ställde mej på busshållsplatsen. Skitnervös. Trodde jag skulle dö. Tydligen dog jag inte....
Det är en härlig känsla när man vågar trotsa livet. Känslan dröjer sej kvar länge - jag kan fortfarande känna min nervositet när jag stod där vid hållplatsen, med min tunga andning...Och hur jag - med tunga steg - tog mej in i bussen.
Jag är stolt över mej själv. Mycket stolt.
****************************
För att kunna "fixa till mej" själv har jag fått beviljat mer timmar till Nemo - på dagis. Det är med blandade känslor jag gör detta...Givetvis vill jag ha mer tid med honom - samtidigt måste jag tänka på mej själv - och hur jag bäst kan "läkas".
Och jag läks bäst om jag får slippa vara i stressiga situationer.
Att få träna på att åka buss - att få gå i en park någonstans i lugn och ro och att få gå och handla i min egen takt - ja då läks jag. Då börjar mitt nya liv - mitt nya självständiga liv.
Det är just DÄR jag vill vara. I ett självständigt liv.
******************************
Det sägs att man som ADHD:are har lättare än andra att falla offer för olka beroenden..Stämmer det påståendet, så stämmer det även in på mej.
Jag har ju haft många olika beroenden. Aldrig så att det skadat mina ungar - men väl ett beroende.
Jag har varit rökare - rökte 2-3 paket om dan.
Snus - snusade för 800 kr i månaden.
Socker - älskar sötsaker. Gör ju det fortfarande och det är svårt att trappa ner på skiten.
"Trappa ner" förresten - sånt ligger inte för mej! Här antingen slutas det HELT och BUMS eller så fortsätter vi som förut! Inget "lagom"....
Jag har haft shoppaholic-djävulen i mej i många många år. Det har jag fortfarande - så samtidigt som jag lär mej att leva ett självständigare liv, samtidigt krävs det av mej att jag håller i plånboken...Jag lyckades idag. Trots att jag var inne i varenda butik.
Men det kliar i fingrarna. Så in i helvete.
Kronofogden har varit mej i hälarna i alla år - jag har varit där 2 gånger och "vänt". Första gången jag lyckades betala min skuld, så lovade jag mej själv, dyrt och heligt, att aldrig mer hamna där.
Det gick bra tills jag separerade. Sen började pengarna rinna mellan fingrarna igen.
Nu är jag helt skuldfri igen. Och jag tror och hoppas, att jag lyckas hålla det så denna gång (även om jag skulle bli ensamstående).
Medicinen gör att jag bromsar. Tack och lov för att det finns medicin....Hur hade mitt liv sett ut annars? Skrämmande tanke.
Så visst finns det beroenden alltid - men jag är envis som synden. När jag väl bestämt mej, då lägger jag bara av. Men det är svårt att sluta shoppa....Jag älskar kläder och prylar. I mitt huvud finns det ALLTID något att köpa. ALLTID.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar