Beroende....

...blir man lätt. Iallafall jag. Av spel på facebook. Jag började spela ett nytt spel häromda`n och nu sitter jag på facebook för jämnan. Bra eller dåligt? Tja - att bli beroende är ju inget bra - men samtidigt känner jag mej väldigt lugn och harmonisk när jag får spela - hur sjukt det än må låta...

Från spel till ett helt annat ämne - nämligen detta med föräldraskap. Det svåraste som finns.

Jag är förälder - men ibland är jag nog mer som en polare för mina barn - jag tror dom uppfattar mej så.
Sandra och Marcus har väldigt få regler. För så länge dom sköter sej så ansèr inte jag att det behöver finnas så mycket regler. Dom kommer hem i "tid" , dom svarar när jag söker dom på mobilen, dom super inte, dom frågar om lov innan dom gör något - och dom sköter sej i skolan. Ska jag behöva ha regler då?

Det låter som att jag har världens bästa ungar - eller hur? Självklart är det och har varit en massa problem runt ungarna - säger jag annat så ljuger jag. Men jag tror på en ärlig och öppen kommunikation med barnen - jag tror på samtal helt enkelt. Samtalar du med ungarna så har du mycket vunnit...

Ett exempel:

En fågel viskade i mitt öra att Marcus börjat röka. Jag frågade honom och han erkände direkt! Hur många ungdomar vågar egentligen erkänna att dom börjat röka? Och när jag får den ärligheten från mina ungar - då känner jag att jag har gjort ett bra jobb. (Givetvis är det inget bra att han börjat röka - men jag uppskattar ärligheten).
******************************

En annan sak:

Är det så hemskt egentligen att min dotter umgås med folk som är mycket äldre än hon...? Många reagerar, och jag har själv ställt mej undrande till att flickan drar sig till "äldre", men samtidigt; är det inte viktigare att "dom äldre" behandlar henne med respekt? Respekt och tillit har väl ändå inget med ålder att göra? Eller?
Min tös kanske uppfattas som äldre än 15 år ? Inte konstigt alls isåfall att hon inte kan umgås med dom i samma ålder....

Är jag en "slapp" förälder bara för att mina ungar inte har några regler? Och behövs det regler när dom sköter sej?
Sandra säger "nej" till varenda fyllefest hon får erbjudande om. Hon tackar "nej" och jag är stolt som fan över att hon inte väljer det umgänget. När jag var 15 år, så hade mina föräldrar sett mej onykter alldeles för många gånger....Inget jag vill att mina ungar ska ta efter.

Jag är nog hellre "polare" och förälder - än "bara" förälder. Jag trivs att diskutera med mina tonåringar - jag trivs faktiskt väldigt bra med det.

Jag har gått på konsert med dom - och dom BER faktiskt om det. "Snälla mamma - när ska vi gå på konsert igen?"
Jag är en stolt mamma. Stolt för att jag har världens finaste ungar - stolt över att jag VET att vi oftast kan lita på varandra.
Och när jag ser vad jag har - då ser jag heller inget problem i att vara polare och förälder.