Sömnbrist och nattskräck

Jag behöver mycket sömn. Inbillar jag mej iallafall. Jag brukar slockna med en bok i nyllet när klockan börjar närma sej 21.00. Det finns inget så sövande som att läsa....
När klockan ringer vid 06.50 är jag pigg som en lärka ! Då har jag sovit närmare 10 timmar ...Och egentligen har jag nog då sovit för mycket. Eller? Jag känner mej utvilad - men är jag verkligen det? När klockan börjar närma sej förmiddag, börjar ögonen gå i kors igen ! Det låter ju helt sjukt, men det är verkligen så! Och det är inte mycket som kan få mina ögon att hålla sej uppe...

Min psykolog säger att jag lider av utmattningsdepression. Trots att jag varken jobbar eller är speciellt deprimerad (eller jo, lite kanske..., stundtals).
Och av utmattningsdepression sover man mycket.

Mitt ständiga sovande kan ju oxå bero på att jag faktiskt inte får så mycket sammanhängande sömn på natten. Nemo är den som stör mej....Och nu har han dessutom fått nattskräck.

Nemo sov så dåligt som riktigt liten, att vi gick till läkaren med honom. Efter mycket tjatande, så gav dom honom sömnmedicin (Tavegyl). Han drack 10 ml i 2 veckor - sen sov han som en prins. Tyvärr fick han några månader senare - nattskräck - och sömnen var återigen störd. Men jag trodde att det var något som tillslut gick över, och aldrig skulle komma tillbaka...Men tydligen har han fått det igen.....

I natt har han alltså vaknat varannan timme och skrikit. Som om han har en mardröm, men ändå inte är vaken.....
"Kan du gå in till Nemo och lugna honom", bad jag min man innan vi skulle gå och lägga oss (efter ett av attackerna).
"Men det går ju inte, han är ju inte vaken", säger han som svar....

Och DÄR har vi nog nattskräcken. Han skriker, fast han inte är medveten om det själv...Vid en "vanlig" mardröm är man ju oftast medveten om det och vaknar alldeles kallsvettig, men här finns det ingen vakenhet....Otäckt är det iallafall. Riktigt otäckt !