Ångest inför jul....

Känner faktiskt lite ångest inför julafton....Vi har bestämt oss för att vara hemma på julafton (vi brukar åka till mina föräldrar), men då kommer det en massa folk hit istället - som jag inte riktigt hade tänkt mej från början....Jättekul - men stressen rår jag inte över.

Jag vet - det finns människor som är ensamma på julafton - jag vet - jag borde bara knipa min mun och vara tacksam. Eller?

Julklapparna är klara iallafall - bara lite bakning och städning kvar. Sen är julen över och nästa år vid denna tidpunkt sitter folk och gnuggar sina små hjärnceller och undrar vad dom fick i julklapp år 2010?! Så dumt.

Dag 20 - Mina förebilder

Min styvfar : en tryggare människa har jag aldrig mött. Jag önskar verkligen att jag hade fått hans "gener" .

Mikael Wiehe och Björn Alfzelius: kämpar/kämpat för människors rättigheter - deras arbete är enormt! Deras låttexter är grymma - helt underbart! Det finns hopp om mänskligheten.

Joakim Thåström: älskar den mannen på alla dess sätt . Han har ju samarbetat mycket med Mikael och Björn och kämpar oxå för lika rättigheter. Underbart - så underbart.

Dag 19 - Det här upprör mej

Det finns en hel del som upprör mej:

Falska människor: tala sanning - även om den ibland svider och känns jobbig! Jag har själv varit en person som har haft oerhört svårt att säga "nej" , eller som ofta kommit med en "vit lögn" - men "man växer med åldern" (tror jag). Man kommer längre med sin ärlighet.

5 minuters metoden och Anna Wahlgren: hatar sömnmetoder. Hatar. Det är barnmisshandel. Man lämnar inte ett barn ensamt för att barnet ska "lära" sej sova! Aldrig. Tids nog lär dom sig det ändå!

Folk som slår sina barn: fy satan vilka rötägg ni är! Fy bubblan - orden räcker ta mej fan inte till! Skäms!

Djurplågeri och folk som bär päls: är bland det värsta jag vet! Ni som bär päls är så fula så jag undrar om ni ens har sett hur "billiga" ni ser ut?! Tvi. "Lady Damher" skrev i sin blogg att ni ser ut som ryska horor - så sant!

Alkohol och barn hör inte ihop: sup hur mycket ni vill när ni är barnlediga - men inte när ni har barn i närheten! Aldrig! Det finns alldeles för många barn som far illa när föräldrarna druckit - och även om ni tror att ni kan hantera eran spritkonsumtion så märker era barn att ni är "annorlunda"! Ta erat ansvar istället!

Att folk röstar på Moderaterna: och bara tänker på sej själva! Min far är höginkomsttagare och skulle säkert "vunnit" på deras jävla regering, men han tänker på sina anhöriga och på dom som står utanför systemet! Det borde han ha en eloge för! Det är en skam för Sverige att Herr Reinfeldt ska få sitta på sina höga hästar och bestämma hur folk ska leva sina liv! Tvi för honom oxå.

Ha en fortsatt trevlig helg

Dag 18 - Ett pinsamt ögonblick

Jag satt på en hård träbänk och väntade på bussen (detta var flera år sedan men rodnar varje gång). Jag och min bästa väninna satt alltså där och helt plötsligt behövde jag fisa. Jag började trycka på och helt plötsligt kom det världens jävla smäll ! Jag trodde den skulle vara tyst! Folk glodde och jag började fippla med min mobil i handväskan och låtsas att det var den som lät ! Fy fan!

Jag brukar inte skämmas över mycket - men detta var något som får mej att bli röd än idag....

Har man ADHD....

...så är man ofta impulsiv. När man är impulsiv så tänker man aldrig framåt - bara vad som intresserar än för stunden. Är man impulsiv så skaffar man oftast en massa barn. Barnen formas av hur föräldern fostrar barnet - och har man ADHD så har man ofta även raseriutbrott. Summan av detta blir alltså att man fostrar barn till skrikiga och (i andras ögon) ouppfostrade små kräk. Dessutom är ADHD ärftligt.

Jag har ADHD och jag känner folk med ADHD. Men jag känner ingen med ADHD som fostrar sina barn pedagogiskt och med känsla - som har ADHD. Inte en själ faktiskt. Och det gör mej mörkrädd. Men jag förstår dom - jag har ju samma problem själv.

Man kan prata och förklara jävligt logiskt och pedagogiskt. Men när det blir verklighet - då fungerar det annorlunda.

Igår hände en sak med min äldsta pojk. Jag tänker inte lämna ut honom i min blogg - det vore inte snällt. Men jag har inte hunnit smälta gårdagen. Känner fortfarande oro och ilska.

Nemo fick ett raseriutbrott alldeles nyss. Som vanligt över något som han ville ha och inte fick på stubinen. Jag tänkte på det jag lärt mej på "Komet" och nonchalerade helt enkelt hans beteènde. Problemet är att Nemo blev ännu argare! Han blev som tokig därför att jag visade att jag "inte hörde". Eller inte brydde mej...eller what ever....Så hur fan gör man när det varken funkar att nonchalera, eller att bry sej???????För hade jag gjort som han velat (nämligen bära honom), så hade jag både bränt vid maten och fått ryggskott! Och hade jag satt mej ner för att försöka prata med ungen, så hade han börjat slå mej.

Så vad gör man???

Hans utbrott bottnar i hans sömnstörning. Han sover uruselt igen - och då blir utbrotten värre. Mycket värre.
Jag vet inte vad vi ska göra längre...Han vaknar varje timme hela natten lång - och även om jag kan sova lite på dagen när han är på dagis, så får jag ingen sammanhängande sömn och det gör att jag går omkring hela dagarna och är tjurig och irriterad. Dessutom hände detta med äldsta pojken igår....

