Ännu mer poesi....

Adopterade tankar och ord....

"Det är få som ser världen ur mitt
perspektiv.
Vad jag hoppas på mest är ett meningsfullt
liv.
Jag är singales och adopterad.
En vit man i en brun kropp.
Ja, du kan kalla mig kamouflerad.

Jag passar inte in här eller där.
För mig är det en underlig värld.
För vissa blir jag aldrig svensk nog.
Fast jag beter mig väldigt svenskt på en
krog.

Hur många utlänningar ser ni sjunga
Bon Jovi-låtar i baren?
Bara en, den där lille bruna karlen.
Han verkar så fin och snäll,
men tittar han på en svensk tjej,
så får han smäll.

Kvittar hur jag pratar och ler,
det är ändå mitt skinn ni ser.
För varför förstöra en inarbetad bild?
Den där han äter då inte sin curry mild.

Men det är det jag gör, och jag varken
slåss eller förstör.
Mina smaklökar är som dina,
tråkiga oanvända känsliga och
omgivna av floursköljda tänder
så fina.

I utlandet, då jag säger "I am from Sweden",
tror dom att jag är helt mentalt
söndervriden.
Nej, jag passar inte normen,
är inte kroppsligen stöpt i den
skandinaviska blond - blå formen.

Men jag älskar Sverige ändå.
Fastän folk har svårt att förstå.
Hur en så brun och liten
anser sig passa in bland den nord-europeiska eliten.

För jag vet så mycket mer än dig,
jag vet hur du tänker,
och jag märker hur du ser på mig.

Jag är du, men du är inte jag,
vi spelar för samma land.
Men inte i samma lag.

Det som skiljer oss åt är två
millimeter hud.
Och så ska det vara,
för så skapade oss Gud."