"Föräldrahjälpen"

Det finns en bok som heter "Föräldrahjälpen" av Liv Svirsky. Det handlar om att man ska vara varsam med nejen, sätt gränser, var konsekvent och bejaka det positiva. Att man ska förstärka det positiva.

Jag tror på den uppfostran. Vi lärde oss mycket av det på föräldrautbildningen "Kometen" - och jag tyckte det kändes bra.

Jag brukar kolla på "supernanny" på tv - och jag förstår att föräldrar köper hennes koncept. Det fungerar ju. Men är det så bra för relationen barn - vuxen egentligen? Är det verkligen okej med "time out" och straff?

För mej känns det fel - men jag ska vara ärlig: dom sista dagarna har jag funderat på att sätta Nemo i trappan- så fort han betèr sej illa. "Time out" och sen får han be om ursäkt. Men ju mer jag läser denna bok, desto mer fel känns det med "time out" och straff. Och det var inte det vi lärde oss på "Komet"...

Jag funderar på att göra ett belöningssystem istället. Tex:

*Nemo vägrar borsta tänderna, och det blir bråk och tjafs. Men om han får en guldstjärna varje gång han borstar tänderna så kanske hans vilja att borsta tänderna förstärks?
*Nemo vägrar klä på sej när vi ska till dagis - en guldstjärna kanske gör att han tar på sej snabbare, för vem vill inte ha en guldstjärna när man är 3 år?

Detta var bara några exempel - men jag tror att det kommer fungera. Och när Nemo te x fått 10 guldstjärnor så är han "värd" en liten leksak.

Som vuxen belönar man sej nästan dagligen med saker, för att man tycker att man har gjort sej förtjänt av något - varför ska inte barn kunna få vara förtjänta av något (belöning)?

*När jag har städat hela huset så tycker jag att jag är förtjänt av en kopp cappuccino och lite vila i soffan.
*När Daniel jobbat en hel dag så tycker han att han är förtjänt av en god öl eller 1 timmes vila framför tv:n.
*När Nemo varit duktig och borstat sina tänder - utan gnäll, så ansèr jag att han är förtjänt av en guldstjärna!
**********************************

Sist vi var och handlade på City Gross så fick Nemo ett raseriutbrott. Daniel var tvungen att gå ut och sätta sej i bilen med honom. Igår hade vi ingen "barnvakt" och vi var tvungna att ta med Nemo till affären. Vi frågade honom vad som händer om han inte är lugn i affären. Han sa "då fåj ja sätta mej i bilen".
Han mindes och på något sätt blir ju det till ett straff. Men vi påminde honom inte mer om det , och han var superduktig i affären - men det vi gjorde när vi handlat klart är av betydelse: Vi berömde honom för att han varit så snäll när vi handlat! Och jag tror att det är viktigare att berömma när ungarna gjort något bra, än att påminna dom om vad som händer om dom inte gör något bra! För vem vill höra hur dålig man är hela tiden? Det stärker ju inte ens självkänsla det minsta!

Detta är tagit från boken:

"Kalles föräldrar har gäster och ber honom komma och hälsa. Han har
en kladdig glass i handen och hans mamma tycker att han är oartig och tar
glassen ifrån honom. Nästa gång de har gäster vill Kalle inte alls
hälsa.

Kommentar: Kalle blir av med sin glass och sannolikheten minskar
för att hans betende att hälsa kommer att upprepas. Kalles beteende att hälsa är
alltså negativ förstärkning."

Så är det ju givetvis. Hade det gjorts på ett mer positivt sätt så hade han ju fortsatt hälsa. Och på ett annat sätt.

Kommentera gärna detta inlägg - intressant att se hur ni andra ser på detta med fostran - ingen lätt sak att vara förälder.