När man kritiserar folk har man för lite att göra.....

Så är det. Fick jag veta idag. Och av någon konstig anledning höll jag med - tills jag kom hem till min kära familj och min kära svärson sa detta (när jag berättade vad jag fått höra): "Men du har ju ett arbete. Du jobbar ju hemma." TACK! Tack för att du SER att jag inte är syssloslös och tack gode GUD för människor som dej Jimmie!

Jag har alltså för LITE att göra. Detta gör jag varje dag:

*Städar efter 4 ungar (varav 1 bor hemma på helgerna), 3 katter och 1 man. Städar ett hus på 160 kvm.
*Dammsuger varje dag. Min ångest över ett orent hus gör att jag MÅSTE städa.
*Tvättar 3 maskiner tvätt varje dag. Dessutom ska tvätten hängas upp och sorteras.
*Tömmer 2 kattlådor , plockar i och ur diskmaskinen 2 gånger om dagen.
*Lagar mat till 3 ungar och man.
*Plockar ständigt undan leksaker efter Nemo.

Däremellan ska jag hantera min panikångest vid varje läkarbesök, vid varje psykologbesök, vid varje föräldramöte, vid varje utvecklingssamtal och varje gång jag möter folk i affärer.

Dessutom måste jag hantera min dödsångest varje gång jag åker bil, varje gång jag lämnar och hämtar Nemo på dagis - då jag måste gå ut och möta alla förbannade bilar och lastbilar som jag möter när jag går på trottoaren.

Jag lider oxå av svår, inre stress och ADHD. Min medicin gör mej trött och passiv, och jävligt trött på att träffa folk. Speciellt folk jag inte känner. Detta gör att jag MÅSTE avskärma mej helt från min omgivning på dagarna och "bara få vara".

Jag lider av depression, och ofta är den så svår att jag bara ligger i sängen och gråter. Att ta sig upp ur sängen är ofta omöjligt just då, och det enda jag behöver är ett mörkt rum där jag får vara ifred och helt ensam.

Jag är oxå mamma. Jag ska lyssna på mina barn, vara en bra förebild, finnas där för dom och vårda dom på bästa sätt. Dom ska ha hela och rena kläder, jag måste ha koll på hur dom sköter sej i skolan, ha någorlunda koll på vad dom gör på deras fritid och förhöra dom på deras läxor.

Min äldsta pojk lider (som jag) av ADHD och blir lätt distraherad när saker inte flyter på som dom borde. Detta gör att det blir fler kontakter med skolan och BUP. Han har dessutom opererat ryggen och åker på ständiga kontroller.

Våran tragiska familjehemlighet (kan inte blotta den i bloggen), gör att mina äldsta barn ibland kommer i djupa svackor, där inget annat än proffshjälp fungerar. Där blandas gråt med ilska och situationen är då ohållbar.

Min lilla Nemo sover fortfarande inte så bra på nätterna, och varken jag eller min man är någonsin utsövda. Nemo är 3 1/2 och vaknar alltså fortfarande flera gånger varje natt. Detta har han gjort sedan han föddes.

Skulle jag har för lite att göra???????? Vill ni byta med mej? Tycker ni att jag dessutom skulle behöva ett arbete på dagarna, och träffa mer folk??? FUCK säger jag bara....Och orden kommer från min allra bästa vän och hennes sambo. Ska jag skratta eller gråta? Buga och bocka för den underbara förståelsen? Eller ska jag kräkas?

Detta gjorde mej upprörd. Jävligt upprörd. Egentligen borde jag sova, men valde att pränta ner mina ord härinne - kanske sover jag bättre nu när jag äntligen fick sagt detta?

Godnatt.