Den 22 oktober- 07 klockan 12.55, föddes en bedårande vacker pojk på Jönköpings länssjukhus.
Han vägde hela 4220 g och Daniel och jag var dom stoltaste föräldrarna - givetvis.
Nemo - som han så vackert fick heta - sov som en prins dom första 3 veckorna. Natt som dag. Skrek inget, åt som en häst och sov mestadels hela tiden. Vilken lycka att dessutom ha fått ett så "lätt barn"! Trodde vi....För det vände drastiskt när Nemo var ungefär 1 månad.
Helt plötsligt vaknade han varannan timme på nätterna. Han åt bara "skvättar" från flaskan (jag ammade inte), och han var orolig dagtid.
Vid 2 månader ville han dessutom inte ens ligga ner i vagnen och sova - han ville sitta upp och sova. Vi tog in bilbarnsstolen och gungade den med fötterna - det var enda sättet han somnade på.
Vi fick höra talas om en "kolikgunga", som barnet kunde sova i om det var magknip som barnet hade ont av..Vi åkte genast och köpte den! 1500 kr, men vi upptäckte senare att det var det bästa köpet vi någonsin gjort!
Nemo sov som en prins i den! Tyvärr även på natten...Och eftersom gungan stod på ställning så kunde vi inte bära med den överallt, det resulterade i att någon av oss fick sova på soffan, i vardagsrummet - där stod ju gungan. Men: även om det var färre uppvak, så var det ändå strul på nätterna. Och eftersom jag inte ville skada hans rygg genom att sitta i gungan hela natten, så lyfte jag ur honom därifrån så fort han somnat in...Jag la honom i barnvagnsinsatsen - och det tog inte många timmar förrän han vaknade igen och vägrade somna om.
Månaderna gick och på BVC tog dom oss inte på allvar. Jag gjorde klart från början att "någon 5 minutersmetod eller Anna Wahlgren tar vi INTE till" - och tydligen var fantasin då slut för BVC-tanten..Istället sa hon att "allt är som det ska vara - barn sover inte"!
När Nemo var 15 månader fick jag nog. Jag krävde av BVC att en läkaren skulle kolla på honom. Något kändes fel - och efter erfarenhet med 3 tidigare barn, så visste jag att barn inte vaknar varje timme hela nätterna.
Vi fick en tid och både jag och min man var väl förberedda. Vi skrev upp en lista på allt som vi provat och listan blev lång - det enda vi uteslutit var 5 minuters metoden och Anna Wahlgren.
Läkaren tittade inte ens på listan. Jag fick knappt tid att läsa upp den för henne. Det enda hon gjorde var att lyssna på våran historia och sen sa hon "Det är inga fel på pojken - det är istället NI som behöver sova. Lämna bort honom ett par dagar så ska ni se att det blir bättre".
Jag trodde knappt mina öron! Hade VI sömnproblem? Jag trodde vi hade fått dom pga Nemo!
Inga prover togs, inga ifrågasättanden.
När jag kom hem var jag grymt besviken - letade upp numret till en privat barnmottagning och fick tid direkt.
Läkaren där gav oss ett papper där vi skulle fylla i eventuella sjukdomar i släkten, och en hel massa andra frågor! Hon tog prover och frågade hur bajset såg ut. Nu började det likna något! Efter 1 timmes samtal och prover, sa hon detta "Jag tror eran pojk är laktosintolerant. Ni ska få hem laktosfri välling. Vi provar och blir inget bättre så får ni höra av er".
Äntligen någon som trodde på oss och tog oss på allvar! Vi gav honom den laktosfria vällingen på kvällen och efter 3 dagar började vi märka skillnad. Uppvaken blev färre , han vaknade inte lika ofta och skrek - och vi började faktiskt se ett ljus i tunneln...
Månaderna gick, och ca 4 månader efter besöket, började han stöka på nätterna igen. Och då blev det värre än värst. Han fick dessutom "nattskräck" - något vi kände att vi faktiskt kunde vara utan...
Vi fortsatte ge honom laktosfritt - magen var bättre trots allt , men sömnen började gå riktigt åt skogen...
Eftersom jag varit så besviken på den första läkaren som BVC rekommenderade så gjorde jag en anmälan mot henne. Jag fick chans att prata med läkaren igen och på mötet fanns även hennes chef.
Hon bad faktiskt om ursäkt. Och hoppades att vi i fortsättningen skulle ha förstroende för henne.
Sagt och gjort. Jag ringde till den läkaren som vi hade anmält - fick tid nästan direkt och den 16 februari i år var vi där igen.
