Det händer inte mycket här....

Jag höll uppe med Stratteran när jag hade lunginflammation, och så fort jag började med den igen som kom biverkningarna som ett brev på posten. Tröttheten mina vänner. Tröttheten tar död på mej. Jag MÅSTE sova en stund på förmiddagen, annars klarar jag inte av att leva....Det känns så iallafall. En av biverkningarna är alltså att man blir onormalt trött. Man kan tro att man drabbats av sömnsjukan....Det kommer nog ta ytterligare ett par månader innan jag blir "normal" igen - men jag får stå ut. Jag behöver min medicin.
*****************************

När ens tonåringar blir kära mår jag dåligt. Av 2 anledningar:

*Dom är olyckligt kära och ligger och gråter på sitt rum eller:
*Dom blir tillsammans med någon som jag blir fäst vid och tycker jättemycket om, sedan tar mina ungar beslutet att "göra slut". Saknaden är enorm.

Så är fallet just nu. Jag vill inte berätta mer - jag vet ju inte om mina ungar vill att jag blottar dom härinne.

Jag hatar när människor blir sårade. Hatar. Det finns nog inget värre....Och den känslan blir värre ju äldre jag blir.
*******************************
Snart är det "avstämningsmöte" med Försäkringskassan. Fruktansvärt. "Avstämningsmöte"! Ni hör ju hur det låter! Fy fan. Där ska jag alltså sitta - alldeles utlämnad och helt jävla ensam - och berätta hur jag känner inför utförsäkringen! Men hjälper dom mej för att jag sitter och berättar mina känslor? NEJ. Dom har ju redan bestämt sig. Så varför ska jag egentligen sitta där som ett jävla fån och snacka? Dom tar ju t o m mina pengar.....

Ja, jag är negativ. Och kommer fortsätta vara tills mitt liv börjar ljusna igen. Kanske blir jag något gladare av att våren och sommaren börjar närma sig.....Jag älskar ju sommaren! Denna sommar känns inte lika rolig - jag har ju en anledning att känna så.....

Kram på er.