Glad!

Jag fick alldeles nyss höra av en vän att hon "älskar min blogg"! Och jag är ju bara tvungen att skriva det här - givetvis! Det är ju det som driver mej! Jag vill att människor som läser min blogg ska kunna känna igen sej, och även kunna känna en inre styrka att fixa livet - trots sin ADHD eller andra funktionshinder.

Vi är många med olika funktionshinder, och tack och lov blir det mer och mer uppmärksammat. Vi får - förhoppningsvis - mer hjälp i vardagen, mer stöttning, mer förståelse och mindre fördomar.

Det är därför det känns så viktigt för mej att skriva i bloggen.

Jag har gjort många misstag i livet. Trampat på många tistlar, haft ont och jag har gråtit många tårar. Jag har sårat många människor - genom min impulsivitet, min kraft att vilja "dra vidare när livet känns trist" - och jag har ångrat mej djupt varje gång.

Att göra misstag på misstag - och aldrig förstå varför man aldrig lär sej av dom - det är en frustration! Och någonstans vet man att något är fel- men man vet inte vad...

Att få en diagnos är för mej - en oerhörd lättnad. Jag skäms inte. Jag mår inte sämre för att jag har fått en "stämpel". (Jag mådde sämre innan jag visste). Dessutom kan jag försöka lära mej av mina misstag på ett annat sätt idag - jag kan försöka hitta verktyg som får vardagen att fungera.
Det är inte alltid så lätt - men med omgivningens stöttande och med mina egna verktyg och min vilja - så går det oftast.
Och med mer information om detta funktionshinder (och andra) så blir omgivningen förhoppningsvis mer stöttande.

Så här vill vi med te x ADHD att ni andra ska "se" på oss (hjälpa oss):

TOLKA MEJ RÄTT.

Hjälp mej att se klart (koncentrera mej).
Snälla ge mej en strukturerad miljö där det finns en pålitlig rutin.

Vänta på mej, jag tänker fortfarande.
Tillåt mej att få göra i min egen takt. Om jag blir stressad blir jag förvirrad och upprörd.

Jag har kört fast. Jag klarar det inte!
Ge mej valmöjligheter till problemlösningar. Jag måste veta omvägen när vägen är blockerad.


Är det rätt? Jag måste få veta NU!
Snälla ge mej riklig och omedelbar feedback när jag gör rätt.

Jag glömde inte. Jag "hörde" det inte när det sades.
Snälla ge mej upplysningar ett steg i taget och fråga mig sedan om vad jag tror att du sa.

Jag visste inte. Jag var inte här.
Snälla påminn mej att stoppa, tänka, handla.

Är jag inte klar snart?
Snälla ge mej korta arbetspass där målen uppnås på kort tid.

Jag vet, ALLT jag gör är fel, eller hur?
Snälla ge mej beröm när jag delvis har lyckats. Belöna mej när jag har förbättrat mej, inte bara när det blir perfekt.

Varför skäller man alltid på mej?
Snälla kom på mej när jag gör rätt och beröm mej för mitt positiva uppförande. Påminn mej (och dej själv) om mina goda sidor, när jag har en dålig dag.