Prover togs, hon klämde på magen och tog oss för första gången - på allvar. Hon skrev ut allergimedicinen "Tavegyl", och berättade att hon tänkte ansöka om "Melatonin" till Nemo, som skulle vara det bästa och lindrigaste sömnmedlet för barn. Men innan dess skulle vi få remiss för att göra ett "sömn-EEG" - så dom kunde utesluta eventuella sjukdomar....
Första natten med Tavegyl - Nemo sov som en prins! Inga uppvak! Absolut inga uppvak på hela natten! Och eftersom Tavegyl är en allergimedicin så visste vi samtidigt att den var ofarlig.
Nätterna fortsatte - Nemo sov. Och han var piggare på dagen. Färre utbrott och en gladare unge!
Vi åkte till sjukhuset för att göra ett Sömn-EEG - det gick inte bra alls. Trots att Nemo fick "Melatonin" där, (dom måste sova för att kunna undersökas), så vägrade han sova. Och när sköterskan ville ta på honom en mössa med elektoder blev det tvärstopp! Han vägrade - envis som han är.
Vi fick en ny tid och vi fick även ta hem mössan för att "öva" på honom.
Men Nemo hade bestämt sej för att avsky mössan. Trots tappra försök, så vägrade han..
Jag ringde mottagningen för sömn-EEG och dom sa att dom skickar tillbaka remissen till Nemos läkare och så får hon ta ett nytt beslut angående sömnmedicin.
Okej. Vi hade provat Tavegyl i nästan 3 veckor och Nemo började få en del uppvak igen..Vi var rädda för att den började avta...
Jag bestämde mej iallafall för att testa UTAN tavegyl en kväll och se hur han sov.Kanske hade medicinen gjort så att han tillslut kommit in i en bra dygnsrytm?
Den 21 mars sov han utan tavegyl. Och vi hade då ETT uppvak på hela natten och det var troligtvis därför att han vaknade av växtvärk.
Han har sovit lika "bra" sedan dess. Ingen medicin - bara närhet från oss - det räcker. Nemo har genom medicinen "lärt sej sova" - och det utan skrik och ensamhet.
Det är med denna historien jag vill att ni ska förstå - förstå att det finns andra sätt än elaka sömnmetoder, för att barnet ska kunna sova.
Jag vet att många tycker det verkar hemskt att trycka i sömnmedicin på en 2 åring (eller kanske ännu yngre), men det handlar inte om någon beroendeframkallande medicin - inte heller några farliga biverkningar.
Vi har alltid legat bredvid Nemo i sängen när han ska sova för natten (just nu sover han bredvid oss, men han sover ju åtminstonde på nätterna), vi har alltid gett honom den trygghet och närhet som barn behöver - och trots att han vaknat med nattskräck, växtvärk och allt annat -så har vi funnits där. Tryggheten har aldrig lämnat honom.
Bernt Eckerberg, som framställt 5 minutermetoden, menar att barn inte alls far illa vid hans metod. Men studier har gjorts på barn som vuxit upp på barnhem, utan sina föräldrar och utan närhet - dom barnen är idag oftast otryggare än barn som vuxit upp med närhet.Givetvis. För alla behöver vi väl kärlek?
Vid 5 minutermetoden lämnas barnet ensamt - syftet är att "barnet ska lära sej sova". 5 minuter är som 25 minuter för ett barn - dom har inget tidsperspektiv.
Det finns barn som skrikit tills dom legat i sina egna spyor, när man gjort denna sömmetod - Eckerberg säger att man inte ska gå in till barnet, hur mycket barnet än vrålar.
Det finns barn som vägrar sova i sina egna sängar - därför att vid en 5 minutersmetod tvingar du barnet att "lära sej sova själv".
Eckerberg menar oxå att du aldrig ska gå in och röra vid barnet. Och: det FINNS föräldrar som följer hans dumma råd till punkt och pricka! För jävligt!
Jag har nu - med min historia - bevisat (hoppas jag) att det finns snällare sätt mot våra älskade underverk för att få dom att sova.
Våran historia slutar säkert inte här - vi kommer säkert få fler sömnproblem med Nemo - men då ber vi om hjälp igen. Och att vakna på nätterna gör ju även vuxna - helt normalt, men att vakna varannan timme nätterna igenom - tja, där kanske vi kan diskutera om sömnproblem...
Ditt barn är din framtid - tänk på det. Vi vill ha trygga barn och vi vill framförallt att det ska vara mysigt att gå och lägga sej i en varm skön säng - gör inte sängen till ett hot, till något otäckt. Då får vi otrygga barn.