Vi har Tavegyl på recept till Nemo. Endast för att han ska kunna sova - men jag vill inte behöva ge honom det så fort han vägrar sova.....Jag vill finna orsaken till hans sömnstörning - men ingen hittar det. För inte tusan kan det vara normalt att en unge på 3 år vaknar varje eller varannan timme hela natten?

Jag känner mej frustrerad. Allt händer nu. Är det inte med dom äldsta barnen så är det med Nemo....

Mamma hade bara mej. Och hon har överlevt. Men å andra sidan så kanske jag var som 4 vildungar? Men hur orkade hon? Var fann hon styrkan och kraften att kämpa vidare? Just nu känns det nämligen som att jag ska falla vilken sekund som helst....

Dag 17 - Mitt favoritminne

Som mamma till 4 underbara barn så glömmer man ju aldrig sina barns födelse. Och det kan man väl kalla för sitt "favoritminne" tror jag....

Ett annat kärt minne (som för många säkert låter urtöntigt), är när jag och min man hade "strulat" med varann ett par månader, och jag sitter på bussen och får världens underbaraste sms från honom: "Vill du kila stadigt med mej?" ! Mitt hjärta hoppade väldigt högt, kan jag lova....

Jag har många härliga minnen - men dessa som jag skrivit ner nu - är nog dom jag kommer på för tillfället.

Den här bloggen var från början tänkt...

...att bli en ADHD-blogg. Där jag skulle skriva om mitt liv med just detta funktionshinder och hur det är att leva med ADHD. Men jag har kommit ifrån det ämnet , känner jag. Tyvärr.

Jag tror nämligen jag hjälper många om jag berättar om mitt funktionshinder. Samtidigt så tänker jag inte på att jag har det - så länge jag tar min medicin alltså. Tar jag inte medicinen så är det nog ingen som vill umgås med mej ´.

Jag har många trasiga förhållanden bakom mej - och jag har fått höra både från vänner, släkt och expojkvänner - att jag var svår att leva med. Och jag vet att det är sant. Medicinen har format mej till en trevligare människa - och idag är jag nog en ganska lugn och behaglig person att umgås med. Tror jag iallafall.
****************************

För 10 år sedan separerade jag från Moas pappa. Det blev vårdnastvist och eftersom jag var labil och hade raseriutbrott på den tiden - för det mesta - så fick jag inte träffa min lilla tös så mycket. Det gjorde mej rasande. Att ta ifrån mej något som jag älskar över allt annat - då slår det slint i huvudet på mej - med eller utan ADHD. Jag blir ett monster.

En kväll tog jag bussen till Moas pappa.( Jag var tvungen att träffa min dotter.) Så jag klev av bussen och kikade in i varenda fönster efter en skymt av henne - och när jag kollade in genom fönstret på baksidan av huset - så såg jag henne....Jag blev som tokig (jag hade ju ingen rätt till umgänge just den dagen) Jag tog den största blomkrukan man kan hitta (i keramik) och kastade den rakt in i fönstret så att dörren till verandan började ge vika....Jag försökte krypa in genom fönstret - det pissade blod - men in kom jag. Men inte längre. Pappan ringde polisen och dom satte handbojor på mej.

Detta var bara en av många gånger - då jag har gjort saker av raseri. Jag kan inte tygla mej. Och när det dessutom handlar om en person som jag kanske kommer att mista - då blir jag galen.

Jag tror mitt raseri har med mitt funktionshinder att göra. Jag tänker inte skylla på det - men det är nog en orsak till mitt raseri och min impulsivitet.

Vi kan vara farliga - vi med ADHD. Och får vi ingen hjälp från samhället - då kan det gå riktigt åt helvete .
Jag har "klarat mej" bra - trots att polisen tagit mej ett par gånger. Och nu - med medicin - så klarar jag mej ännu bättre. Jag har givetvis fortfarande brister - men jag jobbar på dom. Och jag är framförallt medveten om mina brister.
*****************************************

ADHD och slarv sägs det. Jag håller inte med. Jag är pedant så det svider i ögonen - ser varenda liten smula på golvet. Jag städar varenda dag - röjer undan och tvättar så man knappt ser en handduk i tvättkorgen. Jag trivs så. Får ångest av bara tanken på lite damm .

Jag har däremot problem med att göra 1000 saker samtidigt! Dom säger att män har svårt för det - då är jag en man ! Jag kan nämligen varken lyssna på musik eller ha barnen i närheten när jag ska laga mat. Jag kan inte prata i telefon när tv:n är på. Jag kan inte ens prata i telefon när jag sitter vid datorn! Det blir kortslutning! Jag kan bara fokusera på en sak i taget.

Jag kan inte ens klä på mej efter en dusch - om barnen står och tjatar samtidigt. Och ja, jag tror det är min ADHD som spökar även där.

Det är frustrerande - därför att vi kvinnor förväntas klara så jäkla mycket samtidigt. Allt på en gång liksom. För hur trevligt vore det inte att kunna laga mat - samtidigt som man snackar med nåt rötägg i telefon - samtidigt som man tar en sväng med dammsugaren - just det ja: tv:n behöver ju dammas oxå - och på tv:n är det ju Dr Phil - det kan man ju inte missa! Samtidigt som allt detta görs så tjatar alla barnen om kläder som ska tvättas och om matsäcken som ska fyllas! Tänk om man kunde sortera alla dessa ljud i olika fack och samtidigt kunna stänga av dom ljud man inte ville höra? Hur underbart hade det inte varit?

Nu ska jag krypa till kojs iallfall och hoppas på en lugn natt