Ta en tablett.

"Ta en tablett mot besvären,
ta en tablett mot det onda,
ta en tablett och bli bra!

Ta en tablett mot rädslan,
ta en tablett mot natten,
ta något lugnande.

Ta en tablett mot sorgen,
ta en tablett mot döden,
ta något uppiggande!

Ta en tablett mot åldern,
ta en tablett mot livet,
ta något dödande.

Ta en tablett som bedövar,
ta en tablett mot bedövning,
ta en tablett - tablett!"


Öron!

"Hjälp mig hör ni!
jag är så förtvivlad.
Hör ni!

Det är omöjligt naturligtvis
tror ni inte jag vet
att det är omöjligt,
ändå - hör ni!

Jag ber ju om hjälp!

Hör ni inte?!

Vad kan det vara för fel?
Jag ber ju om hjälp,
och ni går bara omkring
i era sjalar och skinnvästar
och nylonrockar och portföljer
och bastkorgar och bottiner
och paraplyer och handskar
och kråsnålar och vristvärmare
och hundar och katter
och glasögon och hudar
och munnar och bröst
och t o m öron (verkar det som)

som om ni bara inte hörde.

Jag ber ju om hjälp.
Lever vi inte i ett demokratiskt land?
Har ni aldrig läst biblen te x?

Ni måste ju ändå höra,
det är klart att ni hör!
Hjälp!
Det är ett rop!

Det har ni väl hört?
Stavas med hj -
det lärde ni er redan i skolan
eller hur?

Det är så egendomligt det där
att ni bara går omkring
och inte gör något.
Är det för att det är omöjligt?

Om jag kunde förstå
vad man ska med alla rockar och portföljer
och västar och dukar
och korgar och paraplyer
och alla hundar och katter
och alla bröst och kråsnålar
och alla hudar och stavningsregler
och alla munnar och alla öron till
när det ändå är alldeles omöjligt.

Herregud, vad ska man med öron till???"