För ett tag sedan så skrev jag om sockerberoende härinne. Att jag skulle sluta med allt socker och visst - det lät ju skitbra! Om det hade varit så lätt att sluta på riktigt oxå - då hade jag jublat just nu....
Jag har inte kunnat sluta! Jag har istället vräkt i mej - och nu i juletider så finns det ju både pepparkakor och ischoklad och är det något jag är svag för så är det ischoklad! Mums.
Problemet är att jag nu gått upp 1 kilo och varför skulle jag egentligen vara förvånad??? 1 kilo och jag får genast ångest! Och min man förstår inte varför jag gör så att jag "framkallar" ångest
?Men ångest "framkallar" man ju inte med flit för tusan! Mitt beroende gör ju att jag måste äta sött, annars får jag abstinens och blir nedstämd
...NU måste jag lägga av - på riktigt denna gång! Jag måste. Jag måste för att bevisa för mej själv att jag kan, och för att slippa min ångest.
I morgon börjar min "nya" dag - och förhoppningsvis går jag även ner dom sista kilona. Jag gör alltså ett nytt försök. Ett nytt försök att bli av med ett beroende.
Det som gör mej så jävla förbannad och frusterad är att jag lyckats sluta med både cigaretter och snus - men godis och kakor är stört omöjligt att sluta med! Varför är det så? För att socker finns i det mesta av maten kanske...? Eller?
Galen av olycka blir jag om jag inte lyckas! Riktigt galen......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar