

Nåja - jag har iallafall tryckt i mej 10 vitpepparkorn och dessutom skrämt upp hela släkten, alla vännerna, och hela facebook - INGEN vågar komma på besök till mej på väldigt länge ..

Min man tror att Nemo fått i sej något från snön när han varit ute och lekt...Och så kan det givetvis vara! Och det KAN ju även vara en mildare variant av kräksjukan. Eller?



Hjälper dessa mot magsjuka förresten? Någon som vet? Folk verkar trycka i sig dessa små vita korn så fort det går rykten om att vinterkräksjukan är på intågande...

Det finns stunder....

...i mitt liv då jag behöver frid. Frid i sinnet - frid i mitt kaotiska liv....Då lyssnar jag på detta:



Jag är nog inne i en period just nu - där jag behöver lite lugn och ro.....

Fördomar och "vuxenpoäng"...

Jag fick ett sms igår. Ett av många givetvis, men i detta stod det att "vuxenpoängen" halkade ner ganska så rejält, eftersom jag vill töja mina öron....Vuxenpoäng? Jag vet att min vän skrev en smilyes efteråt, men jag vet oxå att det ligger ett uns av allvar bakom den meningen...Så att töja öronen är att få mindre "vuxenpoäng"??
Om jag prenumererar på "Vi i villa" så går vuxenpoängen upp då eller? *pust*

Varför dessa jävla fördomar? Varför måste alla vara stöpta i samma form för att få bli accepterade?

Min man höll på att trilla av stolen igår när jag berättade att jag skulle töja mina öron. Som om jag hade mördat någon!

- Pleeeease - jag är inte kriminell - jag vill bara töja mina öron! Varför denna chock???????

Varför inte istället njuta av att alla människor är olika? Varför inte istället önska sej modet som dom udda människorna faktiskt har? Dom vågar sticka ut - dom vågar gå sin egen väg! Coolt för fan! Och det har inte med någon jävla ålder att göra! Inte ett dugg!

Jag älskar att exprimentera med min kropp! Och jag kommer att fortsätta i all oändlighet - tycker du inte om det du ser så stick! Ingen tvingar dej att titta!

Jag vet att jag inte kan förändra världen. Ändå blir jag lika frustrerad varje gång....

Man behöver inte älska det man ser - men man kan acceptera att alla människor är olika! Acceptera och insè att du inget kan förändra! Och lever du med ett gott hjärta till alla människor, så bli du oxå själv en lyckligare människa.

Töja örat.

Hua, tänker ni! Vad är detta för människa egentligen - som vill töja sitt öra vid en ålder på snart 40 bast???
I detta fallet så skiter jag faktiskt fullständigt i åldern! Mycket kan jag undvika - därför att det inte riktigt är klädsamt på en 40 åring( kanske?), men töjning i öronen är snyggt! Tycker jag alltså. Och framför allt så finns det mycket snyggare öronhängen, om man har töjt.

Jag har faktiskt inte vågat innan...Även om jag alltid har tyckt det varit snyggt. Men nu är tiden inne !

Min man vet inget och han gillar det inte. Men allt kan man inte gilla hos varann....En sån här vill jag ha:

Skitsnyggt!

Nu när julen är borta....

...så måste ju även bloggen vårstädas. Grönt är skönt!

Jag kom att tänka på mitt funktionshinder igen....ADHD och allt vad det innebär.
Jag blev plötsligt väldigt tacksam över att jag träffat en man som förstår min impulsivitet och faktiskt sätter ner foten - när min impulsivitet går "över styr"...

Jag VILL nämligen så jävla mycket. När livet är trist och när inget spännande händer - då måste jag ha något nytt! Något nytt och något roligt! För visst är det mesta roligt i början - men när man sen märker hur jobbigt det är, då tröttnar man ganska fort....

Förra sommaren ville jag ha hund. En idè bland så mycket annat. Jag tror t o m jag skrev om det i min blogg...Jag radade upp 10 positiva saker, och dom negativa sakerna förträngde jag. Givetvis. Min högra hjärna ville ju ha hund och det var ju den jag lyssnade på !

Nåväl - min man sa NEJ. Eller tja - han sa "kanske" och det skulle bli när han fått ett fast jobb. Och det är väl en jävla tur att han inget fast arbete har just nu då!!! Då hade jag garanterat suttit här med en stor hund - som jag inte orkar gå ut med därför att det är för kallt!

För ca 3 veckor sedan, så ville jag ha en kattunge. Min granne hade köpt 2 stycken och den ena ville hon inte ha, och vem kan motstå en kattunge??? Som river på tapeter och på möbler....eller?
Min man sa definitivt NEJ. Vi har ju 3 katter - varför skulle jag ha en till????

Jag kan skriva upp 10.000 saker till, men det skulle ta hela natten - som jag velat ha (i ren impulsivitet). Och när jag bodde ensam så fyllde jag mitt hus med 8 hemlösa katter, ett gäng fåglar och 1 hamster. Om jag orkade? Nej egentligen inte. Att ha så många djur är en heltidssyssla.

Jag skulle gå på loppmarknad en morgon (älskar loppisar!). Men istället för att komma hem med kassar fulla av prylar, så kom jag istället hem med en undulat! En livs levande. Därför att jag tyckte synd om den...Hur jag skulle sköta den - det hade jag inte en tanke på.

När jag var 19 år, köpte jag en schäfervalp. Att det var mycket arbete med en sån hund - det föll mej liksom inte in....Jag skaffade ökenråttor. Dom förökade sej och det kryllade av små vita ökenråttor i min lägenhet. Kryllade! Dom blev tillslut ormmat...
******************************

Nu till detta med barn. Jag ångrar absolut inte mina ungar. Absolut inte. Men hade jag inte haft mitt funktionshinder, så hade jag nog bara skaffat 1 barn. Jag orkar nämligen inte stoj och stim, och skaffar man många barn tätt så blir det ett jäkla liv! Hur jag fixade deras uppväxt (småbarnstiden är ju över för 3 av dom), det är mej en gåta! Jag grät nog mest. Av trötthet. Av utmattning.

Jag skaffade mitt fjärde barn med Daniel. Lilla Nemo. Men det blir inga fler små gulliga "Nemosar". Jag gjorde ett val och det valet var det bästa jag har gjort på mycket länge: jag valde att sterilisera mej. Hade min man inte velat detta, så hade jag faktiskt gjort det ändå. Jag fixar inte mer ungar nu! Det är nog. Det är bra. Jag tänker varken ta död på mej själv eller mitt förhållande. Jag klarar (stundtals) knappt av dom jag har nu....

Skulle jag - mot förmodan - bli gravid trots sterilisering - då blir det abort. Det blir verkligen abort. Jag har inget val.
*******************************

Vad vill jag egentligen säga med detta...? Tja - när man har en vän som är exakt som en själv - så vill man försöka "varna" - försöka stoppa impulsiviteten även där....Tyvärr lyckas jag inte. Och det spelar nog ingen roll även om hon läser detta inlägg - hon har bestämt sej. Och givetvis vill hon ha mitt stöd - tyvärr inte mina råd.

Hade någon försökt stoppa mej innan jag träffade min man - så hade jag förmodligen blivit förbannad. Så jag förstår henne delvis.

Men ändå inte.....Jag vill henne väl. Jag vill hennes bästa. Men istället får man uppslängt i ansiktet att man aldrig stöttar och "tror på det hon gör"! Trist.

Ska jag önska "lycka till" över något som jag ansér vara galet? Ska jag vara falsk mot min bästa vän?
Givetvis inte. Och gör jag något som är galet - så hoppas jag verkligen att mina vänner hojtar till!

Året började med illamående.

Typiskt. Vaknar upp på nyårsdagen med illamående och frossa. Mannen oxå. Kanske var det en släng av maginfluensa vi fick - jobbigt var det iallafall.

Idag har jag känt mej piggare och städat ut hela julen! Underbart! För mej är julstämningen över när julafton är över. Känner verkligen inte för att ha julsakerna uppe flera veckor till....

Trött på snön är jag. Trött på alla förbannade helgdagar är jag. Idag gick Nemo till sitt "vanliga" dagis - och jag börjar faktiskt få krafterna tillbaks...Känns skönt. Men på torsdag är det ju röd dag igen och ungen ska vara hemma - och jag vet att det låter illa när jag beklagar mej över Nemo hela tiden - men han behöver rutinerna! Han fungerar så - jag fungerar så. Både han och jag hatar tydligen "röda" dagar mitt i veckan - han blir galen - jag blir ännu galnare !

Snart börjar ju även skolorna - känns oxå skönt. Snart blir livet som vanligt igen och ingen är gladare än jag