Har man ADHD....

...så är man ofta impulsiv. När man är impulsiv så tänker man aldrig framåt - bara vad som intresserar än för stunden. Är man impulsiv så skaffar man oftast en massa barn. Barnen formas av hur föräldern fostrar barnet - och har man ADHD så har man ofta även raseriutbrott. Summan av detta blir alltså att man fostrar barn till skrikiga och (i andras ögon) ouppfostrade små kräk. Dessutom är ADHD ärftligt.

Jag har ADHD och jag känner folk med ADHD. Men jag känner ingen med ADHD som fostrar sina barn pedagogiskt och med känsla - som har ADHD. Inte en själ faktiskt. Och det gör mej mörkrädd. Men jag förstår dom - jag har ju samma problem själv.

Man kan prata och förklara jävligt logiskt och pedagogiskt. Men när det blir verklighet - då fungerar det annorlunda.

Igår hände en sak med min äldsta pojk. Jag tänker inte lämna ut honom i min blogg - det vore inte snällt. Men jag har inte hunnit smälta gårdagen. Känner fortfarande oro och ilska.

Nemo fick ett raseriutbrott alldeles nyss. Som vanligt över något som han ville ha och inte fick på stubinen. Jag tänkte på det jag lärt mej på "Komet" och nonchalerade helt enkelt hans beteènde. Problemet är att Nemo blev ännu argare! Han blev som tokig därför att jag visade att jag "inte hörde". Eller inte brydde mej...eller what ever....Så hur fan gör man när det varken funkar att nonchalera, eller att bry sej???????För hade jag gjort som han velat (nämligen bära honom), så hade jag både bränt vid maten och fått ryggskott! Och hade jag satt mej ner för att försöka prata med ungen, så hade han börjat slå mej.

Så vad gör man???

Hans utbrott bottnar i hans sömnstörning. Han sover uruselt igen - och då blir utbrotten värre. Mycket värre.
Jag vet inte vad vi ska göra längre...Han vaknar varje timme hela natten lång - och även om jag kan sova lite på dagen när han är på dagis, så får jag ingen sammanhängande sömn och det gör att jag går omkring hela dagarna och är tjurig och irriterad. Dessutom hände detta med äldsta pojken igår....

Vi har Tavegyl på recept till Nemo. Endast för att han ska kunna sova - men jag vill inte behöva ge honom det så fort han vägrar sova.....Jag vill finna orsaken till hans sömnstörning - men ingen hittar det. För inte tusan kan det vara normalt att en unge på 3 år vaknar varje eller varannan timme hela natten?

Jag känner mej frustrerad. Allt händer nu. Är det inte med dom äldsta barnen så är det med Nemo....

Mamma hade bara mej. Och hon har överlevt. Men å andra sidan så kanske jag var som 4 vildungar? Men hur orkade hon? Var fann hon styrkan och kraften att kämpa vidare? Just nu känns det nämligen som att jag ska falla vilken sekund som helst....