En blogg om allt och ingenting....

Jag förstår nog - först nu - hur fort livet egentligen kan försvinna...Efter Tommys död förstår jag nu hur mycket man måste ta vara på det man har - en dag kanske allt är borta...

Jag har känt mej sorgsen sedan den dagen han dog. Kan inte få honom ur mina tankar.

Livet går vidare - även för oss som mist en kär vän. Men det kommer att ta tid....Jag tänker på hans barn, hans familj, hans flickvän - och alla som kände honom. Fruktansvärt. Han var omtyckt och älskad och varje gång jag går in på facebook och ser hans foto så mår jag riktigt dåligt - ändå kan jag inte låta bli att gå in på hans sida....
********************************

Mitt målande gör mej lugn. Avslappnad. Måla, brodera, sy, pärla och allt som har med pyssel att göra - det är bra för mej. Kanske för att jag är så sönderstressad inombords? Jag ÄR verkligen sönderstressad, men egentligen har jag inget att vara stressad över. Nemo är på dagis, dom stora barnen klarar sej själva under dagen - VAD gör mej stressad?

Jag har inget svar på det. Men stressen gnager där ändå - varje dag. Den gör sej mer påmind när jag inget sysselsätter mej med, men jag klarar inte av alla "måsten". Jag kan inte göra saker när jag är tvungen, eller när motivationen är borta.

Hur ska jag någonsin kunna börja jobba? Ha ett arbete, som "alla andra"? Jag förstår det inte...Och samtidigt klara av att vara mamma, fru, hushållerska, älskarinna och underhållare...Det skulle ta knäcken på mej.

Nu ska jag återgå till mitt målande. Ha det gott!